**
Jag vill poängtera att författarna som utvalts till 50-listan har levt samtidigt som jag (alltså ingen Lorca, Ferlin eller Boye) och att de har någon beröringspunkt till min levnadsbana eller till mina intressen.
Jag inledde med Lennart Hellsing för att jag älskar rim och barnverser. Dessutom är jag skolbibliotekarie (Hellsing grundade Barnboksinstitutet) och jag var tidigt politiskt intresserad.
Pentti Saarikoski var också med på grund av mitt samhällspolitiska intresse. Dessutom har jag röstat på Vänsterpartiet vid ett tillfälle (i ett kommunalval).
Därefter kom Milosz med sina biografiska nedslag i en av världshistoriens mörkaste perioder, en tid som jag fördjupat mig en hel del i.
Harry Martinson skrev om både mikro- och makromiljöer, vilket även jag fascineras av. Jag kan njuta av fjärilars lätta flykt samtidigt som jag begrundar universums tillblivelse. Dock saknar jag Martinsons passion för havet.
Ikväll får ni en dikt av Sophie Hannah. Hon är med för att vi båda tillhör Seinfeld-generationen och för att hon är den roligaste poet som jag känner till.
Jag föddes på Kristianstads lasarett 1967. Eva Ström är utbildad läkare och bosatt i Kristianstad. Förutom att ge ut tänkvärda diktsamlingar så skriver hon insiktsfyllda recensioner i dagspressen. Jag delar hennes syn på livet och döden.
*********************************************************
Dikten slår ner ljuset i marken
tills det sjunger på sista versen
Marie Lundquist (2017)
***
Utblicken (v. 19)
I mars månad utkom en nyöversättning av Arthur Rimbauds Ce qu'on dit au poète à propos de fleurs, en text som i realiteten är en smädesskrift/parodi på poeten Théodore de Banvilles dikt ”Lindansaroden”. Det är en fyrtio strofer lång suverän dikt, ”Vad poeten får höra när det blir tal om blommor”, som den hoppfulle sextonårige bråkmakaren skickade till Banville. Dikten kom inte i dagern förrän 1925, långt efter att båda hade dött.
Jesper Svenbro som har läst, tolkat och analyserat dikten; hävdar i sina vidhängande kommentarer att texten mycket väl kan ses som en eloge, och argumenterar övertygande för sin sak. Jag har valt ut ett tre strofer långt avsnitt ur Svenbros översättning.
(Ur Vad poeten får höra när det blir tal om blommor / Arthur Rimbaud ; inledning, översättning & kommentarer: Jesper Svenbro. [Lund] : Ellerströms, 2017.)
V
...
Handelsman, medium, pionjär!
Från dina dikters midnattstimma
ska som från natriumlampans sfär
din rimkonst regelbundet glimma.
Vitt brytes i din poesi
till grönt gult rött enligt optiken.
Elektrisk blomman svävar fri
som fjärilen i botaniken.
Ditt sekels Helvete är här!
Och telegrafstolparnas lyra,
strängad för stålverkens konsert,
får bruk för all din diktaryra!
(...)
***
50-listan : Plats 46
 |
| Pessimism for beginners / Sophie Hannah Manchester : Carcanet, 2007 |
'No Ball Games etc', by Sophie Hannah (f. 1971)
sign outside a London block of flats
Honestly, do we have to spell it out?
No tents, space-hoppers, orgies, Brussels sprout
enthusiasts, no sponsored squirrel fights,
no Ayurvedic quacks, no woolly tights,
no weeping for the joy you think you're owed,
no winking at the house across the road,
dividing rainbows into seven strands
of single colour, no quick show of hands,
no pastry-cutting, origami, chess,
no taking pleasure in your own success,
no sand, no shark impressions, no culottes
no Christmas pantomimes, no liver spots,
no lurking in the shadows by the shed,
no improvised salutes, no olive bread,
no weightless floating with an auctioneer
in the small pond. No ponds. Hope that's now clear.
***
50-listan : Plats 45
 |
| Utskuret ur ett större träd : dikter / Eva Ström Stockholm : Bonnier, 2013 |
Utan corona, av Eva Ström (f. 1947)
Under en total solförmörkelse kan
solens corona ses med blotta ögat
Du kom tillbaka, plötsligt
stod du vid grinden, i sanningens namn
mycket äldre, inte så vacker som jag mindes dig
äldre, kortare, och utan den strålkrans jag försett dig med
Utan corona gick du uppför grusgången, men det var ändå du
och plötsligt såg jag likheten med fotografierna, hatten, överrocken
när du var pojke, det som alla glömt och vela glömma
någonting blygt
Vem skulle du hälsa på först när du kom hem
från krigen, dessa krig som ingen överlever
och ändå hade du återvänt
utan att skadas av jorden
som krossar kropparna
som täpper till andningsvägarna
som tynger, som fryser, vem skulle först möta din blick
jag som växt upp eller vår mor
som nu kastade sig fram över gräsmattan
som bara hon kunde, och jag visste
att i den sekunden var inget annat intressant och du vände om
och ni gick ner till floden tillsammans
ja till floden
och nu skulle jag aldrig se er mer
och jag visste inte om jag förlorat er
alltid tillsammans, eller vunnit er båda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar