A visionary Parisienne

  Jag gillar människor som tänker (eller kreerar) utanför boxen. Innovatörer! Vårt sista författarbesök i Paris handlar otvivelaktigt om en "master-mind". Michelle Grangaud har lekt med diktformen under hela karriären och uppfunnit egna varianter. 

  Nästa vecka avslutas tandem-söndagarna i Québec.

(PMC 2017, Rond 1: Kroatien-Danmark 4-3, Brasilien-Irland 1-7 ; Nya Zeeland-Ryssland 5-1, Spanien-Ungern 4-2]

***

La Parisienne japonaise (1872)
Alfred Stevens

  "Michelle Grangaud föddes i Alger 1941 (där den dagliga upplevelsen av de koloniala förfärliga effekterna inspirerade henne i en bestämd och krävande passion för fullständig jämlikhet, i det dagliga livet och i sina verk).
  Michelle Grangaud har sedan 1980 varit bosatt i Paris (en stad som hon upptäckte för första gången när hon var tolv år gammal och som förförde henne omedelbart. I sin barndom var det på grund av "caféerna", som hon fann underbara och för att hon trodde att det var möjligt att leva ett brummande liv i staden." Citat från Poetry International

>>>

  Sedan 1995 har hon manifesterat sitt skrivande genom en fantastisk anläggning av alfabetiska manipuleringar, inklusive en bok av anagrammatiska dikter gjorda av namn på parisiska metrostationer; Hon har också uppfunnit olika andra poetiska, fonetiska och lexikografiska former. Källa: Center for the art of translation

  Jag har läst delar av hennes verk Geste, narrations (1991). Ett märkvärdigt stycke litteratur. Det består enbart av treradingar och berättar en historia (eller flera historier) om olika individer. Det är faktiskt inte helt lätt att bena ut om det handlar om en man och en kvinna, eller finns ytterligare någon aktör. Det tycks finnas någon form av otrohet inblandad.
  Jag har "skurit" ut tre kortare avsnitt med treradingar ur verket.

*

(From Six contemporary French women poets : theory, practice, and pleasures / selection, introduction, and translations by Serge Gavronsky. Carbondale, IL : Southern Illinois University Press, cop. 1997. Originally published in Geste : narrations / Michelle Grangaud. Paris : P.O.L., 1991.)

He bends over
to tie his laces.
His fingers trembles a lot and his vision blurs.

She wears a straw hat
with a somber
blue ribbon, it's a souvenir.

A chilly early morning,
the water in the kettle
always seems to start trembling.

In front of the sink,
standing, quickly
swallowing antidepressants.

Earplugs
out of the machine:
pull the handle, they drop into your hand.

-----

He holds the match,
offers her the flame,
caresses her cheek with the tips of his fingers.

She left without
looking back toward
what she was leaving, didn't want to cry.

The fly on the pane,
its feet quiver.
Its snout emerges and sucks on God knows what.

The picture is taken
on the beach. They
formed a pyramid. They're all laughing.

She says to herself she'll
never get there
on time for her appointment. He never waits.

-----

She holds the peach
under the faucet,
tastes, under the water, its velvety skin.

The child is slapped,
traces of fingers,
a volley, marking her temples.

The light is off,
she twists around
in bed, can't get to sleep.

It's 2 A.M.
He walks alone
up the boulevard. Not even a cat on the sidewalks.

Rain on windows
leaves traces.
You'd say they were tears held back.