Den femte samlingen utgavs blott sex år efter den fjärde. Anledningen var förstås att radioprogrammet fyllde 50 år. Redaktör den här gången var Bengt Emil Johnson. I mitt tycke har han gjort ett väldigt gott arbete. Urvalet innehåller både välkända författare och några av de lite nyare.
Även i statistiken över de mest upplästa författarna syns den ökade urvalsbredden. Under 70-talet toppade Harry Martinson med 81 upplästa dikter. Under det följande decenniet räckte det med 61 uppläsningar för att toppa listan. Det var fortfarande Aspenström, Martinson och Ekelöf i topp, fast Werner och Harry hade bytt plats.
Under 80-talet var jag tonåring. Då fick jag mina första läsupplevelser med texter av Gunnar Ekelöf, Nils Ferlin, Edith Södergran, Rut Hillarp, Maria Wine, m.fl. Bland utländska författare så läste jag Goethe, Emily Dickinson, Federico García Lorca, Rainer Maria Rilke, Tove Ditlevsen och Pentti Saarikoski. Och så Shakespeare, förstås.
Tydligen var jag inte ensam. Listan över de mest lästa utländska författarna i radioprogrammet under 80-talet toppas av Federico García Lorca. På tredje plats finner vi Rilke och på en delad sjätteplats hittar vi Ditlevsen och Saarikoski.
*
Men ur den femte antologin väljer jag en dikt av en poet som hamnade utanför listorna, Johannes Edfelt (1904-1997).
Johannes Edfelt föddes i Kyrkefalla i Skaraborgs län. Släkten var huvudsakligen bönder, men fadern bröt upp från bondelivet och blev militär. Edfelt läste latin, grekiska och tog studentexamen 1923 i Skara. Sedan bedrev han studier vid Lunds universitet.
Redan i slutet på 1920-talet började Edfelt recensera lyrik i kulturtidskriften Ord & Bild. Senare blev han recensent av både svensk och utländsk skönlitteratur i BLM, Social-Demokraten, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning m.fl. Under åren 1943-68 var han anställd på Dagens Nyheter som lyrikrecensent. 1969 invaldes han som ledamot av Svenska akademien.
Sedan 1938 var han gift med Brita, född Silfversparre, som var översättare.
Arv, av Johannes Edfelt
(ursprungligen i Dagar och nätter : [dikter]. Stocholm : Bonnier, 1983.)
Vad de är bärare av, dina gener,
visar ett liv, som hastigt förgår.
- Split och dova familjescener
minns den gamle från uppväxtens år.
Misstagens frukter, stinkande, skämda,
gärning och ord i övermod
- var de i grunden förutbestämda,
bars de som anlag och arv i ditt blod?
Deras dotter Lisa Berg Ortman är också författare. Och det är nu sambanden med bloggaren dyker upp. I januari-februari 1989 reste jag tillsammans med nio klasskamrater från Valla folkhögskola till Moçambique och Zimbabwe. En kväll fick vi en oväntad gäst till vårt härbärge, den meriterade författaren och Afrikakännaren, Lasse Berg. Han gav oss ett spontant litet föredrag. Lasse Berg var Lisas make mellan 1965 och 1982. Tillsammans skrev de bland annat boken "Mat och makt" (1978). Den ingick för övrigt i vår kurslitteratur på U-landslinjen.
Nu, nästan 26 år senare, läser jag i boken "Diktarnas Helsingborg" (Kultur i Helsingborg, 2005) att Lisas gudfar var Gunnar Ekelöf, tillika min husgud inom lyriken. Så kan människors liv vidröra varandra utan att de någonsin har korsats.
*
Familjen Edfelt var bosatt i Bergvik i Rönninge och de tillbringade många somrar på Britas släktgård i Ramlösa. Där, på Bruzeliusgatan 7, finns diktarplattor uppförda för såväl Lisa Berg Ortman som för fadern Johannes.
På Lisas platta kan vi läsa:
Namnlösa igelkottar promenerar
under koltrastars aftonraga
Eken bjuder boken till dans
Silvermormors vantar gulna
som filbunkens gräddskinn
Inåt andas vi, utåt, inåt
Minnet är ingen saga.
(Lisa Berg Ortman: "Omlott", 1999)
Jag avslutar med pappa Johannes diktplatta.
Sommarorgel, av Johannes Edfelt
(ur Insyn : dikter. Stockholm : Bonnier, 1962.)
Långt bortom doftlösa år
sommarens honungsdoft:
Vaggande, rusande, len
steg den bland körsbärsträd.
Långt bortom tonlösa år
äppelträdens musik:
kronorna, fyllda av bin,
gjordes till orglar då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar