**
(Ur En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, av Tua Forsström. [Helsingfors] : Schildts & Söderströms, 2012.)
Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer ännu genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss,
städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn.
***
Var god vidrör ej, av Shailja Patel
(ur Migritude ; översättning av Meta Ottosson. Lund : Celanders, 2012.)
En dag ska jag skapa ett museum
där man får röra vid
alla konstverk:
lystna fingrar kan
sjunka in i skulpturer, smeka
skrovliga dukar, följa
handstilen
i manuskript
former konturer
kan svälla i en hand
där man kan lukta på
konst om man vill
slå armar
runt den, rulla den
över golvet, bita
i konst om man får lust
sparka på ett föremål
som väcker ilska, slita sönder
det som provocerar och slicka på
de verk som utlöser glädje
Konst som förblir intakt
kommer att plockas bort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar