*
Albert Viksten (1889-1969) är kanske ett oväntat namn i en poesiblogg men jag har alltid varit lite nyfiken på hans författarskap.
Albert Viksten föddes i Graninge i Västernorrland. Han var ett av tio syskon, familjen var fattig och redan som barn fick han börja bidra till försörjningen. Hans tidiga intresse för läsning och teckning (han kom senare att själv illustrera många av sina böcker) möttes av misstro i en miljö där det mesta var inriktat på att hålla nöden borta. Den britsfälliga skolgången avslutades 1901, och därefter arbetade Viksten bland annat som stenhuggare, sjöman, skogs- och jordbruksarbetare. Han blev tidigt politiskt engagerad som vänstersocialist, och deltog 1906 i sin första strejk. 1912 fick han med hjälp av den socialdemokratiska tidningen Nya Norrlands chefredaktör (sedermera landshövdingen) Ivar Vennerström möjlighet att studera vid Hola Folkhögskola. Källa: Alex författarlexikon
Albert Viksten har själv ingående berättat om sina två stora intressen, i boken "Mitt liv, ett äventyr" (ett antal självbiografiska texter, sammanställda av sonen Sven Viksten, 1971). Förutom sitt starka engagemang för skogsarbetarna och de sociala problem som uppstod i skogsnäringens följder, så studerande han naturen i stort och i smått. Hjärtefrågorna tog rättmätig plats i hans första dikt, publicerad i tidningen Nya Norrland 1908.
Till Norrland, av Albert Viksten
(Publicerad i Nya Norrland, 1908. Jag vill tacka Lennart Thunvall, vice ordförande i Albert Viksten Sällskapet, som hjälpt mig att ta fram dikten.)
O, Norrland, o, Norrland
Jag nästan vill gråta -
Det skymmer för ögat på mig.
O, Norrland, o, Norrland.
Hur kan du så låta
Ditt värde gå bort ifrån dig?
Ack, Norrland, du råkat i rövarehänder.
Det synes kring backar och stränder.
O, Norrland, o, Norrland,
Var är dina skogar,
som förr klädde berg och strand?
Dina slavar, Norrland,
De hugger och knogar,
De drivas av hungerns hand -
Det är fordne bönder - just dina söner,
Som dödar dig, Norrland, för usla löner.
O, Norrland, o, Norrland,
Hör, hur det brakar
Det dånar så hemskt kring din trakt.
Det är dina tallar, Norrland,
Som klagar och knakar.
Ja, skogen, som förr stod på vakt,
Nu sändes till främmande länder
Och kvar lämnas Norrland med öde stränder.
O, Norrland, o, Norrland -
Framtida drömmar:
Vad bliver det nu utav dem?
De flyr dig, Norrland!
och ditt folk från dig strömmar -
Sönerna lämna sitt hem;
Skogen och folket flyr hän över haven -
Hemma för dörren står nöden hos slaven.
O, Norrland, o, Norrland,
Vad är det som låter -
En suck ifrån hjärtat hos dig?
O, Norrland, Norrland,
Jag tror, att du gråter?
Ett snyftande läte når örat på mig.
Ja, Norrland, låtom oss klaga
Tyranner och herrar vill ta oss av daga!
O, Norrland, o, Norrland -
Ditt eko hörs långt över bergen,
Över mark, över sjö, över flod -
O, Norrland, Norrland -
Ditt eko, det skär genom märgen,
Det kommer att stelna vårt blod.
Det härrör från norrlandsnaturen,
Från "proletärbonden" och - djuren!
***
Debutboken, med den passande titeln "Striden för livet", utkom 1917 på AB Framtidens Bokförlag i Malmö. Den innehåller åtta berättelser från Norrlands skogar. Den första, och längsta av dem, handlar om en katts liv i vildmarken.
Ur novellen Storskogens vildkatt, av Albert Viksten
(från Striden för livet : berättelser från Norrlands skogar. Malmö : Framtiden, 1917.)
Himlen står blank och kall som polerat stål och i öster hänga molntapparna som draperier tvärs över himlen. I solens belysning likna de trasiga jätteplåtar av ärgig koppar. På sina ställen är marken vit av frost, ett och annat löv faller med ett lätt prassel, sökande sig ett lämpligt gömställe för den långa vintern. Stormyren med den frostklädda starren liknar en gråvit jätteduk med den lilla tjärnen som en väldig bläckplump i dess mitt.
---
Då med ens ljuder åter tranornas skärande skrin från tjärnstranden och kommer omgivningen att spritta till ur sin fridfulla dåsighet. Skrien korsa varandra genom rymden, jaga varandra över kullarna, slungas mot Storberget, kastas tillbaka och drunkna ohjälpligt i Storskogens grådimmiga dunkel.
---
Det skrapar i starren, det smäller i luften och viner likt en annalkande storm ...
***
Albert Vikstens första diktsamling, Hårda män, gavs ut 1926 på Tidens Förlag. I dikterna skildras livet på ett sälfångstfartyg och de yttre förutsättningarna i det arktiska havet. Albert Viksten hade erfarenhet av sjömanslivet också.
I efterdyningarna kring hungerkravallerna i Ådalen 1917 ådömdes tidningen Nya Norrland böter och den ansvarige utgivaren, Albert Viksten, blev betalningsansvarig. Men summan (5000 kronor) var omöjlig att frambringa och det ledde till att Albert lämnade landet och drog iväg till Norra Ishavet för säljakt under åren 1919-20. Det är de upplevelserna som präglar dikterna i "Hårda män".
Hårda män och hårda öden (verserna 1-2), av Albert Viksten
(från Hårda män : dikter. Stockholm : Tiden, 1926.)
Det låg dimma över isen,
sälfångstkuttern Björn låg fast,
och den råa vinden svepte
frost kring segel, stag och mast.
Över isbelupna däcket
som en vålnad går en gast,
stöder sig en stund mot räcket,
stirrar in i dimmans töcken,
går igen och står vid skansen,
där han möts av skrål och skratt...
- Se, för fanden, där är Hansen!
Hit och drick en slurk till takten
av missourivalsens toner,
sprit, som duger åt baroner,
finns för frossa och för kramp ...
Äsch, kom hit, ge fan i vakten,
du är törstig som en svamp.
Jag är full snart som en strumpa,
men på däcket kan jag jumpa,
jag tar vakten, gamle tramp!
**
Historisk bakgrund:
"Missouri Waltz" blev statlig sång under en akt som antogs av generalförsamlingen den 30 juni, 1949. Låten har en melodi av John Valentine Eppel och ett arrangemang av Frederic Knight Logan. Texten är delvis skriven av JR Shannon. Den var först publicerad 1914 (och innehöll då ett grovt rasistiskt slanguttryck som sedermera togs bort) men sålde inte särskilt bra och ansågs som ett misslyckande. Så småningom ökade låtens popularitet och kring 1939 hade sex miljoner exemplar sålts. Nedan kan ni lyssna på Johnny Cash's version.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar