***
I januari utkom fjärde upplagan av förlaget Brombergs antologiserie "Blå Blixt". Syftet med serien är att de "vill låta nya poetiska röster bryta fram". Innehållet i den förra boken i serien, Den sista fasta kontinenten (2015), gillade jag. Årets antologi känns inte lika het. Medverkar gör: Joel Berglund, Caroline Ljuus, Kristoffer Ehrnström Lundqvist, Lisa Gidlöf, Lisa Zetterdahl, Yolanda Aurora Bohm Ramirez, Hanna Asp och Emma Rolén.
Jag väljer att publicera de avslutande sekvenserna av Lisa Gidlöfs dikt "Havande". Främst för att moderskapet haft en egen kategori i bloggen, tidigare i år.
*
Havande (utdrag), av Lisa Gidlöf (f. 1985)
(Ur Ingen rök utan mareld. Stockholm : Bromberg, 2017.)
(...)
Det mystiska i att bära på
en annan människa
som lever och rör sig och blinkar
Jag är ett skepp av tid och rum
Inuti omfördelar sig resurserna
Ljust söker sig mot ljust
Mörkt mot mörkt
Jag ser ingenting för blicken grumlas
i symbiosen
Du finns och du tillhör mig
Du kan inte dö
för då tar du med dig
mina inre organ
hjärtat, lungorna, magsäcken
Allt det som nu verkar
för att göra dig så stark som möjligt
Om du försvinner
dör jag inifrån och ut
Det är en del av
kontraktet
***
Dagens Nyheters kulturredaktion presenterar veckovis sina fem favoriter inom olika kulturområden. Listan för vecka 11 fångade mitt intresse, i synnerhet deras rekommendationer gällande konstutställning och filmtips.
Listan:
1) Konst. ”Joan Miró – vardagslivets poesi”, Waldemarsudde Stockholm
2) Film. Theodore Melfi ”Dolda tillgångar”
3) Teater. ”Molnens bröder”, Dramaten
4) Tv-serie. ”Billions”, säsong 2, HBO Nordic
5) Bok. Jonas Modig ”Mellan öarna i de långa sunden”, Norstedts
Boktipset var sammanställt av Maria Schottenius och hon rubricerade den som "trösterik poesi". Skulle jag göra detsamma, så skulle den inte få en lika positiv hashtag (#banal poesi).
Ett exempel som duger för årstiden, sen får boken glida vidare.
*
(Ur Mellan öarna i de långa sunden, av Jonas Modig. [från diktsviten "Rum"]. Stockholm : Norstedts, 2017.)
Äntligen drog den tunga vintern in klorna.
Ljuset som kryper fram från avlägsna förorter
rakt in på den nystädade balkongen
bärs av en ljum vind från söder,
från de vida fälten där snön smälter bort
och lämnar plats för våren.
Wivallius, stödd på en vandringskäpp,
glömmer ryggvärken, blundar mot solen,
känner vinden virvla över Närkeslätten,
upprepar sin vädjan, giltig genom seklen:
låt varm dagg örterna fukta.
 |
| Askersunds hembygdsgård |
Snart slår gullvivorna ut i södersluttningarna
och barnen svänger den långa trädgungan
högt upp mot en blå aprilhimmel.
***
Och så har jag åter snubblat över en intressant (och udda) webbplats. I Pennsylvania finns organisationen PCTELA [Pennsylvania Council of Teachers of English and Language Arts], och deras engagemang för det engelska språket märks på deras internetpubliceringar.
Webbplatsen (pctelanews.wordpress.com) innehåller såväl elevers bokrecensioner som lektionstips och en och annan redovisning av föreläsningar som ägt rum.
En lärare skickade in följande sonett och berättade att hennes elever älskade den, och att de inte kunde tro att den var skriven för så länge sedan.
*
Three Sorts of Serpents Do Resemble Thee, by Michael Drayton (1563-1631)
(Published in pctelanews.wordpress.com)
Three sorts of serpents do resemble thee:
That dangerous eye-killing cockatrice,
The enchanting siren, which doth so entice,
The weeping crocodile—these vile pernicious three.
The basilisk his nature takes from thee,
Who for my life in secret wait dost lie,
And to my heart sendst poison from thine eye:
Thus do I feel the pain, the cause, yet cannot see.
Fair-maid no more, but Mer-maid be thy name,
Who with thy sweet alluring harmony
Hast played the thief, and stolen my heart from me,
And like a tyrant makst my grief thy game:
Thou crocodile, who when thou hast me slain,
Lamentst my death, with tears of thy disdain.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar