Oskiljaktiga vänner

  Så det kan bli. Rory Graham tappade rösten i samband med sin föreställning i Köpenhamn och därför blev hans framträdande vid Södra Teatern idag inställt. Men det förde med sig att jag hämtade barnen redan under kvällen och så blev det sagoläsning . . .

***

  Vi läste ett par sagor ur förlaget Kängurus nya samling, Stora sagosamlingen.

(Ur Stora sagosamlingen / översättning: Sara Jonasson och Tova Larsson. "Det finns bara en Bobbo", av Robert Dunn. Stockholm : Känguru, 2017.)

  Först läste jag om Agnes och hennes oskiljaktiga vän, nallen Bobbo, som bara hade ett öga och höll ihop med smutsog gammal tråd och hade en väldigt speciell lukt.
  Mamman hade ledsnat på Bobbos lukt och köpte en ny nalle till Agnes - en med två ögon och ren tråd och som luktade jordgubbe.

Agnes gillade inte den nya nallen. Han luktade fel!
"Får jag ha honom i soptunnan?" frågade Agnes.
"Nej, det får du verkligen inte!" svarade mamma.
"Du borde prova att leka lite med honom åtminstone", sa mamma.
"Du kan inte veta hur han är förrän ni har tillbringat lite tid tillsammans."
Agnes tänkte efter och bestämde sig för att ta en promenad och tänka lite mer.

[Hur det gick? Om Agnes, eller hennes mamma, ändrade uppfattning avslöjar jag inte. Det får ni läsa själva i samlingen.]

*

  Den andra sagan vi läste var på rim och fungerade nästan som en faktabok om månen. Sagan är skriven av Lorna Gutierrez och illustrerad av Laura Watkins.
  Olika djur konverserar i tanken med månen och den svarar med information om sig själv.

(Ur Stora sagosamlingen / översättning: Sara Jonasson och Tova Larsson. "Hej på dig, Måne!", av Lorna Gutierrez. Illustrerad av Laura Watkins. Stockholm : Känguru, 2017.)

Hej på dig, måne!
Så rund du är.
Större än någonsin
svävar du där!

Tar du hand om dig själv?
Du går upp. Du går ner.
Ibland syns du knappt.
Vad är det som sker?

...

Det tar ett helt år för er jord att gå
ett varv runt solen, högt upp i det blå.

Jag kretsar var månad som ni ju ser -
fast inte runt solen, bara runt er.

...

Sol, jord och jag svävar runt i vår rymd.
Det blir olika faser när någon är skymd.

***

  Dagens andra boktips handlar om vänskap. Jag har läst en ny bok av Melanie Joyce, den här gången en svensk översättning och utgiven på Tukan förlag. Den handlar om lilla Björn som flyttar och hamnar långt från sina tidigare kamrater. Han bestämmer sig för att skriva ett brev till dem.

(Ur Vänner för alltid / författare: Melanie Joyce ; illustratör: Xenia Pavlova ; översättning: Marie Helleday Ekwurtzel.  Publicerad: Göteborg : Tukan förlag, [2016].)

"Hej Mus och Grävling, jag saknar er
och Kanins nos som vickar upp och ner.
Saknar ni mig med? Jag tror nog det.
Hoppas posten är snabb som en raket."

Brevet förs bort av vinden och lilla Björn tror att det gått förlorat. Men det blåser ända bort till Grävling som öppnar det och läser de snälla orden. Vännerna bestämmer sig för att skriva ett svar.

"Hej Björn, tack för brevet från ditt nya land.
När vi går förbi är det tomt bakom din dörr.
Det vore kul att ses igen och leka som förr."

De missar emellertid att överräcka brevet i tid till brevbärare Stork och det hela slutar med att de vandrar hela vägen till lilla Björns nya hem för att överlämna brevet och leka en stund.