Sorgfyllda toner

  Idag summerar jag musikåret i "Poetry with Blues". Min långa serie om musikinstrument fick en sorgkant i maj när B.B. King tog av sig bluesgitarren för gott. Fast de övriga 18 inläggen var vansinnigt roliga att arbeta med. Vilket instrument ska tituleras "Årets instrument"? Gitarren, eller kanske saxofonen (mitt favoritinstrument). Nej, jag väljer ett stråkinstrument.

Årets Musikinstrument 2015: Violin

  Violinreferenser förekom vid åtskilliga tillfällen i bloggen, inte enbart i samband med Musikinstrument-serien, och det var femstjärniga formuleringar. Anna Greta Wide var mycket nära att nomineras till "Årets Rim" för sin Sonatin.

Sonatin, av Anna Greta Wide
(ur Nattmusik : dikter. Stockholm : Norstedt, 1942.)

Doft kom i vågor ifrån roskvarteret,
sol flöt i strömmar genom middagsron,
och violinens samtal med klaveret
var fritt från varje smärtsam underton.

Motivet flög i höjden som en svala,
och hettan kunde inte stämma ner
den mest bekymmerslösa C-durskala
som någonsin har spelats på klaver.

Men plötsligt kom en skymningsmättad kåre -
då slutade klaver och violin
andante grazioso con amore
sin sommarljusa, korta sonatin.

*

  I årets ena saxofoninlägg spelades jazzlåten "Misty". Gissa vilket instrument som nästlat sig in i andra versen?

Walk my way
And a thousand violins begin to play
Or it might be the sound of your hello
That music I hear
I get misty the moment you're near

*

  Jag porträtterade den danske poeten Henrik Nordbrandt i en Tria Carmina-svit. Ett av hans mest hyllade verk heter "Violinbyggernes by".

*

  Sorgligt nog är väl det starkaste violinminnet knutet till Tomas Tranströmers bortgång. I sin dikt "Schubertiana" har han skrivit.

De fem stråkarna spelar. Jag går hem genom ljumma skogar
   med marken fjädrande under mig
kryper ihop som en ofödd, somnar, rullar viktlös in i
   framtiden, känner plötsligt att växterna har tankar.

  Inlägget avslutades med Schubert's Serenad, framförd av violiniststjärnan Joshua Bell. Jag klarar fortfarande inte av att lyssna till den utan att tårarna flödar.

***

  Under veckorna 41-50 ägnades fredagarna åt låtskrivare som varit på lyran. Nej, jag menar, som testat att skriva lyrik.
  Ni fick läsa dikter av Art Garfunkel, Mats Paulson, Regina Lund, Rod McKuen, m.fl. Men det blir en countrystjärna som utnämns till "årets songwriter".

Årets Låtskrivare 2015: Emmylou Harris

  Jag inledde musikåret med att skriva om Lucinda Williams och hennes genombrottsalbum "Car wheels on a gravel road". Vem gästspelar på den skivan? Emmylou, så klart.

  Dagen efter Lucinda-inlägget arrangerades en hyllningskonsert för Emmylou Harris. Den skrev jag också om och publicerade två verser ur First Aid Kit's hit "Emmylou". 

  Fem månader senare stod hon på scen i Stockholms konserthus och tog emot årets Polarpris, och vilka uppträdde vid ceremonin. Det fanns liksom ingen konkurrens om Årets Låtskrivare.

  Två av hennes stora hits handlar om Gram Parsons, hennes stora kärlek, "Boulder to Birmingham" från 1975 och "The Road" från 2011. Jag ger er två videoklipp samt sångtexten till den senare.

**

The Road, performed by Emmylou Harris (f. 1947)
(Text & Music: Emmylou Harris ; Album: Hard Bargain (Nonesuch, 2011.)

I can still remember
Every song you played
Long ago when we were younger
And we rocked the night away

How could I see a future then
Or you would not grow old
With such a fire in our belly
Such a hunger in our souls

I guess I probably loved you
When those words rolled off your tongue
Seemed that we were traveling
Under some old lucky sun

I know I couldn't save you
And no one was to blame
But the road we shared together once
Will never be the same

Hey, gone a long way
Won't be coming 'round again
Hey, with a song I pray
And on wings of a song I'll fly away

I wandered in the wilderness
For a while, I was so lost
To everything there is a season
And every blessing has its cost

So I took what you left me
Put it to some use
When looking for an answer
With those three chords and the truth

I come down from the mountain
I come walking in your shoes
I was taken for a gambler
When I had no more to lose

For you put me on that pathway
How could I refuse
And I've spend my whole life out here
Working on the blues

Hey, hey, hey
Hey, hey, hey

So I've carried on
You can't be haunted by the past
People come, people go
And nothing ever lasts

But I still think about you
Wonder where you are
Can you see me from some place
Up there among the stars?

But down here under heaven
There never was a chart
To guide our way across
This crooked highway of the heart

And if it's only all about
The journey in the end
On that road I'm glad
I came to know you, my old friend

Hey, gone a long way
Won't be coming 'round again
Hey, with a song I pray
And on wings of a song I'll fly away

I'll fly away
I'll fly away
I'll fly away
Oh, oh