Det strålar från ässjans bål

  Då var vi framme vid alfabetets tre avslutande bokstäver. Ångmaskinen har haft stor betydelse för den industriella utvecklingen, så även för järn- och stålindustrin. Den stånkar för bokstaven Å.

Ässjans bål

Å som i Ångmaskin - Den första industriellt användbara ångmaskinen byggdes av den engelske smidesmästaren Thomas Newcomen år 1712. Denna s.k. atmosfäriska ångmaskin hade en vertikal, i sin övre ände öppen cylinder. Kolvens övre sida stod således under ständig inverkan av omgivningens lufttryck (atmosfärstrycket).
  Den första ångmaskinen i Sverige var en Newcomen-maskin som Mårten Triewald lät bygga vid Dannemora gruva 1728.

Modell av ångmaskin vid Dannemora gruva

  Ångmaskinen fick ytterligare betydelse då högtrycksmaskiner för bl.a. ångfartyg och ånglok utvecklades under 1800-talets första decennier. När järnvägsnätet byggdes ut under 1800-talets andra hälft blev transporterna billigare, och ångmaskinen spreds i växande omfattning till områden som saknade egna stenkolstillgångar. Historiskt har ordet använts sedan 1808. Källa: NE

(Ur Diamanter i stenkol : dikt/ Robert von Kræmer. [Tre strofer.] Stockholm : Bonnier, 1857.)

Sist molnen skocka sig vid himlens rand,
I rök står hela norra horisonten.
Se, tåget ilar med fördubblad snabbhet!
Hör, ångmaskinen tjuter högt af fröjd!

Hvart bär den vilda färden, hvad är målet?
Se, töcknet nalkas, vidgar sig och höjs,
Och himlens blå försvinner, solen släcks,
Och jorden inhöljs i det gråa dunklet!

Och allt uppslukande, det står till slut
Liksom ett Kaos mellan jord och himmel.
Dit in, dit in! Vår resas mål sig gömmer
Derinne likt en verldstor hemlighet.

***

Ä som i Ässja - öppen härd som tidigare användes i smedjor för upphettning av järn- och andra metallämnen för vidare bearbetning.

  Ässjan eldades med stenkol, koks eller träkol och var ofta ansluten till en blåsbälg eller till en fläktanordning. Upphettningen i ässjan krävde mycket bränsle och var därför oekonomisk. Ordet är sedan yngre fornsvensk tid och besläktat med 'aska'. Källa: NE

Rimsmeden, av Erik Axel Karlfeldt
(ur Fridolins visor och andra dikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1898.)

Nu, grova smide från min tankesmedja, 
skall släggan gå och pröva vad du tål. 
Jag vet, att länkar brista i din kedja, 
men vet jämväl, att där finns ärligt stål. 
Ur hemmets gruva och på egen svedja 
jag bröt mitt järn och redde till mitt kol, 
grep hammaren - fast, som förr om tärnans medja - 
och längtan blåste på min ässjas bål.

Hur lustigt städet sjöng i svala kvällen, 
i kvällen då min ungdoms sol gick ned! 
Hur klangen lopp! Från gårdarna och tjällen 
de ungas friska röster sjöngo med. 
Men gömd och ensam vid den svarta hällen 
stod, varm av id och hälsa, halvlärd smed 
och smålog, kringyrd av de heta fjällen, 
fast mången gnista svårt i skinnet sved.

***

Ö som i Österbybruk - tätort i Östhammars kommun, Uppland (Uppsala län). Österbybruk är bruksort med välbevarad bruksmiljö. Fortfarande finns en del industriverksamheter på orten, bl.a. Österby Gjuteri AB. Österbybruk är även känt som nyckelharpstraditionens centrum. Här hålls årlig stämma och instrumentbyggartävling.

  Louis De Geer d.y. inköpte järnbruket i Österbybruk av kronan 1643. Under Louis De Geers ledning på 1600-talet utvecklades bruket till ett betydande vallonbruk. I den ännu välbevarade gamla bruksmiljön återfinns bl.a. Sveriges äldsta vallonsmedja. Källa: NE

Österbybruks herrgård

Till Friherre Per Adolf Tamm (fem strofer), av Johan Nybom
(ur Samlade dikter. Förra delen. Upsala : Hanselli, 1844.)

Der folket med en tacksam glädje blickar 
Upp till sin kärleks ädle patriark 
Och mången bön för dig till himlen skickar, — 
Enfaldens bön, rik i sitt hopp och stark; 

Der skönheten utöfver land och vatten 
Slår ut sin herrliga förklarings glans, 
Der dagen dör i välljud, och der natten 
Ljuft somnar på en yppig blomsterkrans. 

Ett litet utkast af ditt hem jag målat, 
En blek kopia af ditt Österby, 
Hvars fägring har min enkla dikt bestrålat, 
Som morgonen bestrålar nattens sky. 

Flyttfogel är jag — kom jag, för att skåda, 
Hvad ryktet redan hade sagt förut; 
Jag ville dröja,, men jag fick ej råda: — 
Flyttfogelns dag är blott en skön minut. 

Men nog vet jag, hvart tanken ofta smyger, 
När den från dagens oro hvilar sig, 
Och nog vet jag, hvart ut helst sångmön flyger: 
Till konsterna, som fått ett hem hos dig.