Gulmåran - den väldoftande sänghalmen

  Dagen efter landslagets seger mot Frankrike måste det helt enkelt bli en gul blomma i inlägget. Jag gör en rockad och tidigarelägger Gulmåran i sommartablån.

 Gulmåra, Galium verum, är en art i familjen måreväxter. Det är en flerårig, 10–60 cm hög ört med grenig, krypande jordstam, varifrån utgår dels underjordiska utlöpare, dels ovanjordiska stjälkar, som är finhåriga och mer eller mindre upprätta.  
  De mycket små och vanligen kraftigt gula blommorna doftar mycket starkt; de sitter i täta, rikblommiga ställningar i stjälktopparna. Källa: NE

*

Gulmåra (utdrag), av Vizma Belševica (1931-2005)
(Ur Dikter 1955-95 ; tolkningar av Juris Kronbergs. Stockholm : Ersatz, 2010.)

1.

Idag var jag hos självaste gulmårorna -
djupt nere vid rötterna, där, hos den fuktiga jorden,
som aldrig ser sol, där bruna skaft
och små blodlösa blad andas stumt.
Ingenstans doftar jorden så fränt,
ingenstans är den rusiga lyckan: leva -
och det ljuvliga: dö, gräva ner sig i jorden -
så tätt sammanflätade. Mina ögon är slutna,
och det som rinner i mina ådror
är inte blod, utan tårar. Det är
inte sorgetårar, inte ens lyckotårar, det är
hängivelsens tårar - så etsande
att de inte får rinna på kinderna ...

***

  Den väldoftande gulmåran lades förr på salsgolven under gästabud, men ansågs orsaka bråk och osämja, därav namnet "trätogräs". Källa: Den virtuella floran

  Det engelska namnet för gulmåra är "Lady's bedstraw".

*

Livsyn, av Ester Sjöblom (1908-1953)
(Ur Spärreld : dikter. Stockholm : Bonnier, 1936.)

Jag vill inte se på livet
från sidan
och ovanifrån.
Inte grubbla över livets mening
medan jag polerar mina naglar blanka.

Jag vill söka efter de breda vägarna,
gå till knäna i lummig gulmåra,
kasta mig ner trött och lycklig
under almarna,
dricka iskallt vatten
ur mina egna händer.

Jag vill arbeta tungt
på de röda gårdarna:
binda säd, blasta rovor,
ta upp potatis.
Jag vill stå i de stora köken
och baka mörkt, tjockt bröd.

Vad skulle vi också söka i staden
vi landets barn.
Vi som äro födda ur jorden,
ur de doftande trädens kronor.

***

   Linné valde namnet galeum därför att gulmåra har förmåga att ysta mjölk på liknande sätt som löpe. Denna egenskap beror på gulmårans innehåll av kiseldioxid, som har sura egenskaper, även oegentligt kallad kiselsyra. Gulmåra kallas därför ibland mjölkysta.
  Gulmåran är också färgväxt; blomställningen ger gul färg, och roten färgar ylle rött. Källor: Wikipedia och NE

*

Sommarbrev (utdrag), av Werner Aspenström (1918-1997)
(Ur Under tiden : dikter. Stockholm : Bonnier, 1972.)

Länge bo blir unket.

Å andra sidan,
på vägens båda sidor
förnyar sig gulmåran.
Syrsorna mellanlandar
och kringsprider i gräset
ett tickande ämne.

Allt är substanser, eller hur?