torsdag 27 april 2017

The Countdown

  Idag är det tjugo veckor kvar tills jag fyller femtio år. Varje torsdag, samt ytterligare tre dagar, kommer bloggen presentera 50 verk av 50 poeter. 


  Det blir ett verk från varje år, från 1967 (mitt födelseår) till 2016. För att även 2017 ska få vara med på ett hörn kommer jag att tillfoga en aforism/kortdikt från Marie Lundquists senaste bok "Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det" i varje inlägg.
  Utblicken försvinner inte helt. Jag kommer att ha ett sådant inslag också fram tills vecka 26.

*********************************************************

Dikten dinglar med benen över avgrunden
slickar i sig människomörkret

Marie Lundquist (2017)

**

Utblicken (v.17)

  Den 11 april tillkännagav Griffin Poetry Prize de korta listorna med kandidater till de båda prisen, det som går till inhemsk författare samt den internationella utmärkelsen.
  De fyra som nominerats för det internationella priset är: Jane Mead, USA för "World of made and unmade" ; Abdellatif Laâbi, Marocko för "In praise of defeat" i översättning av Donald Nicholson-Smith ; Alice Oswald, Storbritannien för "Falling awake" samt Denise Riley, Storbritannien för "Say something back".
  Vi kan konstatera att två av dessa redan har förekommit i bloggen. Alice Oswalds bok är bra men översättargärningen av Abdellatif Laâbis dikter är förträfflig. Jag hoppas verkligen att "In praise of defeat" tilldelas priset i juni.

  Abdellatif Laâbi är en poet, romanförfattare, dramatiker, översättare och politisk aktivist. Han föddes i Fez, Marocko, 1942. På 1960-talet var Laâbi grundare och redaktör för Souffles, eller Breaths, en väldigt inflytelserisk litterär tidskrift som förbjöds 1972, samtidigt som Laâbi fängslades i åtta och ett halvt år. Källa. World Literature Today
  Följande dikt skrev Abdellatif Laâbi under fängelsetiden.


Abdellatif Laâbi

Four years, by Abdellatif Laâbi
(From In praise of defeat : poems selected by the author / Abdellatif Laâbi ; translated from the French by Donald Nicholson-Smith. New York : Archipelago Books, 2016.)

Four years soon now since
I was snatched from you
                                              from my comrades
                                                                                from my people
they tied me up
                               gagged me
                                                      blindfolded me
they banned my poems
                                            my name
they exiled me to an island
of concrete and rust
they placed a number
on the back of my absence
they deprived me of
the books I love
                              of news
                                              of music
and let me see you
fifteen minutes a week
through two sets of bars separated by an alley
and they were always there
drinking the blood of our words
with a timer
instead of a brain

***

  I kvällens två verk på 50-listan handlar det om samhällsfrågor och politik. I den ena blir det lättsam vers för en ung publik av barnens bästis Lennart Hellsing. I den andra tar kommunisten Pentti Saarikoski ton.


50-listan : Plats 50

Bananbok, av Lennart Hellsing,
med bilder av Tommy Östmar.
Boken utkom 1975 på Rabén & Sjögrens förlag.

Arg ung banan, av Lennart Hellsing

En ung banan stack huvut ut ur klasen
och gormade: O vilken menlös mildhet!
Vi göds som svin och förs sen till kalasen.

Hur länge ska vi tjäna de förnäma?
Försök nu visa litet mänsklig vildhet!
Vi ska bli mycket mera obekväma!

Tänk, om vi kunde sno oss - som en kringla
då skulle vi bli svårare att skala.
Hur länge ska vi hänga snällt och dingla!

Vi borde inte kunna ätas råa.
Låt oss bli bittra, taggiga och hala
och otäcka att se på - kanske blåa!

Ni orkeslösa, ni som inget gitter!
Ni blir ju inget annat än bananer
så länge som ni sitter där ni sitter!


***

50-listan : Plats 49


Jag går där jag går, av Pentti Saarikoski
dikter i urval av Mauritz Nylund
och med inledning av Pekka Suhonen ;
tolkningar av Claes Andersson, Bo Carpelan,
Christer Kihlman, Mauritz Nylund
och Nils-Börje Stormbom.
Stockholm : Bonnier, 1969

(Utdrag)

    Det här vore enkelt om jag var regeringsmedlem och
                                                    varje mitt ord
            som en sädessäck, men vad är regeringen?
Dina stegs sax klippte luft!
Mänskor pratade om hur illa de trivs här,
                när jag slöt ögonen tänkte jag på mörkret,
        hur många platser har jag inte besökt innan jag nu
är här, med hjärtat i halsgropen, svett på pannan, sinnet
                                                      tyst och orörligt!
Jag har alltid varit mycket skeptisk inför erbjuden livsglädje,
                             och nu är jag i en ålder
                                 när det vore hög tid att börja
                dubbel bokföring, jag vandrar
                            i mänskors och bilars
                                trängsel, oljud, förvirring,
       saktar stegen, försöker
                    andas jämt, låter händerna svänga,
                             ser opp mot spetsen
           på Järnvägsstationens torn, är nära att svimma,
               vilka är ni!
       Det finns ingen utväg ur världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar