"PMC" upplever jag som ett enda stort trålfiske som inbringar en och annan exotisk godbit. Jag hade aldrig funnit Agnieszka Studzinska utan den fiskelyckan.
I år har den rollen tagits över av rubriken "Versopolis". Sergei Stratanovski, Ana Blandiana, Abdellatif Laâbi, Yekta, Ron Winkler, Jakobe Mansztajn, Tony Hoagland och Natasha Kanapé Fontaine är alla exempel på skickliga författare som jag förmodligen inte hade valt att läsa, om det inte hade varit för "Versopolis". Glädjande nog har även mina läsare uppskattat dessa inslag. Mycket talar för att kategorin blir den mest lästa under perioden "The Birth".
Samtidigt vill jag påstå att mitt största talangfynd kommer i afton. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin har läst en albansk poet förut, men vilken upplevelse det var att läsa Luljeta Lleshanaku. De övriga två författarna i inlägget är Nikola Madzirov, Makedonien och Maris Salejs, Lettland.
***
Först några ord om rubrikens sista Versopolis-festival. I oktober hålls den tjugoåttonde upplagan av Druskininkai Poetic Fall i Litauen. Det är alltså en sammankomst med lång tradition. Ännu är det fjolårets program som ligger ute på den officiella hemsidan. Det är också bland fjolårets gästpoeter som jag valt ut mina diktbidrag.
Överlag verkar det vara en väldigt ambitiös festival med flera uttalade diskussionsteman per år. Så här lät det 2016:
"The festival begins in Vilnius with presentation of Anthology. A day later we are leaving to Druskininkai where all other Festival activities are held.
Last years there were themes:
“Local and Global Contexts”
“Writer’s Block”
“What Isn’t Poetry?”
“The Social Contexts of Creative Works: poetry and politics?”
“Political Correctness and Poetry”
There are few traditional events of the Festival every year – readings of Festival guests and Lithuanian poets, performances, mini book fair, Presentation of Anthology, conference, seminar, young poets’ evening readings, Presentation of the photo exhibition, Presentation of the Yotvingian and Young Yotvingian prizes, anonymous single poem competition." Source: Versopolis.com
***
Luljeta Lleshanaku föddes 1968 i Elbasan, Albanien. Lleshanaku vann National Silver Pen Prize 2000 och Internationalla Kristal Vilenica-priset 2009. Hon var utvald mottagare av International Writing Program vid University of Iowa 1999 och sedan deltagare i Black Mountain Institute vid University of Nevada, Las Vegas, 2008. Hennes samling Child of Nature var en finalist till Best Translated Book Award, 2011. Källa: New Directions Press
Och den boken har jag läst med mycket stor behållning.
*
Understanding a journey, by Luljeta Lleshanaku
(From Child of nature. Translated from the Albanian by Henry Israeli and Shpresa Qatipi. New York : New Directions Pub., 2010.)
Like eels reaching the sea
or elephants returning to the smooth humus of riverbanks
we embark on a long journey
to decide where to bury you.
When I die, which door
will be slammed loudest by the stormy wind?
There is no death between need and excess.
Our last bed will be but a pair of eyes.
The soul, the last to go,
separates the walnut tree
from its shadow.
Look how deeply you sleep!
The sleep of an infant
ill-fitted for old age . . .
The spectacles placed crosswise by the bed
are waiting for someone's breath to fog them.
Beyond their rims objects are magnified, palpable,
clear, and raw
as on the world's first day.
I am a heavy and lazy beast
digging up soil with my nails.
And if this is my last resting place
then I will never hear a twig break
hundreds of kilometers away.
The magnificent rituals of the forest in winter will continue
with an ice-cold heart
with a heart of snow.
***
Den makedonska poeten, redaktören och översättaren Nikola Madzirov föddes i Strumica till en familj av flyktingar från Balkankriget. Madzirovs poesi granskar både en personlig inre vilsenhet och en kulturgeografi i förändring. Källa: Poetry Foundation
Det sägs att Madzirov är den poet ur sin generation som blivit översatt till flest språk i världen. Han finns åtminstone på svenska.
*
Hem, av Nikola Madzirov
(Ur Rester från ett annat sekel ; översättning: Miodrag Stankovski. Malmö : Rámus, 2013.)
Jag levde i stadens utkant
likt en gatlykta som ingen
någonsin byter lampa på.
Spindelväv höll ihop väggarna,
och svetten våra händer.
I mellanrummen på de klumpigt murade stenarna
gömde jag min nalle
för att rädda honom från drömmen.
 |
| Czar's Tower in Strumica, Macedonia |
Dag och natt återupplivade jag tröskeln
och återvände liksom ett bi som
alltid kommer tillbaka till föregående blomma.
Det var stilla när jag gick hemifrån:
det bitna äpplet hade inte mörknat,
på kuvertet satt ett frimärke med ett gammalt
övergivet hus.
Sedan födseln har jag rört mig mot tysta platser
och under mig har tomheten fått fäste
likt snö som inte vet om den tillhör
jorden eller luften.
***
Māris Salējs (är pseudonym för Marians Rizijs) föddes 1971 i Riga. Han är poet, konstnär och forskare. Salējs publicerade sin första samling av poesi 1999, Mamin es redzeju dziesmu. Källa: Arc Publications
(From All birds know this : selected contemporary Latvian poetry / compiled by Kristīne Sadovska ; ed. by Astrīde Ivaska, Māra Rūmniece. Rīga : Tapals, 2001.
the turn of seasons approaches
crowds living within me
turn their heads towards the moon
that grows dark at the moment
when autumn turn into winter
even moths for a moment stop eating their wool
(translated by Inguna Jansone)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar