Tvivlet omfamnas av kärleken

  Då var det dags att introducera en ny följetong på söndagarna, "Tria Carmina". Min tanke är att välja ut tre olika dikter, från skilda tidsperioder, ur en poets produktion. Jag funderade på om jag skulle presentera dikterna i slumpmässig ordning, och så fick ni läsare "gissa" vilken som skrevs i tjugoårsåldern och vilken som publicerades efter poetens 60-årsdag. Men jag står över det experimentet eftersom premiärpoetens "60+" - dikt är lätt att känna igen.

*

Tria Carmina

med

Kristina Lugn (f. 1948)

  Redan i Kristina Lugns första diktsamling "Om jag inte" (1972) slås de teman an som sedan kommer att gå igen i merparten av hennes författarskap, renodlat bara med allt större finess; det sociala utanförskapet. Det handlar också om moderskap och ensamhet, om de komplicerade förhållandet mellan könen, samt om döden. Källa: Alex författarlexikon

[du som säger Kärlek], av Kristina Lugn
(från Om jag inte : dikter. Stockholm : Bonnier, 1972.)

du som säger Kärlek
dig svarar jag Lögn
hur gärna jag än ville
förbli skör i din famn
men mina vägar syns alltid nu
långt borta från dina poesier
jag kan inte inrymma
dina folkvisor i mina nätter mera

och anar inte hur trött nu
jag rider på mina hästar
jag rider på mina älskares ryggar
jag dricker saliv
jag dricker saliv
jag dricker
jag spottar ofta i kyrkor
och Gud har ingenting kvar
att säga
om Kärlek här
...

***

    Med "Bekantskap önskas med äldre bildad herre" (1983) fick Kristina Lugn sitt såväl litterära som publika genombrott. Det är en diktsamling präglad av sitt galghumoristiska tonfall. Författaren utgår från all den längtan som ryms i en liten kontaktannons och blottar samtidens alienation med stor precision. Sex år senare utkom "Hundstunden" (1989), mörkare i tonen, nu mer förtvivlad och än tydligare i sin formulering av vår dödslängtan. Kristina Lugn anser själv att det är hennes bästa bok. Källa: Alex författarlexikon
  Jag håller med henne, "Hundstunden" är en enastående, och rolig, diktsamling. Det var svårt att nöja sig med en dikt ur boken.

[Vad ska den här gurkan ...], av Kristina Lugn
(från Hundstunden : kvinnlig bekännelselyrik. Stockholm : Alba, 1989.)

Vad ska den här gurkan
vara bra för egentligen?
Och var i allsin dar håller du
hus någonstans?

Jag tyckte att jag såg en skymt av dig
bredvid en burk lingonsylt
i källaren alldeles nyss.
Men när jag tog din hand och kysste den
förvandlades mina läppar
till grillbriketter.
Jag funderar på att bosätta mig
i en universitetsstad.
Där kan jag kanske knyta kontakt med andra
människor också
på andra platser
än i tvättstugan.
Där kanske jag kan få ett barn med en man
som älskar de dödas
satsbyggnader i min kropp.

***

  Kristina Lugn har inte gett ut någon diktsamling sedan 2006. Istället har hon sysslat med dramatik och arbetat för Svenska Akademien, till vilken hon invaldes 2006. Hon har dock skrivit några texter åt exempelvis Benny Andersson, såsom den här välbekanta sången.

Vilar glad i din famn, av Kristina Lugn
(Musik: Benny Andersson. Originaluppförande vid kronprinsessbröllopet 2010.)

Vilar glad i din famn 
Sjön vilar tätt mot stranden.
Himlen oändligt blå.
Jag står med dig i handen.
Mörkret faller.
Och du lyser så.
Vinden vill famna skogen.

Havet ger vågen ro.
Vännen vill vara trogen.
Där du vandrar vill min längtan bo.
Det är kärleken som bär min förtröstan genom livet.
Så jag söker dig, jag ropar överallt ditt namn tills jag är i din famn;
vilar glad i din famn.

Nära vill jag vara.
Lugn vid din varma själ.
Jag är en barnsång bara.
Den är enkel och menar så väl.
Det är kärleken som bär min förtröstan genom livet
Så jag söker dig, jag ropar överallt ditt namn tills jag är i din famn; 
Vilar glad. I din famn.

***

Nästa veckas poet: Eva Runefelt