Out of the fog comes the answer

  Nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre, när det gäller de sex webbplatserna med "Poem of the week", även om kvällens dikttitel motsäger det. I den avslutande omgången gav jag tre poäng till Anne Carsons, "Reticent sonnet" ('Förtegen sonett').

***

  Jag har redan tyckt till om det lättsammare innehållet i Times Literary Supplements veckoval. De har haft såväl X.J. Kennedy som Billy Collins i sin spalt under januari och februari. Det behövdes en ökad tillgänglighet i deras urval. Det gäller även för könsbarriären och där finns mer att göra. Endast tre av femton dikter i spalten, mellan 3 januari och 11 april, var skrivna av kvinnor. 
  Trots dessa ojämlika prioriteringar så vinner Times Literary Supplement årets bedömning av "Poem of the week".

  Deras kvintett bestod av:

"Words in the air" / Philippe Jaccottet
"At a low mass for Two Hot-rodders" / X.J. Kennedy
"Ignorance" / Billy Collins
"Rains" / Derek Walcott
"Reticent Sonnet" / Anne Carson

  Slutställning:

10 poäng: Times Literary Supplement
  7 poäng: Griffin Poetry Prize
  6 poäng: Inpress Books
  6 poäng: The Guardian
  4 poäng: Vallum Magazine
  3 poäng: Vinyl Poetry and Prose

  Jag kör nog en säsong till nästa år. Jag har hittat flera intressanta webbplatser som hakat på trenden. Vi säger "Bye, Bye" till Vallum och Vinyl, och även till Inpress Books som har lagt ner sin spalt. Det blir alltså tre nykomlingar under 2018. Vilka det blir, får ni reda på i mitten av april.
  Nu lämnar jag över ordet till kanadensiska Anne Carson som alltså deltog för Times Literary Supplement, och inte för den kanadensiska sajten Griffin Poetry Prize.

**

Reticent sonnet, by Anne Carson (f. 1950)
(First published in TLS, 2006. Ten years later it returned in her book Float.)

A pronoun is a kind of withdrawal from naming.
Because naming is heavy, naming may be slightly shaming.
We live much more lightly than this,
we address ourselves allusively in our minds –
as “I” or “we” or “one” – part of a system
that argues with shadow, like Venetian blinds.
Speaking of Venice, called “the Shakespeare of cities” by a friend of mine,
reminds me of how often the Sonnets misprint their for thine:

beware the fog in Venice.
Beware those footsteps that stop in a hush.
I used to think I would grow up to be a person whose reasoning was deep,
instead I became a kind of brush.
I brush words against words. So do we follow ourselves out of youth,
brushing, brushing, brushing wild grapes onto truth.