torsdag 8 juni 2017

Samvetsgrant bland lövverket

  Kvällens tablå för bloggen: ett besök vid en utställning i Chicago som hyllar poeten W.S. Merwin, följt av två nya verk på 50-listan; "Det brinnande barnet" och "Den stora tidlösan".

***

Utblicken (v. 23)

  I det nyligen instiftade American Writers Museum i Chicago pågår det en kombinerad utställning om poeten W.S. Merwins livsverk. Den tar upp såväl hans författarskap (drygt tjugo diktsamlingar) som hans engagemang för skogsvård.

  Genom organisationen The Merwin Conservancy har han och hans hustru Paula (som tragiskt gick bort två månader före invigningen av utställningen) planterat palmträd över en yta av nitton tunnland. Merwin Conservancy bevarar, skyddar och räddar beståndet och marken från framtida prospektering i området, och möjliggör vetenskapliga och botaniska studier av palmarterna för kommande generationer.

  Intiativtagare till utställningen är konstnärerna Susannah Sayler och hennes make, Edward Morris.

  Det finns tre avskilda utrymmen i utställningen - en faksimil av Merwins skugghus i Peahi; Ett visningsområde för Sayler och Morris video om Merwins palmträdgård; Och ett område av palmer, några från Merwins trädgård, med fyra högtalare som sänder uppläsningar av Merwin och tre samtidiga amerikanska poeter som påverkats av hans verk, Naomi Shihab Nye, Carrie Fountain och Ross Gay.
  Utställningen pågår till oktober månad.

The Merwin Conservancy Palm Garden

The bell of one morning, by W.S. Merwin (f. 1927)
(From The moon before morning. Port Townsend, Washington : Copper Canyon Press, 2015.)

The blackbird came in the dark
in the shadow before the first light
of a cold June
thin rain falling a few drops at a time
like friends needing no words
arriving among the infant leaves
of the walnut tree
like small fingers in sleep
after sunrise the bell
did not know why it was ringing
it was for the old schoolteacher
who had fallen silent in the dark


***

Dikten hämtar ner månens skära
använder den som samvete


Marie Lundquist (2017)

***

  Dagens två verk på 50-listan är väldigt olika. Den första boken är skriven av Gunnar Harding, en av de poeter som är bäst på att hålla sina verk samman. Det måste vara ett lätt jobb att vara hans redaktör. Ett av skälen till att han är med på listan är de litteraturvetenskapliga insatser han gjort, men självklart beror det också på de inslag han bidragit med i bloggen.

  Det andra verket är ett urval av Paul Celans dikter på svenska. Det är ur flera aspekter ett mycket ansträngande verk att ta till sig. Jag är väl egentligen inte helt tillfreds med den svenska språköverföringen. Jag har läst en del av Celans texter i engelsk översättning och jag har gillat dem bättre.
  Trots den invändningen, så är det betydelsefullt att ha med Celan på listan.

*

50-listan : Plats 38

Det brinnande barnet / Gunnar Harding
Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2003

Ögonblick i Tibble (avslutningen), av Gunnar Harding (f. 1940)

(...)

Det klarnar. I skymningen
klarnar det. En pojke från byn
kommer förbi på mountainbike.
Han stannar på vägen mellan hästen och mig.
"Det är en underbar solnedgång i kväll", ropar han.
"Den syns bäst från backkrönet därborta!"
Han känner till vårt projekt
och vill vara oss till hjälp.
Han har rätt.
Rosa molntussar på en ännu ljusblå himmel
är tankar värda att utforska
högt över våra huvuden.

Vilsen?
Jag är inte mer vilsen än humlan bland de våta syrenerna.
Litet tankspridd kanske.
Det blir tydligare frampå natten
när jag hör skomakaren hamra.
Nej, det är hästen som stampar i stallet
på andra sidan vägen.
Flugorna som han viftat bort med svansen
för att de störde hans tankfullhet
går omkring i mitt ansikte.
Med sådana nyckfulla rörelser
rör sig mina tankar. Än svirrar de kring i luften,
än spatserar de omkring vid nässpetsen,
sitter stilla ett tag, i begrundan
eller åtminstone under tystnad.
Jag slår mig själv
i självförsvar.


***

50-listan : Plats 37

Den stora tidlösan : dikter i urval / Paul Celan
översättning, kommentarer och efterskrift: Lars-Inge Nilsson
Lund : Ellerström, 2011

[Skrymmande morgondag], av Paul Celan (1920-1970)

Skrymmande morgondag,
jag biter mig i dig, jag tiger mig till dig

vi ljuder,
ensamma,

pastöst
bortdroppar evighetsklangerna,
genomgnällda
av dagens
igår,

vi far,

väldigt
det sista klockstycket,
det upptar oss:

den accelererade hjärtskritten
därute
i rymden,
hos den, hos jord-
axeln.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar