I brytpunkten av processen

  Vi knatar vidare på min sammanställda topplista och idag blir det helsvenskt (eller förresten Lars Gustafsson var väl Texasbo under en längre period). De närmaste veckorna får listan sällskap av ett utökat antal aforismer. De lägger jag i slutet av inlägget. Idag är de hämtade från "Den sista grisen", av Horace Engdahl.

***

"Dikten framkallar viskningar
i mörkrummet"

Marie Lundquist (2017)

***

  Ingela Strandberg har redan förekommit flitigt i bloggen och hon har en självklar plats på min födelsedagslista. Hennes texter passar alla människor, oavsett ålder, kön eller social grupptillhörighet. 
  För mig har poesi alltid fungerat som ett härbärge, ett rum för natten, eller en lisa för själen. Passande nog heter hennes verk, Ett rum för natten.

50-listan : Plats 32

Ett rum för natten : dikter / Ingela Strandberg
Örkelljunga : Settern, 1984

Brytning

II

Jag vet
att mina fotspår
ska suddas ut
av eftermiddagsregnet
och att jag när som helst
kan bli en droppe
i det dreglande bäckvattnet
och att alla speglar
spricker i tiden

En förrymd hund
springer efter ett rop
på landsvägen
och svalorna berättar
i allt högre himlar
att sommaren snart
ska kvävas av potatisblast

Snart hänger fladdermössen
i sina svarta sidendukar

Frosten ska bryta sig
in i verandornas glasrum
och nätternas obesvarade
brev ska bli allt tyngre
och allt svårare
att lämna efter sig

***

  Mitt nästa författarval var ingen självklarhet på listan. Man kan säga det så här; jag tyckte om det han skrev men jag var aldrig riktigt förtjust i honom som person. I många frågor var våra åsikter alltför divergerande. Till slut kom han med på listan för födelseortens skull. Han föddes i Västerås, en plats som jag själv har trivts ypperligt på och där mina barn är födda.

50-listan : Plats 31

Där alfabetet har tvåhundra bokstäver : samlade dikter 1981-1991
/ Lars Gustafsson
Stockholm : Natur och kultur, 1992

(Ur Där alfabetet har tvåhundra bokstäver)

...

Natt efter natt tropisk värme
Under molntäckt himmel
faller de ljumma regnen från öster
och en förmiddag slår det mig
att det var så länge sedan ett papper prasslade
i skrivmaskinen, bland specerierna i köket,
att jag längtar efter detta ljud
som efter musik: värld med så många
sjuka drömmar, så många klyftor,
dit ljuset aldrig nått ned,
så många kvinnor som alltid
vänder ansiktet bort.
O Demiurg som programmerar världen
ge mig tillbaka den värld som prasslar,
denna tysta värld med sin doft av trä
som långsamt faller sönder i fukten
påminner alltför mycket om döden.

***

  Akademiens tidigare sekreterare, Horace Engdahl, får stå för efterspelet idag. 

Den sista grisen, av Horace Engdahl.
Stockholm : Bonnier, 2016

"Att skriva för den intellektuella eliten är som att vara instängd i en hiss under ett strömavbrott."

"Att spendera pengar som man inte har är en våldshandling."

"Tiden, förbrukningen och därmed döden visar sig för oss i form av ätandet. Det ger oss ångest så snart vi blir uppmärksamma på själva inmundigandet, vilket inträffar då vi stoppar i oss någonting "onödigt", det vill säga någonting som inte är godkänt i det hälsoprogram vi bekänner oss till. Alla har idag ett system för sitt ätande, vad som förr i världen kallades en "regim". Det är inte effekten på vår kropp som ger upphov till ångesten - den är ju i varje särskilt fall måttlig - utan påminnelsen om kroppens ändlighet. Denna beska eftersmak hos njutningen betyder att vi redan börjat lida döden långt innan vår stund är kommen. Vi tror oss förlänga livet med våra späkningar, men vi förlänger i stället döden. Hälsosamhället är genomsyrat av död, inte liv. Om vi vågade leva, skulle vi också våga dö."

**

"Det mest imponerande med Kafka är att han kunde skriva Processen utan att ha varit gift."