An eye opener for Joliette

  Det blir galleribesök i söndagens Québec-inlägg. Stephanie Bolsters bok "Two bowls of milk" består till hälften av ekfras-dikter. Det kände jag till. Däremot visste jag inte att jag skulle få ekopoesi på köpet. Det var tacknämligt.

Supernatural Eye (2007), by Robert Davidson

***

  Stephanie Bolster (f. 1969) växte upp i Vancouver-förorten Burnaby.  Hennes poesi slipades vid University of British Columbias kreativa skrivprogram, där hon tagit både en BFA och en MFA, och där hennes arbete erkändes genom ett Norma Epstein-pris, som årligen ges till det bästa manuskriptet av en student vid ett kanadensiskt universitet.

  Trots att hon i mitten av 1990-talet hade utvecklat en välrenommerad portfölj av löst relaterade dikter, beslutade Bolster om ett tematiskt debutprojekt och bestämde sig för en diktserie om livet för Alice Liddell, den unga kvinnan som tjänade som inspiration för Lewis Carrolls Alice äventyr i underlandet. Resultatet blev den kritikerrosade White Stone: The Alice Poems, som publicerades 1998 av Vehicule Press, och som är en av få debutsamlingar som tilldelats The Governor General's Literary Award for Poetry. Källa: The Canadian Encyclopedia

  Året efter kom hennes andra bok, Two bowls of milk, och det är den som jag har läst. Jag tycker att boktitlar spelar roll, och det är olyckligt att titeldikten inte är bland de allra bästa. För övrigt håller dikterna i samlingen en hög standard.

**

  Jag börjar med en dikt som inspirerats av Robert Davidsons fantastiska konstverk, Seawolf Inside Its Own Dorsal Fin. Jag önskar att jag hade kunnat publicera en bild på verket. Istället fick ni en bild under ingressen på ett annat av Davidsons verk, Supernatural Eye (2007), som följer Creative Commons.

*

Seawolf inside its own dorsal fin, by Stephanie Bolster
(From Two bowls of milk. Toronto : McClelland & Stewart, 1999.)

Seawolf Inside Its Own Dorsal Fin, Robert Davidson, 1983.

I sleep in the red of my rising
arc, curled tight and finned

within fin, rocked by black
water I rock. I learn this one part

of myself, each degree
of its curve, how the water

foams against warm skin.
My fin learns me, the thing

it is part of but does not
belong to. We make each other,

my fin and myself, myself
and the taut water.

When my fin breaks the sea's
skin, through shut eyes I glimpse

wave within wave, stone
within stone, I surge

through all the layers,
my own incessant crest.


***

  Sedan några år tillbaka undervisar hon vid Concordia University i Montreal, och är bosatt i Pointe-Claire, Quebec.
  Följande dikt härrör från en resa i de sydöstra delarna av regionen. Den skulle falla väl in i onsdagarnas ekopoesi.

Flood, near Joliette, Québec / Stephanie Bolster
(From Two bowls of milk. Toronto : McClelland & Stewart, 1999.)

The thousand snow geese lift over the flooded plain
as we drive by, my love, my mother and I remarking on the glint
given by underside of flight, white feather reflecting
water on field reflecting wing. Others shimmer by the hundreds
where water shouldn't be. That the earth would give this
to thank them for returning is miraculous.
The farmer has his own word to describe it.

That my mother should be here with us for a time, having flown
across this continent of shield and accidental lakes, that I
should liver here now, is what the geese pay tribute to.
Yes, I apologize for the struggle of crops. Yes, I recognize

that beauty can violate another wholeness. But that turn of flock
over flood, I can't say it is not alone enough
to compensate the waist-deep trees. And so I bear witness
and so my burdens lift. We are here.

***

  När man studerar hennes CV under presentationen på Concordias webbplats blir man rätt matt. Det är inte lite hon har mäktat med. Jag tänkte avsluta med att belysa hennes insatser som antologiredaktör. 
  Hon var medredaktör för antologin Penned: Zoo Poems (2009), i vilken de spårar dikter som handlar om djur från zoo eller om husdjur, av poeter så olika som Ted Hughes, Margaret Atwood och A.K. Ramanujan. Den boken skulle jag vilja äga.
  Hon var även redaktör för den första upplagan av Tightrope Books 'Best Canadian Poetry Anthology' (2008). Källa: The Canadian Encyclopedia

Stephanie Bolster

*

  Dagens sista dikt är även den en ekfras. Tio av dikterna i samlingen reflekterar kring konstverk av Jean Paul Lemieux (1904-1990).

Le Far-west (1955), by Stephanie Bolster
(From Two bowls of milk. Toronto : McClelland & Stewart, 1999.)

A few acres of snow, In a Montréal
December I come upon your few feet

of west, a tawny field grazed on
by some animals. They might be

antelope and this some view of
Africa - or cows and Idaho? What

cowboy hat do you imagine
my umbrella is? You have not gone

far enough, your English Bay a mouth
drawn shut, its trees cowering

under an enormous Québec
sky I cannot write, my words

small glimpses between
this branch of fir and that. How west

must have threatened to open
you. My pages nearly white

these days, I'm shutting up.
That "I" I write no longer me

but you, alone in the midst of what
I call nothing and you home.