Solen, träden och chokladskummet

  Kvällens inlägg med barnpoesi tar upp ett riktigt guldkorn, åtminstone för den engelskspråkiga familjen. "The death of the hat ..." består av femtio dikter, och spänner över hela världspoesins historia, från tidig medeltid till vår samtid. Ja, den avslutas faktiskt på samma sätt som jag avslutar mina nyårsaftnar - med en dikt av Naomi Shihab Nye!!
  Men hennes bidrag håller jag på ett tag till, kanske till årets sista ..., istället får ni tre andra dikter från denna utmärkta bok.

***

  Ben Jonson, egentligen Benjamin Jonson, född den 11 juni 1572 i London, död den 6 augusti 1637, var en engelsk poet och dramatiker, näst Shakespeare den mest betydande författaren under den elisabetanska perioden. Källa: Wikipedia

So breaks the sun, by Ben Jonson
(from The death of the hat : a brief history of poetry in 50 objects. Editor: Paul B Janeczko; Ill. Christopher Raschka. Somerville, Massachusetts : Candlewick Press, 2015.)

So breaks the sun earth's rugged chains,
     Wherein rude winter bound her veins;
So grows both stream and source of price,
     That lately fettered were with ice.
So naked trees get crisped heads,
     And colored coats the roughest meads,
And all get vigor, youth, and spright,
     That are but looked on by his light.

***

  Från renässansen hoppar vi ända fram till 1900-talets början och till Edna St. Vincent Millay (1892-1950), den tredje kvinnan i historien att vinna Pulitzerpriset i poesi (1923). Källa: Wikipedia

Trädallé i Paris.

City trees, by Edna St. Vincent Millay
(from The death of the hat : a brief history of poetry in 50 objects. Editor: Paul B Janeczko; Ill. Christopher Raschka. Somerville, Massachusetts : Candlewick Press, 2015.)

The trees along this city street
      Save for the traffic and the trains,
Would make a sound as thin and sweet
      As trees in country lanes.

And people standing in their shade
      Out of a shower, undoubtedly
Would hear such music as is made
      Upon a country tree.

Oh, little leaves that are so dumb
      Against the shrieking city air,
I watch you when the wind has come,--
      I know what sound is there.

***

  Jag avslutar med en annan välkänd Pulitzervinnare. John Updike (1932-2009) belönades med priset för två av sina romaner, Haren är rik och Haren vilar. Men han skrev också flera barnböcker och diktsamlingar. Nedanstående hyllning till chokladdrycken finns publicerad i hans Collected Poems, 1953-1993.

Lament, for Cocoa / John Updike
(from The death of the hat : a brief history of poetry in 50 objects. Editor: Paul B Janeczko; Ill. Christopher Raschka. Somerville, Massachusetts : Candlewick Press, 2015.)

The scum has come.
      My cocoa’s cold.
The cup is numb. 
      And I grow old.

It seems an age
      Since from the pot
It bubbled, beige
      And burning hot –

From Hershey's Kitchens

Too hot to be
      Too quickly quaffed.
Accordingly,
      I found a draft

And in it placed
      The boiling brew
And took a taste
      Of toast or two.

Alas, time flies
      And minutes chill;
My cocoa lies
      Dull brown and still.

How wearisome!
      In likelihood,
The scum, once come, 
      Is come for good.