Jurmala är Aizpurietes hembygd

  Tredje avsnittet i årets Tria Carmina får inte ett brukligt utseende. Jag har valt att porträttera Amanda Aizpuriete från Lettland. Hennes dikter fascinerar mig och de återkommer ofta i tanken hos mig, långt efter att jag har läst dem. Hon är väldigt stiltrogen, det är i stort sett samma form och språk i debutdikterna som det är i hennes senaste skapelser. Den här gången har jag valt tre dikter ur tre olika urvalsantologier. Tidsintervallet är inget primärt mål i dagens Tria Carmina.

***

Tria Carmina

med

Amanda Aizpuriete

(f. 1956)

***

  För samlingen "Så som skymningen älskar dig" har Håkan Sandell arbetat nära författarinnan när han skapat tolkningarna. Ett rätt långsamt och minutiöst samtal om texterna har föregått de svenska versionerna.
  I ingressen så snuddade jag vid formen på hennes dikter. Håkan Sandell skriver i sitt förord:
... "Aizpuriete är knappast epiker, ja dikternas korthet kan ha sin förklaring i hur de ofta komponerats i huvudet och memorerats, och alltså inte i en skrivsituation.
(...)
Denna dikternas muntliga utgångspunkt förstärks isåfall av hennes framförande av dem. Under uppläsningar bärs hennes dikt fram av en röst både ljust melodisk och stadigt mässande, ..."
(Ur förordet till "Så som skymningen älskar dig", Lund : Ariel/Ellerström, 2002.)

*

(Ur Så som skymningen älskar dig : dikter [1980-1999] / Amanda Aizpuriete ; i urval och tolkning av Håkan Sandell & Amanda Aizpuriete. Lund : Ariel/Ellerström, 2002.)

Om musan en dag kom och hälsade på
här hemma hos mig, vad kunde jag säga:
så gå och handla! ut med dig i kokvrån!
Lämna mig ifred med mina papper. . .

Hon vet det nog, visar sig rätt sällan,
likväl når mig poesin på andra vägar.
Som runtecken av dagg på rosenblad?
Solnedgångens verser på en hösthimmel?
Som dödens fingeravtryck över spegeln
kommer från ett annat annorlunda
             poesin.

***

  Sen 2000-talets början har hon ägnat allt mer tid åt översättningsuppdrag. Hon har översatt Georg Trakl, Joseph Brodsky, Virginia Woolf, Ken Kesey, John Updike och Anna Achmatova för att nämna några.

(From The Baltic quintet : poems from Estonia, Finland, Latvia, Lithuania and Sweden / edited by Edita Page. Hamilton : Wolsak and Wynn, 2008.)

When juice simmers beneath the calm skin of fruit,
when a butterfly dies, hopelessly entangled in this day's
    unplaited braids,
and on the wings of the butterfly withers enigmatic - like
    your face - writing,
pages melt away and of a poem remains only the black wick of
    passion.

***

  En liten förklaring till varför Aizpurietes texter väcker den eftertänksamhet som de gör, kan vi kanske finna i den intervju som Inara Cedrins gjorde med henne i Asymptote Journal för två år sedan.

 Artikeln inleds så här:

"Amanda Aizpuriete is a mystical poet. In conversation this past fall, she told me she writes “about places I haven’t been, lives I haven’t lived.” We met in Jurmala, a place whose name literally means “seashore” and which comprises a string of resort towns halfway between Riga and Kaugari, where Aizpuriete has lived all her life. Her mother was entitled to military housing there. Her children went to the same school she attended as a child. “I have lived through the most dramatic changes,” Aizpuriete says, who was born in 1956 and has published collections of poetry while Latvia was under Soviet control to the present."
(From "Life in Grinding Years: Latvia in Transition and Translation", by Inara Cedrins. Asymptote Journal, 2015.)

Beach in Jurmala, Latvia

(From Contemporary Latvian poetry : a Baltic anthology. Book one. Edited by Inara Cedrins. New Orleans : UNO Press, 2013..)

Ok, I don't have to dig my own
grave. Have accomplished being born
in a more peaceful zone.
Am allowed to compose dark tales
about my gypsy, Jewish and phantom ancestors,
and no gunbarrel digs into my forehead.
But those looks - how they bore,
how those stony words fly . . .
A yellow star arrives at the threshold
and says: "I was pushed out of heaven.
May I be your household spirit?"
Such are our peaceful homes now,
somewhere between the grave and sky.