tisdag 30 december 2014

Bloggåret 2014 Del 1

Av årets 196 blogginlägg finns det ett som står i särklass i antal visningar. Jag begriper inte riktigt varför. Kanske för att det innehåller tre av våra mest älskade poeter. 

Inlägget gällde bokstäverna Å-Ä-Ö i bloggens första alfabet, och publicerades den 2 augusti. Orden som beskrevs var åter, änglahår och över. Läsarna fick ta del av Nils Ferlins "I folkviseton", Harry Martinsons "Himmelsmålning" och Gustaf Frödings "Det var dans bort i vägen". Jag tror förklaringen ligger hos Fröding. Han är alltjämt mycket älskad och det litterära sällskap som bär hans namn, är ett mycket synligt sällskap. Av den anledningen blir första rubriken i min bloggsammanfattning ...


Årets Fröding: Ida Börjel

Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris är en ärofylld utmärkelse. Bland de tidigare prisvinnarna finns Tomas Tranströmer, Lars Forssell, Maria Wine, Ylva Eggehorn, Barbro Lindgren och Kristina Lugn. Av någon outgrundlig anledning redovisas inte priset i Alex författarlexikon. 

Årets lyrikpris tilldelades skånska Ida Börjel, som även var nominerad till Augustpriset för sin diktsamling "Ma". Den 27 november publicerade jag dikten "anima" ur den samlingen.


Nu ger jag er inledningen av Ida Börjels tacktal, eller ska jag säga diktreflektion, vid Gustaf Fröding-sällskapets årsmöte. Det går att läsa mycket mer om sällskapet och pristagaren på frodingsallskapet.se.


Flicköga (inledningen), av Ida Börjel (f. 1975)
(framfört vid prisceremonin/Fröding-sällskapets årsmöte)

I någon nu, 
en,

att, om vid spegeln
se i ögats spegel 

sig se
sig själv,
att i ögonringen,
 så
på ögats regnbågsimma


såg och såg —allena,


sorgenatt, som är allena,

vissna in, vinterkall som
fisken,
 fastfrusen vid
isen,

lyft späd och näpen, 
och
smal och liten
på vägen, vid
rännstenstanken

tyst och såg och såg och om

en vecka,
 ett dygn, en
natt, en timma,
 och
tillbaka

***

Ett populärt inslag i bloggen var fågeldikterna, som vanligtvis publicerades på fredagar. Det mest lästa inlägget handlade om rovfåglarna falk, hök, vråk och örn. Men jag väljer en annan fågel till min nästa utnämning.

Årets fågel: Lappugglan (Great Gray Owl)

Fredagen den 19 september tog två uggledikter plats i bloggen, bl.a. Annie Finch's "Great Gray Owl". En uggla omnämns även i den fina dikten "April auf dem Lande" av Cees Noteboom som ingick i Poetry Slam Team Contest, under sommaren. 

Illustration ur "Once upon a northern night"
Illustratör: Isabelle Arsenault

Men huvudanledningen till att jag utnämner Great Gray Owl till årets fågel, är barnboken "Once upon a northern night" av Jean E. Pendziwol (Groundwood Books, 2013). Det måste vara en av de vackraste bilderböckerna i hela världen. Den måste bli översatt till svenska, eller åtminstone inköpt i original till något svenskt bibliotek. Underbar barnpoesi!!

Så här skriver författaren om ugglan i boken:

Once upon a northern night
a great gray owl gazed down
with his great yellow eyes
on the milky-white bowl of your yard.

Without a sound,
not even the quietest whisper,
his great silent wings lifted and
down,
down,
down
he drifted,
leaving a feathery sketch
of his passing
in the snow.


***

Den sista utmärkelsen i första årsredogörelsen går till en ingrediens. Jag har haft nöjet att sätta samman ett julköks-alfabet, samt några söndagsmenyer i bloggen. Det har varit mycket uppskattat av mina läsare. Därför blir min tredje prisrubrik ...

Årets ingrediens: Ägg

Det är inte bara i matinläggen som det har förekommit ägg. Den mästerlige Paul Muldoon skrev om Hästskokrabbans ägg som Kustsnäpporna mumsade i sig, och Solja Krapu skrev om busschaufförens hustru som behövde låna ägg till sin Nasi Goreng. Har ni förresten tänkt på att samtliga texter i bloggen innehåller ägg? De är så kallade Inlägg.

Sista ordet går till en av världens just nu hetaste poeter, Naomi Shihab Nye.

Boy and Egg, by Naomi Shihab Nye (f. 1952)
(from Fuel : poems. Rochester, N.Y. : Boa Editions, 1998.)

Every few minutes, he wants
to march the trail of flattened rye grass
back to the house of muttering
hens. He too could make
a bed in hay. Yesterday the egg so fresh
it felt hot in his hand and he pressed it
to his ear while the other children
laughed and ran with a ball, leaving him,
so little yet, too forgetful in games,
ready to cry if the ball brushed him,
riveted to the secret of birds
caught up inside his fist,
not ready to give it over
to the refrigerator
or the rest of the day.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar