Trädkronor och dagsedlar

Tunnelbanan, del VI

I kväll växlar vi in på den yngsta av tunnelbanenätets linjer, den blåa. Det första spadtaget till byggnationen togs i september 1966 och bansträckan T-Centralen-Hjulsta invigdes nio år senare, i augusti 1975. Här saknas de litterära skyltarna men orden går på bud från Adam till Meron, i Tensta fylls hallen med sköna beats. 

Blått blod, av Meron Mangasha (f. 1983)
(Produktion: Mack Beats. Video regi: Senay Berhe.)

Blått blod i våra ådror
Vi är från den adliga linjen
Låt kungen abdikera så att Abdi kan regera
Artur sa att
”De bor högt ovan marken och spottar ner i trädkronor”
Tuggare som vill ha kronan på huvudet
Har den i stället i hälarna
Härliga hälare
Kedjerökande OCH kejsarlänksbärande
Tjejtjusande tjålare
Från rikets ”otryggaste” område
Bedragen på lönedagen
Inga PARA men för stolt för bidragen
Kanske bryter lagen

Nä
Dags att bryta mönster

Trött på ramaskri inom ramarna
Trött på att referera TILL Farbror Blå
Vill hellre citera Evert Taube
”Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar
Sitter i ett fönster, OCH vinkar TILL en karl”
Samtidigt dricker vi kubanskt
Och blir förälskade i guzzar som mimar till samma rad

Nä
Dags att bryta mönster

Förlåt mamma
Men sommaren får mig att bryta nacken
Trots att vi svär på ditt huvud varje gång vi ljuger
Det blir komplext när även madonnan blir kallad för hora
När man talar om ”laddtorskar” och ”liketorskar”
När tunnelbanelinje elva och tio gett dig tunnelseende
Käre Carl Gustaf
Jag slickar på ditt bakhuvud och postar ett vykort från valfri förort
En dag så kanske jag också kör italienskt
Och kysser på något brasilianskt
Men tills dess, så sitter jag på min tron
Högt ovan marken
Och spottar ner i trädkronor

Tensta
Hjulsta
Rinkeby
Akalla
Husby
Kista
Rissne
Sumpan
Blue Hill
Hallonbergen

***

I vår genomläsning av dikterna från SL:s projekt "Poesi på väg", har vi kommit fram till året 1998. Det året fick några kända och okända stockholmare välja ut sina favoritdikter. Det blev tolv dikter, varav två var skrivna av samma poet - Alf Henrikson. Men jag har valt en dagsedel av Stig Dagerman. 

Liten måndagströst, av Stig Dagerman (1923-1954)
(ur Samlade skrifter, band 9, Dagsedlar. Stockholm : Norstedt, 1983.)

En hel sekund i livet
är mången broder fri.
En namnlös fågel stryker
hans panna tätt förbi.
En tanke exploderar
som ett fyrverkeri:
Vårt läge är kanhända
inte hopplöst - bara vi.

***

Jag har tidigare publicerat några av de senaste årens "poems on the underground" i London, i bloggen. Den här gången har jag valt ut en dikt från projektets tidiga år. Poeten, Philip Larkin, jobbade som bibliotekarie under större delen av sitt liv.

The trees, by Philip Larkin (1922-1985)
(from High windows. London : Faber and Faber, 1974.)

The trees are coming into leaf
Like something almost being said;
The recent buds relax and spread,
Their greenness is a kind of grief.

Is it that they are born again
And we grow old? No, they die too.
Their yearly trick of looking new
Is written down in rings of grain.

Yet still the unresting castles thresh
In fullgrown thickness every May.
Last year is dead, they seem to say,
Begin afresh, afresh, afresh.