***
"Dikten kastar sig ut
genom ett hål i minnet"
Marie Lundquist (2017)
***
Lars Forssell var älskad av många, såväl av läsare som artister. Han skrev ju flera texter åt Lill-Babs bland annat. Det finns ofta en stor dos med fyndiga övergångar i hans texter. Det uppskattar jag. Men boken som får plats 34 på min lista är av det allvarligare slaget.
50-listan : Plats 34
Det möjliga : dikter / Lars Forssell Stockholm : Bonnier, 1974 |
...
Mellanvästern och sammetsmjuk natt
Vi satt på en stenmur och hörde skratt
med eldflugor runt oss som blinkade till
och bålet levde och dog och brann
och stjärnhimlen över försvann och försvann
och trädgrodor drillade sin drill
och meningslöst muntra sommarnattsrop
och gräset vått av dagg så man slant
medan elden blev till en kolnad grop
och askan långsamt blev vit . . .
Allt var banalt och allt var sant
men varför minns jag dit?
Varför flyttar mitt minne dit?
Hur kan vi ha upplevt det då?
Det räcker ju att en gång finnas
och sen låta minnet gå
Man finns bara några gånger
Kanske är det därför och så
Blomdoft, tung träddoft, burna av natten,
slog över oss, våg efter våg
Det var bara oss jag såg
som man ser två kroppar slingra därnere
i klart grönt tropiskt vatten
i ultrarapid
De finns någonstans mellan dagen och natten
men man har ingen känsla av tid
De är i fjärran och nära varann
och nära och fjärran är ett
och natt och dag
Det var som jag plötsligt hade sett
och den ena djupt därnere var jag
(...)
***
Jag har inte undanhållit er min livsåskådning. Men en del får för sig att jag är ointresserad av de religiösa poeterna, så är inte fallet. Ni kommer nog att bli överraskade när jag kommer till toppen av min lista. Kvällens andra listpoet övergick från ateismen till att bli frälsningssoldat. Och så var hon skånska ...
50-listan : Plats 33
Det sällsamma bekymret / Majken Johansson Stockholm : Bonnier, 1970 |
Husrannsakan, av Majken Johansson (1930-1993)
I
En rad i varje blomkruka det gör tre . . . En
för var jalousispjäla det gör nittio
som stänger ljuset ute, och en
åt telefonen den där ringer bara då
och då när någon kommit fel.
Samt några tröstande ord
åt stackars hålet i fåtöljen
där sista gästen, innan den gick
för några år sedan, tappade en cigarettglöd.
Men åt varenda röd röd ros
som vissnat i oliverglaset på kommoden
och över bilden av den enda människa jag kände
låtit falla
milda sidenbladen alla
skänker jag
alla alla
älskande raderna.
***
Utblicken (v.25)
Jag undrar vad sannfinländarna hade att säga om det fina projekt som genomfördes inom Ingå kommuns grundskolor till firandet av Finlands hundraårsjubileum. Det var ett språköverskridande projekt där eleverna fick skriva dikter om sitt Finland. Texterna samlades sedan i en antologi som illustrerades av Bildkonstskolan i Ingå. Sådana projekt är jag väldigt förtjust i och jag tror att det är väldigt lärorikt och utvecklande för barn. De får en chans att lära sig mer om ämnet (Landet Finland), får en förståelse för olika intressen, och får större tilltro till sitt egna skrivande.
Ingå kommun |
Antologin lanserades vid en sammankomst i Ingå bibliotek den 23 maj. På plats var även presidenthustrun Jenni Haukio (själv författare) för att berätta om en nationell urvalssamling som hon varit delaktig i. Hon blev väldigt förtjust i barnens dikter och deras uppläsningar.
När hon intervjuades för lokalpressen så berättade hon att hennes favoritpoeter var Claes Andersson och Tua Forsström. Båda har ju anknytning till regionen. Claes Andersson har jobbat vid mentalsjukvården i Ekenäs och Tua Forsström bor inte så långt därifrån.
Jag har såklart inte läst barnens antologi, och Haukios nationella samling finns än så länge endast på finska. Så det får bli några rader från Tua Forsström, i vilka Ekenäs figurerar.
(Ur En kväll i oktober rodde jag ut på sjön : dikter / Tua Forsström. Stockholm : Bonnier, 2013.)
Jag talar om för min läkare
att människan har ett automatiskt hjärta
som slår tills en ömtålig sammansättning rubbas
Det blev åska på natten och elavbrott,
men jag önskar att du hade sett det röda
molnet dessförinnan som plötsligt stod där över viken
underifrån belyst av solen som gått ner
när jag körde hem från Ekenäs
och speglingen i vattnet, det brann!
Jag överdriver inte. Ett par minuter senare
var allt som vanligt men förändrat
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar