***
Olivia Bergdahl har redan hunnit med så mycket. Det är nästan ofattbart att hon ännu inte fyllt 30. Hon blev svensk mästare i Poetry Slam som 17-åring. Hon har gett ut diktsamlingen Demo och skrev under flera år krönikor i GP:s helgbilaga Två Dagar. Hon är radiokåsör för Sveriges Radio, mer om det nedan, och hon romandebuterade 2015 med boken Efter ekot.
Samtidigt som hon och Oskar Hanska startade en internationell spoken word-scen i Göteborg. Hon verkar ha god talang för jonglering.
 |
| Efter ekot / Olivia Bergdahl Stockholm : Ordfront, 2015 |
"Efter ekot är en uppgörelse med en destruktiv relation som biter sig fast och tränger in under huden. I början lika honungslen som Sams kropp när Fanny nyförälskad ligger tätt intill under täcket i hans lägenhet i Biskopsgården. Senare smutsigt svart och destruktiv, med inslag av våld och förnedring. Glidningen där emellan gestaltar Olivia Bergdahl med finess och stor trovärdighet när hon iscensätter de små små steg som parterna tar, som får relationen att gå ifrån att vara precis rätt till att bli dess raka motsats." Citat från recensionen i Göteborgsposten, februari 2015. Recensent: Hanna Jedvik.
*
Avgrunden (utdrag), av Olivia Bergdahl
(Publicerad i sin helhet på http://www.oliviabergdahl.se)
Varje steg är ett steg närmare avgrunden
av stunden är vi komna
men det är så svårt att somna
när man vet
att varje morgon är en morgon mindre
varje dag är en dag som aldrig kommer åter
vissa gråter sig till sömns
men jag gråter när jag vaknar
det är då jag vet
vad morgondagen saknar
en timma till, en enda en, en evighet
för har man en gång sett djupet
att famlande falla
finns det ett sätt att överleva – att överleva alla
jag ska vrida mig runt och dansa fram
i den framtid som är ett rusande nu
så fall i min famn, berusande du!
vi har all tid i världen
för världen är vår tid
det är vårens tid vi minns när dansen går bredvid
ett steg i en famn, ett skratt som en komet
en ångande värme bjuder mig en evighet
(...)
***
I september förra året tilldelades Olivia Bergdahl Sveriges Radios novellpris. Hon fick priset för sin radionovell "Hjälten Josef Schultz på fotografiet", i en uppläsning av Tomas von Brömssen.
Novellen specialskrevs för Sveriges Radio P1 och hon ställer i den frågor om vem som egentligen är galen, "den som beordrar krig eller den som lägger ner sitt vapen".
[Sveriges Radio väljer ut fem radionoveller som lyssnarna får rösta på. Priset har delats ut i 15 år och är på 25 000 kronor. Bland tidigare pristagare finns Stina Stoor, Beate Grimsrud, Håkan Nesser och Bob Hansson.]
Följande diktavsnitt bildar en bra fond till novellpriset.
*
Europa (utdrag), av Olivia Bergdahl
(Publicerad i sin helhet på www.oliviabergdahl.se)
Du säger att jag är säker
fastän vindar har börjat vina
du ger mig vintern i ryggen som en sköld
kölden är bedräglig ursäkterna fina
tiden läker tiden läker ärren stelnar till en böld
och jag fingrar på det
fingrar på det tills det får ett namn
men det slingrar sig ur greppet heter
LONDON, KÖPENHAMN
heter SREBRENICA, DRESDEN
heter CHARLIE HEBDO
heter ARBETE GER FRIHET heter JÄRNRIDÅ
visst är det så Europa,
jag försöker förstå
för jag ser min kropp i spegeln och det som jag ser då
är att jag äger dig, Europa,
att det står ristat i mitt skinn:
en liten lappad kontinent jag utan tvekan kallar min
där jag är fri att röra mig, där jag får välja var jag bor
men du som skulle varit plats, Europa –
varför beter du dig som mor?
Som ett blodsband
en familj
den släkt jag aldrig ville ha
(...)
***
Sedan 2014 har Olivia Bergdahl även varit engagerad som radiokåsör och skrivit "Tankar för dagen" om allsköns ämnen. Jag avslutar med ett utdrag från ett sådant radiomanus.
(ur "Om att va prins eller mamma eller katt". Publicerad i sin helhet på www.oliviabergdahl.se)
"(...) Nuförtiden tänker jag ofta på det. Min uppfostran var, som allas uppfostran, ett nät av detaljer. En liten knuff hit, en annan dit och så har man blivit något – föräldrar, syskon, vänner eller bristen på dem, samhället i stort, området och tiden man växer upp i – allt lämnar spår, pressas genom det som av en rent magisk anledning finns nedlagt i varje människa. Jag blev till.
När puberteten kom, som en jordbävning till våran trappuppgång, var det första gången jag försökte sätta ord på vem jag var. Jag gjorde det med glädje. Äntligen, sade jag, nu är leken slut! Kolla på mig! Kort därpå insåg jag att jag hade missuppfattat alltihop. Man fick visserligen välja också som vuxen, men inte längre fritt. Långt ifrån.
Min besvikelse var enorm. Det var som att världens ögon riktades mot mig och sade: Här är din ålder, ditt kön, din hudfärg, din nationalitet och ditt språk. Detta förväntas av dig då. Försök inte med nåt annat. Jag kunde inte för min logik förstå det. ..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar