Cees needs his poetry

  Årets sista Tria Carmina-avsnitt behandlar en stor författare. Cees Nooteboom har länge omnämnts i Nobelprisdiskussionerna. Han är inte främst en poet men har gett ut flera diktsamlingar. Jag har inget exempel från hans två första diktböcker utan vi flyttar direkt till 1960.

Tria Carmina

med

Cees Nooteboom

(f. 1933)

***

  "Nooteboom är ingen historieberättare i konventionell mening, utan bygger sina romaner utifrån en egen logik där tidsperspektiv inte följs kronologiskt. Förutom romaner har han också publicerat diktsamlingar, essäer och åtskilliga reseskildringar. Under ett femtontal år efter debuten skrev han inte skönlitterärt utan reste runt i världen och publicerade sedan reseböcker med stark historisk prägel, utan turistguidens krav på aktualitet." Källa: Alex författarlexikon
  Även i diktsamlingarna märker man av upplevelserna som resorna gett honom.

*

calera y chozas, by Cees Nooteboom
(From "The black poem" [Het zwarte gedicht]. Querido, 1960. Light everywhere : selected poems / Cees Nooteboom ; translated by David Colmer. London : Seagull Books, 2014.)

The afternoon is a long fire
hung over an endless expense of brown.

Calera y Chozas, Spanien

Calera y Chozas
expired farmers sleep in their beds
with gaping mouths the sound
of the afternoon slinks between the sickly houses.
At the end of the landscape
the mountains bare their teeth.

It never rains here
filthy dogs whimper
scratch and turn
in the dust.

No one gets on
the old man on the bench
leers at the life on the train
with avaricious eyes

it must be like this every day
the stationmaster rings the bell three times
and waves his red flag
the train shudders and shrieks
in the languishing landscape,

why would I ever come back
to Calera y Chozas?

***

  I slutet av 90-talet och början av 2000-talet skrev han ett par filosofiska romaner, som kritiker och läsare fann svårtuggade. Jag tycker man kan ana lite av den stilen, "det inre samtalet", i dikterna som skrevs tjugo år tidigare.

*

afternoon, by Cees Nooteboom
(From "Open like a shell, closed like a stone" [Open als een schelp - dicht als een steen]. Arbeiderspers, 1978. Light everywhere : selected poems / Cees Nooteboom ; translated by David Colmer. London : Seagull Books, 2014.)

Sometimes it doesn't take much.
An afternoon of burnished hours
that don't go together,
and him disbanded by himself,
sitting in various chairs,
but with a body or soul in each.

In a part of the room it is night.
Elsewhere, the past, holidays and war.
On the ceiling the sea touches the luminous beach,
and no hand guiding all this,
no ringmaster, no computer,
just him, that same self-same
someone, the disassembled
unreunited man,
in conversation with himself, dreaming and thinking,
present, invisible.

Someone who would eat and sleep later.
Someone with a watch and shoes.
Someone who left.
Someone who was going to leave.

Someone who would not go yet.

***

  "I sin roll som tidskriftsredaktör har Nooteboom tolkat och presenterat en rad, främst spanskspråkiga och italienska poeter som Eugenio Montale, Pablo Neruda, Cesare Pavese, till nederländska. Själv har han alltid skrivit poesi, hans första diktsamling kom ut strax efter hans första roman. Det har med åren blivit över dussinet diktsamlingar och Nooteboom säger att han inte kan leva utan att skriva poesi, det är essentiellt för hans övriga författarskap." Källa: Alex författarlexikon

*

self, by Cees Nooteboom
(From "It could be like that" [Zo kon het zijn]. Atlas, 1999. Light everywhere : selected poems / Cees Nooteboom ; translated by David Colmer. London : Seagull Books, 2014.)

And what if we leave our selves
behind?

Amsterdam

There they go, no goodbyes,
pouting and brooding,
in search of something better.
Not even looking back.

And us?
We have to get used
to this radiant landscape
of past and future,

time, bright and shining,
without a now.