***
Donner Party (kallas ibland Donner-Reed Party) var en grupp amerikanska pionjärer ledda av George Donner och James F. Reed som gav sig av mot Kalifornien i ett vagntåg i maj 1846. De försenades av en rad missöden och misstag och tillbringade vintern 1846-1847 i ett snöbelagt Sierra Nevada. Några av pionjärerna tillgrep kannibalism för att överleva.
Resan västerut tog vanligtvis mellan fyra och sex månader, men Donner Party sinkades genom att följa en ny rutt som kallas Hastings Cutoff, den korsade Utah Wasatch Mountains och öknen vid Great Salt Lake. Den oländiga terrängen och svårigheterna under resan längs Humboldt River, i dagens Nevada, resulterade i förlust av många nötkreatur, vagnar och splittringar inom gruppen.
Den dramatiska färden har Skila Brown gjort en lyckad tonårsroman av, i versformat. En del av dikterna har fått en konkretiserad form på boksidorna, och hon lyckas väl med den konstnärliga brytningen, speciellt under de livsavgörande stunderna i slutet av historien.
Mitt första exempel beskriver transportleden som knappt existerar. Berättarjaget i dikten (och huvudperson i berättelsen) är Mary Ann Graves, en nittonårig ung kvinna som överlever de hemska strapatserna.
The trail, by Skila Brown
(From To stay alive : Mary Ann Graves and the tragic journey of the Donner Party. [Somerville, Massachusetts] : Candlewick Press, 2016.)
The men think they're
following a trail, a road
well marked by wheels
and feet, like a street,
pointing you
in the direction you need
to go. But I know.
We follow a trail of broken things
tossed from wagons - family heirlooms
so heavy with memories
the oxen couldn't pull -
quilts, spinning wheels, dishes (too much
dust to see the pattern), wooden bits
once part of something rich,
portraits of great-grandmothers
who'll spend eternity in the desert,
watching beasts pull treasures
while dirty people trail behind. We pass
a rocking chair, the children stop
to sit and rock, one child
at a time, the chair rocks
as we walk, trying not to tread
on the waste, beastly remains,
left behind from those who came
before, left a trail for us to follow,
a trail of crumbs from their lives,
rag dolls, boxes of cutlery, mattresses,
death, oxen skulls, oxen flesh,
mounds of dirt that will
only blow into the sky, dust
to cover the next caravan until
what's underneath is then on top,
man, woman, or child.
**
Jag har tidigare märkt att läsare i USA är mer kritiska till versromaner än vad deras brittiska vänner är. Efter avslutad läsning formulerade jag en frågeställning i mitt huvud: Varför hyllas irländska Sarah Crossan för sin bok "One" (vinnare av CLPE-utmärkelsen), om de sammanväxta tvillingsystrarna, medan amerikanska Skila Brown får rätt tuff kritik för att hennes bok "To stay alive" är på vers och inte har ett flyt i berättandet.
Märkligt tycker jag, eftersom Crossans bok är mer pjäs än versroman och Skila Browns bok har ett driv som inte släpper taget om mig någon gång under läsningen.
Heter svaret William Shakespeare? Har en versroman, eller teaterpjäs, högre status på de brittiska öarna än motsvarande genre har i USA? Och har vi sålt vår litterära själ till "the yankees" för i Sverige ges (nästan) inga versromaner ut överhuvudtaget. Grafiska romaner finns det däremot gott om!?
Jag kan bara konstatera att Skila Browns To stay alive är garanterad en nominering till Fågel Blå i december.
 |
| Foto: Mary Ann Graves (1826-1891) |
Layers, by Skila Brown
(From To stay alive : Mary Ann Graves and the tragic journey of the Donner Party. [Somerville, Massachusetts] : Candlewick Press, 2016.)
I shiver
inside layers and layers of cloth,
another dress on top of my travel green, now colorless with grime,
a shawl a blanket wrapped around at all times,
gloves, scarf, a rag around my face,
sleeves tied at my wrists,
petticoats tied at my ankles,
anything to keep heat from escaping.
"You're the belle of the ball, Mary Ann,"
Eleanor says. I frown, until I see
she's got a teasing smile.
"It's the latest fashion," I say.
Then I help her bundle, tie, mimic my style.
We both twirl about, make the others laugh.
Outside of me grows larger,
layers and layers of cloth,
piled onto each other,
but I'm afraid there's
nothing left
underneath.
***
Efter den ödesmättade historien känner jag att det krävs ett lättsamt boktips för de yngre barnen. Jag har läst Lin Olivers bok Steppin' out : jaunty rhymes for playful times. Inget extraordinärt men fullt läsvärda verser, med mycket humor och kärlek.
Rainy day at Grandpa's, by Lin Oliver
(From Steppin' out : jaunty rhymes for playful times. Poems by Lin Oliver ; illustrated by Tomie dePaola. New York, NY : Nancy Paulsen Books, 2017.)
"It's raining cats and dogs out there,"
My grandpa says to me.
I grin at him and take his hand -
"Come on and follow me."
He looks surprised, but then I see
His old eyes start to flicker.
He climbs into his rubber boots
And hands me my red slicker.
I turn my face up to the sky
And open my mouth wide.
I catch the raindrops as they fall,
With Grandpa by my side.
He struts up to a puddle
And starts to splash and stomp.
I jump right in and join him
In a joyful, soggy romp.
There's nothing like a rainy day
When streets are seas of puddles,
And afterward a cup of tea
With snuggly Grandpa cuddles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar