Men innan Strindberg går iland så tänkte jag berätta att Poetry Mix Championship 2017 drar igång i bloggen i vecka 31. Första omgången tjuvar några rader innan dess. Årets svenska lag består av Pär Hansson och Ida Börjel.
[PMC 2017, Rond 1: Australien-Ukraina 1-2, Sydkorea-Kina 3-0]
***
Kymmendö, är en ö som ligger strax nordost om större Ornö i Stockholms södra skärgård i Haninge kommun, omkring 7 km ostsydost om Dalarö i Jungfrufjärdens närhet.
Ett fiskehemman har funnits på Kymmendö åtminstone sedan 1539. Ursprungligen ägdes Kymmendö av kronan men kom på 1600-talet under frälset på Tyresö slott. Ön friköptes 1802 av kofferdikapten Carl Petter Blom och han lät skänka ön med kringliggande skär och fiskevatten till sin systerson. Därefter har ön tillhört samma släkt i över 200 år. Från förra seklets mitt har Kymmendö varit i nuvarande familjen Wahlströms ägo, och familjens 27 medlemmar utgör idag öns hela befolkning. Källa: Wikipedia
Förutom Strindberg (som det blir mer om längre ner i texten) så har Werner Aspenström en stark relation till ön. Han hamnade på Kymmendö som sommararbetare under tidigt 1940-tal och det var på ön som han senare träffade sin blivande hustru, konstnärinnan Signe Lund. Han återvände under sommartid i över 50 år. Nedanstående dikt skrevs på ön 1954. Källa: Litteraturberget
*
Sommaren i Sverige, av Werner Aspenström
(Ur Samlade dikter 1943-1997 / Werner Aspenström ; [redaktörer: Anna Aspenström och Hans Isaksson]. Stockholm : Bonnier, 2014. Först publicerad i Dikter under träden, Bonnier, 1956.)
Havet och skogen och lövsångaren
som skvätter från gren till gren
- som en utanläxa! Sömngångaraktigt,
med vintersömnen ännu i ögonen
träder jag in i den gröna kyrkan.
Någon spelar på en tvåstämmig orgel.
Det finns alltså fruktbarhetsgudar?
Det finns dryader och källnymfer?
Jag överlämnar mig åt den gröna färgen.
Jag fyller mig med grönt som en bladlus.
Jag idisslar, säkert har jag klövar.
Låt molnen lustvandra över bergen, tänker jag,
och löjorna häpet dansa på vattnet,
tids nog skall flyktigheten gripas:
i morgon!
Då landar på min hand
den förgänglighetens tanke
som vi kallar trollslända.
Ett gult löv lösgör sig
och faller klingande mot marken.
Sommaren måste hastigt bärgas.
Jag skulle behöva hästar och vagnar
och tio drängar som en storbonde,
svällande säckar för alla vindar
utom den nordliga: ty hösten
närmar sig med toppeld i asparna,
kråkorna driver som tung rök
över de vattensjuka fälten.
Regnet droppar från gren till gren,
snöflingan dalar från vinter till vinter
- som en utanläxa!
Allting upprepas i mitt hjärta.
Jag väntar ingenting och väntar
dryadernas slutliga återkomst.
***
August Strindberg kom till ön första gången 1871 som ung sommargäst tillsammans med några studiekamrater och återvände därefter somrarna 1872 och 1873. Han återvände därefter 1880, nu med sin hustru Siri von Essen och deras barn och vistades här somrarna 1881, 1882 och 1883.
Hans skrivarstuga där han skrev Mäster Olof och Det nya riket finns ännu bevarad, likaså den sommarbostad familjen hyrde och hans egenhändigt planterade syrenhäck. Skrivarstugan vårdas av Strindbergssällskapet och hålls av familjen Wahlström fritt tillgänglig för besök av allmänheten. Källa: Wikipedia
I sitt verk "Sommar", en bok med kortprosa, ägnar Werner Aspenström ett ganska långt kapitel om August Strindbergs tid på Kymmendö. Här följer ett utdrag.
(Ur Sommar : om naturen, människan och tidens gång / Werner Aspenström ; teckningar av Signe Lund-Aspenström. Stockholm : Bonnier, 1968.)
Typiskt för Strindberg är blandningen av överdrifter och exakta mått, stor försiktighet tillrådes vid sorteringen. Minnesbilderna från Kymmendö i Hemsöborna är i regel märkvärdigt precisa, avvikelserna är medvetna och artistiskt betingade, till exempel placeringen av ön längre ut i skärgården. Annars ligger det mesta där det skall och ser ut som det är beskrivet, saknas en ek står stubben kvar, saknas stubben kan någon minnesgod intyga att den funnits. I "Blomstermålningar och djurstycken" anger han måtten på sin kvadratiska trädgård till arton långa steg, lägger man till det upplysningen att "nordanvinden från Jungfrufjärden sopar rakt in, om den också kan ta en rundtörn i stugknutarna", räknar man lätt ut var han hade sina jordgubbar. Sedan blir det svårare: vem nallade dem? Han skyller på pigfriande båtsmän, antagligen den lymmel som figurerar i novellen "Vidskepelse", han skyller på barnen på ön - med fog, det har intygats av den anklagade, som brukade framställa det som en av sin barndoms hemskare minnen när hon ertappades av den indianskt smygande diktaren och utan ett ord lyftes upp och bort från härligheten. Man tycker att det borde räcka med dessa två kategorier av brottslingar, hundhataren Strindberg inför en tredje, gårdshunden "som går på jordgubbar, men inte på sjöfågel, en otäck racka, som inte äter fisk, men står för röda vinbär". Som kattälskare läser man det med nöje, men tänker: omöjligen äter hundar jordgubbar! Jag anförde det en gång som exempel på överdrift hos Strindberg, oförsiktigt nog, damen jag pratade vid hade en schäfer som var galen i jordgubbar! Även på den punkten var alltså Strindberg exakt, ...
***
Kymmendö var alltså förebild för romanens Hemsö. Det var på Kymmendö som Strindberg hämtade figurerna till Hemsöborna, Susanna Elisabet Berg och sonen Albert Berg som förvandlades till "Madam Flod" och "Gusten". Romanen skrevs emellertid under en vistelse i Schweiz.
Strindberg har också skrivit andra böcker med motiv från Stockholms skärgård, Skärkarlsliv 1888 och I havsbandet 1890.
Lördagskväll, av August Strindberg
(Ur Dikter på vers och prosa. Stockholm : Bonnier, 1883.)
Vinden vilar, viken ligger som en spegel,
kvarnen somnar, seglarn tar ner segel.
Oxarne bli släppta ut i gröna hagen,
allting rustar sig till vilodagen.
Morkullsträcket drager över skogen,
drängen spelar dragklaver vid logen.
Förstukvisten sopas, gården krattas,
trädgårdssängar vattnas och syrener skattas.
På rabatten ligga barnens dockor
under brokiga tulpaners klockor.
Bolln i gräset lagt sig i skym unnan,
och trumpeten drunknat uti vattentunnan.
Gröna luckor äro redan slutna,
låsen stängda, reglar skjutna,
frun går själv och släcker sista Ijuset,
snart i drömmar sover hela huset.
Ljumma juninatten slumrar stilla
still står gårdens nötta vädervilla,
men i stranden ännu havet gormar;
det är bara dyningar från veckans stormar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar