 |
| Stift Göttweig nära Krems |
***
Michael Krüger, född 9 december 1943 i Wittgendorf är en tysk poet, romanförfattare, förläggare och översättare.
Han växte upp i Berlin. Efter studenten gick han en utbildning till förläggare och bokhandlare vid Herbig-Verlag. Vid sidan om läste han filosofi vid Freie Universität Berlin. Mellan åren 1962 och 1965 arbetade han som bokhandlare i London. Sedan 1968 har Krüger arbetat för Carl Hanser Verlag i Tyskland, först som lektör, därefter som litterär förlagschef och slutligen som verkställande direktör.
Hans egna litterära arbeten inskränkte sig länge till för- och efterord åt antologier och samlingsverk. Först 1976 ägde hans debut rum med diktsamlingen Reginapoly. Källa: Wikipedia
(Ur I förnuftets dagsljus : dikter / Michael Krüger ; tolkade av Lars Gustafsson. Stockholm : Norstedt, 1985.)
Huset i byn där vi bodde,
värjde sig mot oss, det ville vara ensamt
på vintern. De få solstrålarna
svalde det ner
och lämnade kyla tillbaka: en ljus kyla,
som ville värma sig
i våra kläder. Orden frös
i det ögonblick de skulle uttalas
och föll klirrande till golvet:
de som kommer efter
kommer att göra satser av dem
på sommaren; eller att städa bort dem.
När golvet var täckt med ord och det knastrade
när katten smet bort över dem,
beslöt vi att tiga. I hålan
under nyckelbenet byggde jag
en stum stad: jag anlade gator
på ådrornas osäkra mark; kristall-
palats för skrattet; växthus
för de av kylan hotade känslorna;
ett stumt ur för tiden. Genomskinligheten
hos denna arkitektur tillät
en lugn observation: så lever vi alltså. (Du:
Så skulle vi alltså kunna leva!)
***
John Burnside, född 19 mars 1955 i Dunfermline, är en skotsk författare. Han studerade engelska och europeiska språk i Cambridge på 1970-talet och arbetade länge som datatekniker. Han debuterade vid 33 års ålder med den prisbelönade diktsamlingen The Broon Hoop 1988. Efter den har han under ett par decennier publicerat ytterligare elva diktsamlingar på ömse sidor om millennieskiftet, tillsammans med flera romaner, novellsamlingar, biografier och tv-manus. John Burnside är numera även krönikör i dagstidningen The Guardian, tillika lärare i creative writing vid St Andrews universitet. Källa: Wikipedia
*
Unwittingly, by John Burnside
(From A normal skin. London : Cape Poetry, 1997.)
I've visited the place
where thought begins:
pear trees suspended in sunlight, narrow shops,
alleys to nothing
but nettles
and broken walls;
and though it might look different
to you:
a seaside town, with steep roofs
the colour of oysters,
the corner of some junkyard with its glint
of coming rain,
though someone else again would recognise
the warm barn, the smell of milk,
the wintered cattle
shifting in the dark,
it's always the same lit space,
the one good measure.
Sometimes you'll wake in a chair
as the light is fading,
or stop on the way to work
as a current of starlings
turns on itself
and settles above the green,
and because what we learn in the dark
remains all our lives,
a noise like the sea, displacing the day's
pale knowledge,
you'll come to yourself
in a glimmer of rainfall or frost,
the burnt smell of autumn,
a meeting of parallel lines,
 |
| Kirkcaldy, Skottland |
and know you were someone else
for the longest time,
pretending you knew where you were, like a diffident tourist,
lost on the one main square, and afraid to enquire.
***
[Anja Utler, född 27 juli 1973, tysk författare. Efter studier i slaviska språk, engelska och talpedagogik skrev Utler 2003 en doktorsavhandling om rysk modernism. Efter tidiga skrivförsök på prosa övergick hon till att skriva experimentell lyrik. Hennes dikter är närmast att se som ett slags sinnliga klanginstallationer, samtidigt som de är språklekar med en förhöjd, ofta ekologisk varseblivning av världen.] Författare: Sture Packalén, Nationalencyklopedin.
*
(Ur Låga / Anja Utler ; översättning: Linda Östergaard ; efterord: Marie Silkeberg. Malmö : Rámus, 2008.)
de: läppar kan
knappt nå, hålla sig: flödar
i strömmar: bränner - ögon-
blickligt i alla riktningar
äter sig in: till ett, de, i
ljusglimtar, de, i kött,
försvinner: i ingenting
var och en säger du så: med solen omkring
rivs upp - i damm - dessa stänglar de
flimrar liksom: i vattenskikt silas
de sköljer ur sig där -
så är det med allt, säger du, och så: ett och ett
är ditt hår
dess damm, säger jag, av det: vara täckt med fjällig skorpa, finger-
topparna ända in bakom läppar det klumpas till ett: håret; ja? -
- se: i allt som därinne alltjämt brer ut sig ska
också den andres - bultande - ristas -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar