A journey into the city lights

  Sakta men säkert närmar vi oss övre halvan på min topplista. Idag gäller inlägget platserna 27 och 28. Det blir norskt och brittiskt. Inlägget avslutas med veckans aforistiker, Lawrence Ferlinghetti.

***

"Dikten bär sin mantel av sorg
långt innan den blir fjäril"

Marie Lundquist (2017)

***

  Jag tror att Jon Fosse ligger bra till för att bli Nordens nästa Nobelpristagare i litteratur. Det grundar jag främst på att hans pjäser vunnit världsrenommé. Jag gillar även hans lyrik, även om våra livsåskådningar skiljer sig åt. Jag är ateist och han har en mycket stark gudstro.
  På 50-listan är hans namn givet.

50-listan : Plats 28

Långsam musik : dikter / Jon Fosse
i urval och översättning av Marie Lundquist
Stockholm : 10tal, 2010

(Ur Långsam musik. Originaltext publicerad i Hund og engel [1992].)

...

så kan du finna vår skrift
i det som alltid förgår
och är regnet i vår ensamhet
För vi står i regnet
med tydliga hjärtan
utan sorg och skam
utan den skärande solen utan hö
Vi står i regn och mörker
och mullen skriver
oss med sin klara skrift
utan köld. Vår skam är alltför stor
och våra röster är små
våra rörelser är alltid och aldrig ensamma
För regnet har ett ljus
och mörkret har ett ljus
som när det lyser
från en båt på fjorden
eller från ett ensligt hus
längs med land någonstans. Och i mörkret ror jag
den stora sorgen bort

***

  Det finns få poeter som skulle klara av att vara programledare i radio eller tv; debattörer; skriva programdeklarationer; organisera litterära festivaler; stå på barrikaderna för människors rättigheter; ordna kulturaktiviteter för barn i utsatta områden och samtidigt vara officiell nationalpoet. 
  På plats 27 hittar vi världens coolaste och tuffaste poetissa, Carol Ann Duffy. Jag kör en diktrepris från Carol Ann, för den här texten betyder så mycket för mig.

50-listan : Plats 27

Selected Poems / Carol Ann Duffy
Penguin Books, 2009.

Close, by Carol Ann Duffy (f. 1955)

Lock the door. In the dark journey of our night,
two childhoods stand in the corner of the bedroom
watching the way we take each other to bits
to stare at our heart. I hear a story
told in sleep in a lost accent. You know the words.

Undress. A suitcase crammed with secrets
bursts in the wardrobe at the foot of the bed.
Dress again. Undress. You have me like a drawing,
erased, coloured in, untitled, signed by your tongue.
The name of a country written in red on my palm,

unreadable. I tell myself where I live now,
but your move in close till I shake, homeless,
further than that. A coin falls from the bedside table,
spinning its heads and tails. How the hell
can I win. How can I lose. Tell me again.

Love won't give in. It makes a hired room tremble
with the pity of bells, a cigarette smoke itself
next to a full glass of wine, time ache
into space, space, wants no more talk. Now
it has me where I want me, now you, you do.

Put out the light. Years stand outside on the street
looking up to an open window, black as our mouth
which utters its tuneless song. The ghosts of ourselves,
behind and before us, throng in a mirror, blind,
laughing and weeping. They know who we are.

***

  För sextio år sedan var Ferlinghetti, nu 98 år, den främsta publicisten av ett ikonoklastiskt band av författare och poeter som kallades Beat Generation. Idag är han fortfarande delägare till City Lights, en av de mest berömda oberoende bokhandlarna i Amerika. Numera är det lugnare dagar för den internationellt hyllade poeten och målaren. Och medan han kanske har bromsat lite, publicerar han fortfarande tre böcker per år. Källa: National Public Radio, Richard Gonzales, June 2015

  I sin poesi, bl.a. A Coney Island of the Mind (1958; ”Själens cirkus”), experimenterade Ferlinghetti med att läsa till ackompanjemang av först jazz, sedan bl.a. indisk raga och rockgrupper som The Band. Han blev en föregångare i den moderna muntliga poesitraditionen. Källa: NE

**

"Skaffa dig vidvinkelsyn, låt varje blick omfatta jordklotet. Uttryck yttervärldens ofantliga klarhet, solen som ser oss alla, månen som strör sina skuggor över oss, tysta trädgårdsdammar, videsnår där den dolda trasten sjunger, skymningen som faller längs flodflödet och de stora slätterna som öppnar sig mot havet ... högvatten och hägerns rop ... Och människorna, ja, människorna över hela jorden som talar Babels förbistrade tungomål. Ge röst åt dem alla."

"Poesins solsken kastar skuggor. Måla dem också."

"Förfölj den Vita valen men harpunera den inte.
Fånga dess sång istället."

"Tillåt dig själv bländande flykt - fantasins utmanande flykt."