Julbåt och juleljus

Diktarkeologen fortsätter att gräva i historiken kring radioprogrammet "Dagens dikt". Den andra antologin som kom ut 1957 innehåller drygt 300 dikter. I den första antologin följde Pontus Bohman kalenderåret och valde ut en dikt för varje dag, alltså 365 stycken. I hans andra samling är dikterna inplacerade under månadsrubriker, med sommardikter under sommarmånaderna och jul- och vintertema i december, men utan någon datumkronologi.

December har tilldelats 24 dikter. En av dessa handlar om julbåten som far ut till Stockholms skärgård.

Julbåten (första delen), av Einar Malm (1900-1988)
(från Hundvakt : dikter. Stockholm : Bonnier, 1953.)

Långsamt skymmer blåsig decemberdag
över glesnande kalskärgårdar.

Svenska stenarna. Foto: Anders Sellin

Uppifrån Svenska Stenarna kommer nordosten ylande
men Utfredelns låga urberg ger ännu lä.
Sedan timmar dunkar en motorbåt bland skären
stadigt, envist längre och längre utåt
hemåt mot Högfyrens avlägsna stopptecken

Svenska Högarna fyr

där hav och himmel möts.
Mannen i styrhytten vet sitt ansvar:
förrummet bågnar av lådor, kartonger och säckar
med provianten för jul och vinter;
i sittrummet tindrar unga ögon förväntansfullt
mot lovets lycka hemma på Högarna,
och fyra nyhuggna granar på fördäck
doftar skog och stundande helg.

***

Bland de tjugofyra dikterna finns även Erik Axel Karlfeldts fantasieggande juldikt "Ljusstöperskan". Jag måste helt enkelt återge den i sin helhet.

Foto: Riksförbundet Sveriges museer

Ljusstöperskan, av Erik Axel Karlfeldt (1864-1931)
(från Hösthorn : dikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1927.)

Stilla tindrar stjärnan.
Tärnan står vid tjärnan,
doppar de drypande vekar
i oxars och vädrars talg.
Brasan på fönstret lyser,
lockar vandrarn som fryser:
Kom till julens lekar
och ljuvliga rus och svalg!
Ljus, o ljus, du tecknar din stig
på drivorna vårlöksgul.
Ljus, o ljus, du blommar för mig
som kommer ur mörksens skjul.

Tag mig till nåder, tärna
Dig vill jag tjäna gärna,
dig vill min tro jag bjuda
som ärlig och rask ung dräng.
Makt har jag ej och medel,
klen är min orlovssedel,

För att inte dömas som lösdrivare var man under det tidiga 1800-talet tvungen att antinga driva egen näringsverksamhet eller ta anställning hos en husbonde. Byte av tjänst kunde i Stockholm ske antingen på våren eller på hösten. När man lämnade anställningen var hushållsföreståndaren eller arbetsgivaren tvungen att skriva en så kallad orlovssedel som sedan skulle uppvisas för den nya arbetsgivaren. 

Texten lyder: "Gossen Carl Eric Wästerlund, som någon tid varit i läran hos undertecknad, och under dän tid uppfört sig ärligt och beskedeligt men är nu ifrån mig fri och ledig, och rekommenderas på dätta sät hos hwar och en. Stockholm d. 16 februari 1819. Ell. Möller, skomakare-mst"

Objekt: SE/SSA/0144/Stadens kämnärsrätt/A3A:148 s. 474. Publicerat av:Stockholms stadsarkiv

 
dock kan jag ister sjuda
och lysa en mö i säng.
Städ mig till ljusknekt och låt mig gå
med ditt bloss i den mörka helg!
Tänd för mig dina ögon två,
och lys som en vårfrusälg!

Rör i din kittel, häxa!
Låt dina vekar växa,
växa till träd med grenar
och ensliga liljespön.
Snart skola ställ och krona
stå som i kör och tona
hymnen om sol som lenar
himmelskt på vintersnön.
Jordisk och grov jag föga förstår
din skära ljusmelodi,
känner blott sus av ditt ljusa hår,
din ljusa vår däri.

Ljusen skall jag snyta.
Doppa skall jag i gryta,
stora vörtbrödsskivor
och skummande, mäktigt flott.
Bägarn skall glimma på skänken
folket skall stimma på bänken.
Här inom höga drivor
velom vi jula gott.
Troll och ulvar nalkas vår by
och ärna oss harm och sorg.
Stöper du ljus, så stöper jag bly
att värna vår glädjes borg.

Stilla tindrar stjärnan.
Svennen sitter hos tärnan.
Livet är ljusa tankar
och honung och njuratalg.
Väsen ur vita sagor
dansa i eld och flagor,
dansa tills kol och dankar
slockna i nattens svalg.
Julevind och julepsalm
ljuda i stilla kväll.
Drängen somnar på julehalm
och tärnan i killingsfäll.