Jag måste nog förtydliga hur mitt urval till 50-listan gått till. Jag har alltså valt ut verk med utgivningsår från 1967 till 2016, oftast har jag gått efter originalutgivningen men ibland efter det svenska publiceringsåret. Det förekommer också urvalsantologier med dikter från olika verk av upphovsmannen, på listan. Den innehåller ett verk för varje år och det är inte säkert att det är författarens "bästa bok" men att det passar in för just det året.
[Not: Jag upptäckte vid en granskning av Miłosz polska publicering, att rätt utgivningsår för originalet ska vara 1983. Så tyvärr kommer min lista inte innehålla något verk från 1982. En riktig blunder av bibliotekarien...]
Vilken plats verket får på min lista är helt och hållet min subjektiva bedömning, och den kan bero på min relation till författaren eller till verket.
*********************************************************
Dikten är en midvinternatt
injicerad i blodomloppet
Marie Lundquist (2017)
**
50-listan : Plats 48
 |
| Sången om pärlan och andra dikter / Czesław Miłosz tolkning och efterord: Nils Åke Nilsson Stockholm : Bromberg, 1985 (I original 1983-84) |
Anteckningsbokens sida 34 [Särskilda anteckningsboken 1977-1979], av Czesław Miłosz (1911-2004)
Och varför denna entusiasm, om döden är så nära?
Kommer du att fortsätta se och höra och känna?
Men jorden är inte likt någonting annat.
Vilka kontinenter! Vilka oceaner! Vilket skådespel!
I lidandets hus, hur rikligt är bordet dukat!
Musiken fortsätter fast de som spelade inte finns längre.
Inte deras siden eller sammet, inte ens ett strumpeband.
Rymdålderns människor lyfter stråken i buskarna,
dricker i sina byar, skränar, låter tärningarna rassla
tillsammans med de döda på en vansinneskarusell.
Men till sist stod det klart för mig
att jag inte kunde skriva ned någon anklagelse,
eftersom skratt skulle blandas med gråt.
Än sedan att jag snart är på andra sidan?
Att leva är ljuvt men att slippa se vore också skönt.
***
50-listan : Plats 47
 |
| Dikter om ljus och mörker / Harry Martinson Stockholm : Bonnier, 1971 |
Majnatten, av Harry Martinson (1904-1978)
Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke.
Dagsfärsk ormbunk litar på frostens stjärna.
Håller värnlöst grön ut sitt filigran,
nyfött ömspetsat mönster över källans kallhål.
Ett glest stycke dimma intrasslat i gräs väntar morgon.
Solens lyse smyger rött längs marken.
Gräset ändrar ställning.
Daggen säljer mot några morgonfläktar
sina friska vattenpärlor i en tuva.
***
Utblicken (v. 18)
Till och från stöter jag på artiklar som ger boktips åt dem som inte gillar poesi. För en vecka sedan publicerade webbplatsen för Irlands TV & Radio en sådan liten lista under rubriken "Five poetry recommendations for people who don't like poetry". Listan såg ut så här:
* Brian Bilston, You Took the Last Bus Home (Unbound)
* Mary Dorcey, To Air the Soul, Throw All the Windows Wide – New & Selected Poems (Salmon Poetry)
* Marie Heaney (ed.), All Through the Night: Night Poems & Lullabies (Poetry Ireland)
* Paul Durcan, The Berlin Wall Café (Harvill Secker)
* Sharon Olds, Stag’s Leap (Cape Poetry)
Endast Sharon Olds har jag tidigare kommit i kontakt med. Men jag blev nyfiken på urvalsantologin med nattpoem och vaggvisor. Nu äger jag den och i går kväll läste jag den. Det var ett bra och intressant urval med tyngdpunkt på irländska författare (inte så konstigt eftersom Poetry Ireland står som utgivare). Det förekommer dikter av såväl storheter som William Shakespeare som av mindre kända poeter. Jag har valt en dikt av Thomas Moore.
*
 |
| Moonlight (1885), by Ralph Albert Blakelock |
'Oft, in the stilly night', by Thomas Moore (1779-1852)
(From All through the night : night poems & lullabies. Edited by Marie Heaney. Ireland : Poetry Ireland Ltd., 2016.)
Oft, in the stilly night,
Ere slumber’s chain has bound me,
Fond memory brings the light
Of other days around me;
The smiles, the tears,
Of boyhood’s years,
The words of love then spoken;
The eyes that shone,
Now dimm’d and gone,
The cheerful hearts now broken!
Thus, in the stilly night,
Ere slumber’s chain hath bound me,
Sad memory brings the light
Of other days around me.
When I remember all
The friends, so link’d together,
I’ve seen around me fall,
Like leaves in wintry weather;
I feel like one
Who treads alone
Some banquet-hall deserted,
Whose lights are fled,
Whose garlands dead,
And all but he departed!
Thus, in the stilly night,
Ere slumber’s chain has bound me,
Sad memory brings the light
Of other days around me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar