Lyckliga gatan

Tunnelbanan, del V

Kvällens tunnelbanefärd följer min dagliga route. Jag åker varje morgon mellan T-centralen och Tekniska högskolan. Fast dagens första dikt färdas i andra riktningen, från Mörby Centrum och in mot stan. Med på resan följer lyckokänslan. Året var 1997 och SL presenterade åtta vinnardikter ur deras texttävling som hade gått av stapeln året innan. Temat för tävlingen var "Att resa".

*

Förälskelsen, av Anita Svedenius (f. 1942)
(från Poesi på väg : dikter i Stockholms tunnelbana och bussar 1993-2006 / redigerad av Tom Hedlund. Bromma : Ordalaget, 2006.)

När jag for från Mörby Centrum
lämnade jag hälften av vår nyfunna lycka
kvar hos dig.
Min del var så bångstyrig
den ville skratta högt
och studsa på sätet
när jag äntligen
fått in den genom dörren
till tunnelbanevagnen.

Jag fick be den
uppföra sig mer stillsamt.

***

Den underbara observatören Anne Stevenson (f. 1933) ger oss en fenomenal bild av världen samtidigt som hon begrundar livets sidospår. Nedanstående dikt publicerades i Londons Underground, 2010.

It looks so simple from a distance ..., by Anne Stevenson

(from Poems 1955-2005. Tarset : Bloodaxe, 2005.)

The way lives touch,

touch and spring apart,

the pulse synaptic,

local, but its stretch

electric - as when cities

lose themselves in velvet

under winking planes,

binding black hostilities

with gold chains.

***

Jag följer upp med ytterligare en kvinnlig författare, Ingrid Arvidsson (f. 1919). Hon är född och uppvuxen i Lund, modern var litteraurkritiker och fadern latinprofessor. Hon tog studenten 1938. Fil.kand i Lund 1941. Från 1942-44 var hon redaktionssekreterare och reporter på Idun i Stockholm. Hon har verkat som kritiker, journalist, innehaft flera styrelseuppdrag och olika anställningar inom kulturlivet, bl a som filmrecensent i Veckojournalen och Vi, 1949-66 litteraturrecensent i DN, kulturattaché i Washington 1966-72, programchef vid Sveriges Radio 1973-84. Källa: Alex författarlexikon
Dikten beskriver en tid då August Strindberg kunde ses promenera i närheten av Karlavägen. Han bodde på Karlavägen (som sedan blev Karlaplan 10) mellan 1901 och 1908.

Karlavägen, Östermalm (1960-talet)
Upphov:Petersens, Lennart af (1913-2004)
Objektidentitet:Fotonummer FA 39496
Publicerat av:Stockholms stadsmuseum

Alltså är diktens tidsmarkör långt före tunnelbanans intrång på Östermalm. Men dikten är vacker och vinterklädd.

Snöskymning på Östermalm, av Ingrid Arvidsson
(från Under ytan : dikter. Stockholm : Bonnier, 1986.)

Det snöar mot tjocka murar
kring gammalt skört porslin.
Det snöar glömska och tystnad.
Pendylen snöar tid.

Det snöar på Strindbergs axlar
aska ur världarnas eld.
Det snöar tätt som en slöja.
Det växer en vägg.

Staden försvinner som livet.
Lyktorna bleknar och dör.
Spikarna lossnar och faller
sakta ur jordens hus.

Jag ser ingen längre därute.
Inga murar och galler och torn.
Det snöar mot innerstadens
sista försvar.

***

Jag tar med en dikt till i tunnelbanans femte bloggavsnitt. Den hämtar jag från den nyproducerade "Poesi på en dag" som jag berättade om i torsdags.

Kylig morgon på perrongen, av Peter Svensson

(från Poesi på en dag. Stockholm : Författares Bokmaskin, 2014.)

Jag vet att du är härifrån
men inte vem du lämnat

Som järnfilspån i ett magnetfält
dras vi av den öppna dörren
mot dagens mål,

ej utbytbara
men till förväxling lika.