Dagens andra inlägg (ni har väl inte missat arkeologens julodyssé) utgör sista resan med tunnelbanetågen. Stockholms tunnelbana har sju linjer, 17-19 trafikerar det gröna delsystemet, 13-14 det röda delsystemet och linjerna 10-11 tillhör det blå delsystemet. Det här blir mitt sjunde och sista tunnelbaneinlägg. I det åker vi den korta sträckan mellan T-Centralen och Kungsträdgården. Den delen av tunnelbanan invigdes i oktober 1977.
*
Nordisk poesi var temat för SL:s dikturval 1999, till "Poesi på väg". Tolv poeter från de nordiska länderna ingick och såväl Färöarna som Grönland fanns med. Även Sveriges samiska befolkning var representerade genom Nils-Aslak Valkeapääs dikt "Kanske tror du ...". Min favorit bland de tolv är emellertid "Att snudda" av dansken Michael Strunge.
Att snudda, av Michael Strunge (1958-1986)
(ur Kristallskeppet : dikter i urval / Michael Strunge ; tolkade av Clemens Altgård. Höganäs : Bra böcker, 1988.)
Att sova på en främmande plats
(med en helt ny flickvän)
och rodna i mörkret.
Skam över brist på skuld
eller skam över medfödd ungdom.
En fjäril av metall.
En park av okänd ålder.
***
Det är inte många nordiska poeter som förekommit inom Londons poesiprojekt "Poems on the Underground". Men nobelpristagaren och söderkisen Tomas Tranströmer är en av dem. Dikten som Londonborna fick ta del av är den här.
From March ’79, by Tomas Tranströmer (f. 1931)
(The wild marketplace = Det vilda torget. Translation: John F. Deane. Sandymount, Dublin : Dedalus, 1985.)
Tired of all who come with words, words but no language
I went to the snow-covered island.
The wild does not have words.
The unwritten pages spread themselves out in all directions!
I come across the marks of roe-deer’s hooves in the snow.
Language but no words.
*
Från Mars -79, av Tomas Tranströmer (f. 1931)
(Det vilda torget : dikter. Stockholm : Bonnier, 1983.)
Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.
***
Kungsträdgården, vardagligt även Kungsan, är en park belägen på Norrmalm i centrala Stockholm. Den är tillsammans med Humlegården den äldsta bevarade parken i Stockholm. Här låg en gång slottet Makalös. På den tiden var parken en inhägnad lustgård dit endast hovet hade tillträde, vid grindarna stod beväpnade vakter.
I Kungsträdgården avhölls Stockholmsutställningen 1866, som var Sveriges första internationella konst- och industriutställning efter europeiskt mönster. Två kungar vid namn "Karl" står staty i parken, Karl XII:s staty och Karl XIII:s staty. Mellan dem återfinns Molins fontän och de almar som var centrum för almstriden den 12–13 maj 1971. Källa: Wikipedia
Det är inte svårt att hitta skönlitterära texter om Kungsträdgården. Många av dem finns samlade i antologin. "Kungsträdgården" (Wästberg; Stockholm : Bonnier, 1986.)
Carl Snoilsky har beskrivit parken och folkvimlet under en sommardag i nedanstående dikt. Den är daterad till 1887. Alltså långt före tunnelbanetrafiken drog igång. Ja, till och med före bilarnas intrång. Den första bensindrivna bilen visades upp i Göteborg 1891.
 |
Johan P. Molins fontän i Kungsträdgården vintertid (1880-1889)
Upphov:Curman, Carl (1833-1913)
Objektidentitet:Fotonummer C 3012
Publicerat av:Stockholms stadsmuseum
|
Stockholmsbild, av Carl Snoilsky (1841-1903)
(ur Samlade dikter. Bd 4. Stockholm : Geber, 1904.)
Nu ljuflig Junidag
Med dröjande behag
För några korta timmar afsked tager
och Mälarns fagra stad
Står i ett ljusens bad
Med gyllne stänk i solnedgångens dager,
I rosenfärgadt flor
Höjs glimmande och stor
Ur huskonturer Katarinas kupa,
Af master och af rår
En skog i skugga står
Inunder strand, dit södra bergen stupa.
De höga fönstrens rad
I lejongul fasad
Utåt Norrbro från kungaborgen glindrar,
Då tända lyktors sken
I strömparterren re’n
Emellan trädens gröna massor tindrar.
Ur hvirfveln under bron
En dämpad, sällsam ton
I farten följer med den snabba strömmen.
Musik i fjärran hörd,
På lena fläktar förd,
Försmälter i den ljusa sommardrömmen.
Kring lummig Kungsträdgård
Med fullare ackord
Orkestern genom mänskovimlet brusar.
I skymningen förblir
En punkt af silfverskir,
Där midt i dunkel park fontänen frusar.
Från fuktig mull och grus
En doft liksom ett rus
Känns eggande i ljumma luften simma;
I denna mänskoflod
Finns farligt ungdomsblod
och ögon spela och cigarrer glimma.
Men himlens djupblå fält
Är likt ett florstunt tält,
Där morgonrodna’n jämt på dörren gläntar.
Bak fjärran Djurgårdsberg,
Med ständigt högre färg,
Står nästa dag otålig re’n och väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar