Curious about the learning life

  Estradpoeten och läraren Taylor Mali är världskänd. Hans mest omtalade verk är förstås "What Teachers Make".
  Förutom att jag tänker lyfta fram två av hans "videopresentationer" (den avslutande monologen gillar jag skarpt) så blir det även en dikt ur hans senaste bok Bouquet of red flags. Det ska villigt erkännas att han gör sig bättre som slam-poet än vad hans dikter gör sig i tryck.

***

  Slam-poeten Taylor Mali föddes 1965 i New York City och tog en BA från Bowdoin College och en MA från Kansas State University. Han är författare till diktsamlingarna: What Learning Leaves (2002), The Last Time As We Are (2009), och Bouquet of Red Flags (2014); Dikten och essän "What Teachers Make: In Praise of the Greatest Job in the World (2012)"; och monologen "Teacher! Teacher!", för vilken han vann jurypriset för bästa solo-uppträdande på 2001 Comedy Arts Festival. Mali arbetade som lärare i mer än nio år och han är känd för att använda poesin för att försvara läraryrket.

  Mali har blivit National Poetry Slam-mästare fyra gånger och har framträtt i TV-showen Def Jam Poetry och i dokumentärerna SlamNation (1997) och Slam Planet (2006). Han har varit president för Poetry Slam, Incorporated, och han har spelat in många böcker på band, inklusive The Great Fire (2003), för vilken han vann Golden Earphones Award för bästa ljudbok för barn. Källa: Poetry Foundation

**

  I följande presentation tar han upp det rådande hälsoläget bland unga i USA. 

***

  I sin senaste bok tar han upp de små miraklen i vardagen, men han ser också tillbaka på uppbrottet från sitt andra äktenskap. 
  Dessvärre blev jag inte särskilt berörd av denna bok. Dikterna går i samma konversationsstil som hans scenframträdanden men texterna är rätt färglösa.

  Jag har valt ett exempel som beskriver just vardagsmiraklet i ett älskat objekt. Inspirationen till texten fick han genom en kompis pappa, som i dikten blev hans egen.

Magnifies an object ten times (extract), by Taylor Mali
(From Bouquet of red flags. Austin, TX : Write Bloody Publishing, 2014.)

              is what it clearly said
on the handle of the Magnifying Glass
my father received on his fifth birthday.
He took it as a warning; the birtday gift
would only work its magic ten times
and no more, becoming, after that,
just a small round window with no miracle,
toy giant's monocle, a circle of simple glass.

And so he went about his day with curious thrift,
weighing how much he needed to see any part
of the world up close, observing as best he could
with his own eyes first, thinking, Do I need to see
that dead bug big? That dandelion, that blade
of grass, that wriggling moth in the spider's web?
I can imagine most of nature's gifts and crimes.
Best not to waste one of my ten precious times.

***

  Jag avslutar med en personlig favorit. Följande beskrivning av läraryrket som "the miracle worker" håller jag fullständigt med om. Det finns ett härligt flöde i den här presentationen och jag kan rekommendera den till alla pedagoger där ute i skolorna.