tisdag 30 maj 2017

Ellerströms bjuder på trerättersmeny

  Så har det blivit dags för mitt favoritförlag i serien "Tio Förlag". Jag borde nog ha tagit med Ellerströms redan under premiärsäsongen eftersom jag har läst så många av deras titlar. Jag tycker att de och Rámus är garanter för att den internationella kvalitetspoesin får en svensk språkdräkt. Rámus har i år introducerat Louise Glück på svenska, ett efterlängtat besked. För två år sedan gjorde Ellerströms en lika viktig insats när de översatte ett urval av Janet Frames dikter. Den boken återkommer jag till i slutet av inlägget.

***

  Så här presenterar sig förlaget på sin hemsida.

  "Ellerströms förlag grundades 1983 av Jonas Ellerström och ligger sedan starten i Lund. Namnet ellerströms har för läsare, bokhandlare och kritiker under vår mer än trettioåriga existens blivit synonymt med kvalitetslitteratur.
  Vi publicerar böcker inom flera genrer: en tydlig kärna är vår utgivning av poesi, både svensk och översatt, såväl nyskriven som moderna klassiker. Vidare utger vi essäer i skilda ämnen, gärna texter som på ett intressant sätt belyser och kompletterar kända författar- eller konstnärskap. Vi har en aktuell akademisk utgivning inom ämnena idéhistoria, litteratur- och konstvetenskap."

  Ett författarskap som de satsat hårt på är den österrikiska författarinnan Friederike Mayröcker. Den utgivningen inleddes 2005 med titeln "Indianhår".

  "
Friederike Mayröcker betraktas som en av de mest betydande samtida författarna som skriver på tyska. Hon debuterade i bokform 1956 och har därefter publicerat en lång rad verk i varierande genrer; lyrik, prosa, essäer, barnböcker (med egna teckningar), teater- och hörspel m.m. Hon har också erhållit talrika priser för sitt författarskap, det förnämsta 2001 när hon tilldelades Büchnerpriset.
Även om Mayröcker skrivit i de flesta genrer har hon främst gjort sig känd som poet. Hennes första dikter tryckes 1946 i avantgardetidskriften Plan och hennes lyriska produktion har sedan dess varit omfattande." Citat från Alex författarlexikon.

*



blågul junidag, av Friederike Mayröcker (f. 1924)
(Ur Indianhår ; urval och översättning av Ulla Ekblad-Forsgren. Lund : Ellerström, 2005.)

som i extas, lutad mot den öppna dörren till
skrivrummet, försjunken i åsynen av den förtrogna älskade
boningen, vitt speglar sig morgonljuset i det ovala lilla bordet
den vita pallens fotsteg behängt med
blåaktig fågel (bur), borstigt fågelhuvud parakitens
fjäderskrud som hänger slak får mig
nästan ur balans, det låter luften ljuset från färgerna
mig ana, jag lutar mig ut genom fönstret
de fjärran bergen vid horisonten, lycksaliga höjder,



***

  Delar av Ellerströms utgivning är samlad i serier, exempelvis "Enhörningserien" för översatt poesi, "Etyder" för essäer i skilda ämnen och "Lilla serien" för koncentrerade urval och presentationer av kända som okända poeter.

  Ur den sistnämnda har jag valt nästa titel "Sången", av Eugène Guillevic (1907-1997), i översättning av Bo Gustavsson.

  "Guillevic föddes, växte upp och levde hela sitt liv i det Bretagne som blev ett med hans poesi. Samlingen "Sången" utgör en summering av Guillevics författarskap med dess avståndstagande från luftig retorik, intresse för människans elementära villkor och envetna vilja att tränga in i tingens liv." Citat från bokens baksidestext.

*


(Ur Sången / Guillevic ; översättning och efterskrift: Bo Gustavsson. Lund : Ellerström, 2010.)

För att kunna sjunga lika högt
som vattenfallet

räcker det att vara
ett veteax.



**

När vattnet
är i
rörelse,

sjunger det annorlunda.

**

Det som kan få
havet att sjunga
i hela sin vidd

är tystnadens omfamning
i gryningen.


***

  Menyn blir komplett genom den fantastiska Janet Frames poesi. 2015 kunde man för första gången läsa ett urval av hennes dikter på svenska. Det var då som Ellerströms gav ut boken Hungrig bland orden. Jag läste boken i söndags (fattar inte varför jag dröjde så länge) och kan nu lägga Janet Frame till den exklusiva skara av författare vars poesi blivit mitt andra möte med deras verk, där annan genre gått före. I Frames fall gäller det memoarlitteratur. 

  "Janet Frame (1924-2004) betraktas som Nya Zeelands främsta skönlitterära författare. Flera är de kritiker som menat att hon också borde ha fått ett Nobelpris.
  Romanerna på 60- och 70-talet gjorde henne berömd, men det var den självbiografiska trilogin "Till landet Är" (1982, To the Is-land), "En ängel vid mitt bord" (1984, An Angel at My Table) och "Sändebud från Spegelstaden" (1985, The Envoy from Mirror City) som gjorde henne läst och älskad över hela världen." Källa: Alex författarlexikon

  I Alex författarlexikon står det inte mycket om hennes poesi. Jag visste inte ens att hon gett ut en diktsamling under sin levnad, The Pocket Mirror (1967). Ytterligare en publicerades postumt, The Goose Bath (2006). 
  I Jonas Ellerströms och Elisabeth Manséns urval finns dikter från båda dessa utgivningar.

  Den här boken är en svindlande höjdarupplevelse med överraskningsmoment som når utöver det möjliga. Samtidigt finns det ett flyt i texterna som är sagolik. I något avseende påminner hennes poesi om Vénus Khoury-Ghatas.

  Min skål med underbara läsupplevelser för 2017 svämmar redan över (Pär Hansson "Kajak"; Hollie McNish "Nobody told me"; Ana Blandiana "The hour of sand"; Abdellatif Laâbi "In praise of defeat"; C.D. Wright "Like Something Flying Backwards"; Louise Glück "Averno"; Luljeta Lleshanaku "Child of nature"; och nu Janet Frame "Hungrig bland orden"). Märk väl antalet kvinnor i denna toppskara.

*


Wrestling with the Angel.
Omslaget från Michael Kings biografi om Janet Frame. 

En dikt, av Janet Frame
(Ur Hungrig bland orden : dikter / Janet Frame ; i urval och översättning av: Jonas Ellerström & Elisabeth Mansén. Lund : Ellerström, 2015.)

Det finns en dikt som liknar en späd sälg
de första dagarna om våren, en rad
av gröna sagogryn på ett pärlsnöre,
men säker, förutbestämd
som de numrerade kromosomerna
vilka utan att krossas vajar i
ärftlighetens rasande underström.

Det finns en dikt som försvinner likt en draksvans
högt uppe i himlen; den döljer,
som stoppgarn,
hålet på Akilles häl,
den slår snören om
födelsedagspresenten och kläderna som glömts
i stugan efter sommarsemestern, inpyrda med salt.

Det finns en dikt, en form
av pärlor, klockor eller kedjor
som ännu inte nötts, ringts eller fängslat någon, men
som väntar tills ordens årstid åter är här
och frukten mognar och cidern blir gyllene
och den druckna poeten börjar sjunga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar