Det blir ett verk från varje år, från 1967 (mitt födelseår) till 2016. För att även 2017 ska få vara med på ett hörn kommer jag att tillfoga en aforism/kortdikt från Marie Lundquists senaste bok "Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det" i varje inlägg.
Utblicken försvinner inte helt. Jag kommer att ha ett sådant inslag också fram tills vecka 26.
*********************************************************
Dikten dinglar med benen över avgrunden
slickar i sig människomörkret
Marie Lundquist (2017)
**
Utblicken (v.17)
Den 11 april tillkännagav Griffin Poetry Prize de korta listorna med kandidater till de båda prisen, det som går till inhemsk författare samt den internationella utmärkelsen.
Utblicken (v.17)
Den 11 april tillkännagav Griffin Poetry Prize de korta listorna med kandidater till de båda prisen, det som går till inhemsk författare samt den internationella utmärkelsen.
De fyra som nominerats för det internationella priset är: Jane Mead, USA för "World of made and unmade" ; Abdellatif Laâbi, Marocko för "In praise of defeat" i översättning av Donald Nicholson-Smith ; Alice Oswald, Storbritannien för "Falling awake" samt Denise Riley, Storbritannien för "Say something back".
Vi kan konstatera att två av dessa redan har förekommit i bloggen. Alice Oswalds bok är bra men översättargärningen av Abdellatif Laâbis dikter är förträfflig. Jag hoppas verkligen att "In praise of defeat" tilldelas priset i juni.
Abdellatif Laâbi är en poet, romanförfattare, dramatiker, översättare och politisk aktivist. Han föddes i Fez, Marocko, 1942. På 1960-talet var Laâbi grundare och redaktör för Souffles, eller Breaths, en väldigt inflytelserisk litterär tidskrift som förbjöds 1972, samtidigt som Laâbi fängslades i åtta och ett halvt år. Källa. World Literature Today
Följande dikt skrev Abdellatif Laâbi under fängelsetiden.
Four years, by Abdellatif Laâbi
(From In praise of defeat : poems selected by the author / Abdellatif Laâbi ; translated from the French by Donald Nicholson-Smith. New York : Archipelago Books, 2016.)
Four years soon now since
I was snatched from you
from my comrades
from my people
they tied me up
gagged me
blindfolded me
they banned my poems
my name
they exiled me to an island
of concrete and rust
they placed a number
on the back of my absence
they deprived me of
the books I love
of news
of music
and let me see you
fifteen minutes a week
through two sets of bars separated by an alley
and they were always there
drinking the blood of our words
with a timer
instead of a brain
Abdellatif Laâbi är en poet, romanförfattare, dramatiker, översättare och politisk aktivist. Han föddes i Fez, Marocko, 1942. På 1960-talet var Laâbi grundare och redaktör för Souffles, eller Breaths, en väldigt inflytelserisk litterär tidskrift som förbjöds 1972, samtidigt som Laâbi fängslades i åtta och ett halvt år. Källa. World Literature Today
Följande dikt skrev Abdellatif Laâbi under fängelsetiden.
 |
| Abdellatif Laâbi |
Four years, by Abdellatif Laâbi
(From In praise of defeat : poems selected by the author / Abdellatif Laâbi ; translated from the French by Donald Nicholson-Smith. New York : Archipelago Books, 2016.)
Four years soon now since
I was snatched from you
from my comrades
from my people
they tied me up
gagged me
blindfolded me
they banned my poems
my name
they exiled me to an island
of concrete and rust
they placed a number
on the back of my absence
they deprived me of
the books I love
of news
of music
and let me see you
fifteen minutes a week
through two sets of bars separated by an alley
and they were always there
drinking the blood of our words
with a timer
instead of a brain
***
I kvällens två verk på 50-listan handlar det om samhällsfrågor och politik. I den ena blir det lättsam vers för en ung publik av barnens bästis Lennart Hellsing. I den andra tar kommunisten Pentti Saarikoski ton.
I kvällens två verk på 50-listan handlar det om samhällsfrågor och politik. I den ena blir det lättsam vers för en ung publik av barnens bästis Lennart Hellsing. I den andra tar kommunisten Pentti Saarikoski ton.
50-listan : Plats 50
 |
| Bananbok, av Lennart Hellsing, med bilder av Tommy Östmar. Boken utkom 1975 på Rabén & Sjögrens förlag. |
Arg ung banan, av Lennart Hellsing
En ung banan stack huvut ut ur klasen
och gormade: O vilken menlös mildhet!
Vi göds som svin och förs sen till kalasen.
Hur länge ska vi tjäna de förnäma?
Försök nu visa litet mänsklig vildhet!
Vi ska bli mycket mera obekväma!
Tänk, om vi kunde sno oss - som en kringla
då skulle vi bli svårare att skala.
Hur länge ska vi hänga snällt och dingla!
Vi borde inte kunna ätas råa.
Låt oss bli bittra, taggiga och hala
och otäcka att se på - kanske blåa!
Ni orkeslösa, ni som inget gitter!
Ni blir ju inget annat än bananer
så länge som ni sitter där ni sitter!
***
En ung banan stack huvut ut ur klasen
och gormade: O vilken menlös mildhet!
Vi göds som svin och förs sen till kalasen.
Hur länge ska vi tjäna de förnäma?
Försök nu visa litet mänsklig vildhet!
Vi ska bli mycket mera obekväma!
Tänk, om vi kunde sno oss - som en kringla
då skulle vi bli svårare att skala.
Hur länge ska vi hänga snällt och dingla!
Vi borde inte kunna ätas råa.
Låt oss bli bittra, taggiga och hala
och otäcka att se på - kanske blåa!
Ni orkeslösa, ni som inget gitter!
Ni blir ju inget annat än bananer
så länge som ni sitter där ni sitter!
***
50-listan : Plats 49
 |
| Jag går där jag går, av Pentti Saarikoski dikter i urval av Mauritz Nylund och med inledning av Pekka Suhonen ; tolkningar av Claes Andersson, Bo Carpelan, Christer Kihlman, Mauritz Nylund och Nils-Börje Stormbom. Stockholm : Bonnier, 1969 |
(Utdrag)
Det här vore enkelt om jag var regeringsmedlem och
varje mitt ord
som en sädessäck, men vad är regeringen?
Dina stegs sax klippte luft!
Mänskor pratade om hur illa de trivs här,
när jag slöt ögonen tänkte jag på mörkret,
hur många platser har jag inte besökt innan jag nu
är här, med hjärtat i halsgropen, svett på pannan, sinnet
tyst och orörligt!
Jag har alltid varit mycket skeptisk inför erbjuden livsglädje,
och nu är jag i en ålder
när det vore hög tid att börja
dubbel bokföring, jag vandrar
i mänskors och bilars
trängsel, oljud, förvirring,
saktar stegen, försöker
andas jämt, låter händerna svänga,
ser opp mot spetsen
på Järnvägsstationens torn, är nära att svimma,
vilka är ni!
Det finns ingen utväg ur världen.
Det här vore enkelt om jag var regeringsmedlem och
varje mitt ord
som en sädessäck, men vad är regeringen?
Dina stegs sax klippte luft!
Mänskor pratade om hur illa de trivs här,
när jag slöt ögonen tänkte jag på mörkret,
hur många platser har jag inte besökt innan jag nu
är här, med hjärtat i halsgropen, svett på pannan, sinnet
tyst och orörligt!
Jag har alltid varit mycket skeptisk inför erbjuden livsglädje,
och nu är jag i en ålder
när det vore hög tid att börja
dubbel bokföring, jag vandrar
i mänskors och bilars
trängsel, oljud, förvirring,
saktar stegen, försöker
andas jämt, låter händerna svänga,
ser opp mot spetsen
på Järnvägsstationens torn, är nära att svimma,
vilka är ni!
Det finns ingen utväg ur världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar