***
Det finns mellan 400 och 500 viol-arter runt om i världen. De växer ofta i fuktiga och halvskuggiga lägen. De flesta violer är fleråriga örter, men det finns även några ettåriga samt några små buskar.
Vanligen har violer hjärtformade blad och asymmetriska blommor med fyra uppåtriktade kronblad, två på varje sida, och ett bredare som är nedåtriktat. Olika arter kan ofta skiljas åt genom kronbladens form. Många arter har violetta blommor, som släktnamnet antyder, men det finns även arter med blå, gula, och vita blommor. Tvåfärgade blommor förekommer, ofta blå och gula.
Violer kan användas som dekoration i sallader eller kanderas och användas till desserter. Källa: Wikipedia
*
Violer, av Olaf Bull (1883-1933)
Akk jeg har diktet så mangen dag
siden mitt dikt om deg.
Der er om mitt hjerte så tunge lag
at ingenting minner meg.
Violene Annie, jeg sendte så nær,
har i en bok jeg gjemt.
Den var gjennom onde år meg kjær
til boken og alt ble glemt.
Og jeg som i ungdommen solberust
svelget i lykkens svir
har sittet i mange år og knust
blomster mot papir.
Så hendte det, da jeg tok ned en kveld
et bind av de grå reoler
at boken gikk yndig opp av seg selv
ved våre forlatte violer.
En drømmende tone av falmet blått
vidnet i bladets skimmel
at aldri har blekere blomster stått
under en hårdere himmel.
Du døde venninne! En klar viol
gir visselig minners skjelven,
men resten er borte: Den store sol,
vår deiligste gang langs elven,
vårt møte i skogen, den første gunst,
de svimlende sammenkomster.
Å, hadde jeg bare forstått den kunst
å balsamere blomster!
***
I antiken hängde man kransar av luktvioler på gudabilder, och under medeltiden förknippades violerna med Jungfru Maria som en symbol för ödmjukhet. På 1800-talet blev violerna, på grund av Joséphine de Beauharnais förkärlek för dem, en symbol för bonapartisterna i Frankrike. Särskilt luktviolerna spelade en roll i äldre medicin (violsirap mot hosta). Inom sockerbageriet har de använts för aromatisering. Källa: NE
>>>
Släktnamnet anses vara besläktat med grekiskans ion (äldre vion). Namnet ska syfta på att Zeus skapade violen för att mata sin älskade Io som han förvandlat till en ko. Källa: Den virtuella floran
*
När tusenskön och blå viol, av William Shakespeare (1564-1616)
(Ur Glad vers / saml. av Uno Florén ; ill. av Gunnar Brusewitz. Svensk tolkning: Kerstin Hallén. Stockholm : Trevi, 1978.)
När tusenskön och blå viol
och slåtterblom i silverskrud
och käringtandens gula sol
förvandlar ängen till en brud,
då hoar göken högt minsann,
han hånar varje äkta man,
ko-ko
ko-ko, ko-ko: ett ord som kan
förtreta varje äkta man.
När herden blåser i sin flöjt
och lärkan jublar högt i skyn,
när kajan går där bonden plöjt
och flickan bleker sommarlin,
då hoar göken högt minsann,
han hånar varje äkta man,
ko-ko
ko-ko, ko-ko: ett ord som kan
förtreta varje äkta man.
***
I Sverige förekommer 20 arter, alla är inhemska utom hornviol som är odlad men ibland förvildas.
Arterna marviol (Cakile maritima), månviol (Lunaria rediviva), och nattviol (Platanthera bifolia) tillhör trots sina namn inte släktet violer eller ens familjen violväxter. De två första hör hemma i familjen korsblommiga växter och den sista tillhör familjen orkideér. Källa: Den virtuella floran
*
Violer, av Louise Glück (f. 1943)
(Ur Bonniers litterära magasin, Nr 2 / 1999. Översättning: Marie Silkeberg. Originaltext publicerad i The Wild Iris, The Echo Press, 1992.)
Eftersom något i vår värld
alltid förblir dolt,
litet och vitt,
litet och vad du kallar
rent, så sörjer vi inte
som du sörjer, kära
mästare i lidande; du
är inte mer förlorad
än vi, under
hagtornsbusken, hagtornen som håller
jämnt vägande tråg av pärlor: vad
har fört dig ibland oss
vem skulle lära dig, fast
du knäböjer och gråter,
knäppande dina mäktiga händer,
i all din storhet okunnig
om själens natur,
som är att aldrig dö: stackars sorgsne gud,
antingen så äger du aldrig någon
eller så förlorar du den aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar