 |
| Point Roberts, USA:s nordvästra hörn mot Kanada |
Stilla Havet är världens största ocean. Stilla havet begränsas i väster av Asien och Australien, i öster av Amerika. I norr står det i förbindelse med Norra ishavet genom det 92 kilometer breda Berings sund och i söder räknas sextionde breddgraden som gräns till Antarktiska oceanen. Stilla havet har en yta av cirka 166 miljoner km² och upptar en yta som är större än jordens sammanlagda fastlandsyta. Vid ekvatorn, där havet är som bredast, täcker det hälften av jordens omkrets (105° östlig till 75° västlig längd eller 20 000 km.). Vid 44° sydlig bredd är dess bredd 11 300 kilometer. Källa: Wikipedia
Tidig morgon vid Stilla Havet (verserna 1-2), av Folke Isaksson (1927-2013)
(från Blått och svart : dikter. Stockholm : Bonnier, 1957.)
Horisonten ligger bar
med två runda klippor och två moln
som ruvar över varandras lugn.
Jag känner bådas oro.
Men när jag går längs denna nya oceaniska strand,
vid framtidens vågor, känner jag ett större hjärta,
en leende kraft som ger min glädje styrka.
Det är inte kärleken.
Det är en åder i underjorden
som bär och lyfter jorden,
hamrande och stilla,
med ett grepp om jordens salt och djupens strömmar.
Vart har jag velat komma?
Att vara hemma, vid kallkällan, enen och i gräset
där hällen ligger (och under stenen nyckeln),
där gravstenarna gråa av dagg
stiger upp över kullarna med trofast blick
och varje steg talar till marken
och alla klockor sjunger på jordens språk -
att vara där är ett steg tillbaka,
ett svek mot den insikt som denna självklara morgon ger.
Avståndets smälek och sällhet känner jag liksom förr,
och hemlandet blir inte mer nära i denna rena stund,
då den levande guldglansen skrider,
konungsligt osynlig och säker på sin triumf.
med två runda klippor och två moln
som ruvar över varandras lugn.
Jag känner bådas oro.
Men när jag går längs denna nya oceaniska strand,
vid framtidens vågor, känner jag ett större hjärta,
en leende kraft som ger min glädje styrka.
Det är inte kärleken.
Det är en åder i underjorden
som bär och lyfter jorden,
hamrande och stilla,
med ett grepp om jordens salt och djupens strömmar.
Vart har jag velat komma?
Att vara hemma, vid kallkällan, enen och i gräset
där hällen ligger (och under stenen nyckeln),
där gravstenarna gråa av dagg
stiger upp över kullarna med trofast blick
och varje steg talar till marken
och alla klockor sjunger på jordens språk -
att vara där är ett steg tillbaka,
ett svek mot den insikt som denna självklara morgon ger.
Avståndets smälek och sällhet känner jag liksom förr,
och hemlandet blir inte mer nära i denna rena stund,
då den levande guldglansen skrider,
konungsligt osynlig och säker på sin triumf.
...
***
Ibland är det märkligt hur två dikter nästan tycks samtala med varandra, så som Folke Isakssons och Anders Österlings (nedan) gör. Detta trots att det skiljer över ett decennium mellan utgivningarna. Författarna drar dock olika slutledningar.
Point Reyes är en utskjutande udde och ett populärt turistmål i norra Kalifornien vid Stillahavskusten. Det ligger i Marin County ungefär 50 km väst-nordväst om San Francisco.
Point Reyes, av Anders Österling (1884-1981)
(från Sent i livet : dikter. Stockholm : Bonnier, 1970.)
Här är Stora Oceanen
öppen till Kurilerna och Japan.
öppen till Kurilerna och Japan.
 |
| Lighthouse of Point Reyes |
Havsvinden pressar med atletisk styrka
den ensamma fyren på Point Reyes.
Milsvid och folktom sträcker sig kusten
utan annan sysselsättning
än att motstå rytmiska vågor
slag i slag från Havets stormakt.
Den som står här glömmer lätt
sig själv, sitt fjärran land, sitt yrke
för att se och lyssna och försjunka
motståndslöst i detta vilda, väldiga
uppslag ur geografiens
bildverk i ultramarin,
Stora Oceanen.
Den som skall snart försvinna
böjer sig tyst för din anstorm,
mäktiga källa
som oupphörligt
skall brusa här i årmillioner!
Bort blåser
min sista dröm
om en annan värld
och ett liv efter detta.
den ensamma fyren på Point Reyes.
Milsvid och folktom sträcker sig kusten
utan annan sysselsättning
än att motstå rytmiska vågor
slag i slag från Havets stormakt.
Den som står här glömmer lätt
sig själv, sitt fjärran land, sitt yrke
för att se och lyssna och försjunka
motståndslöst i detta vilda, väldiga
uppslag ur geografiens
bildverk i ultramarin,
Stora Oceanen.
Den som skall snart försvinna
böjer sig tyst för din anstorm,
mäktiga källa
som oupphörligt
skall brusa här i årmillioner!
Bort blåser
min sista dröm
om en annan värld
och ett liv efter detta.
***
Jag avslutar med den australiensiska författarinnan Dorothy Porters vackra beskrivning av The Pacific Ocean. Varför heter oceanen "The Pacific", undrar ni?
En närmare undersökning av havet gjordes av portugisen Ferdinand Magellan, som efter att han under kraftiga stormar genomseglat det efter honom uppkallade Magellans sund 28 november 1520 styrde kurs ut på den okända oceanen. Under den fem månader långa färden till Filippinerna upplevde han inte en enda storm. Han kallade därför havet för Stilla havet (Mar pacifico), ett namn som kom att bestå in i våra dagar.
 |
| Bondi Beach, Sydney |
[I yearn for my Pacific Ocean], (first part), by Dorothy Porter (1954-2008)
(from The night parrot. Wentworth Falls, NSW, Australia : Black Lightening Press, 1984.)
I yearn for my Pacific Ocean,
the only sea
that storms and dumps
in my breast —
its smoothed-out blue
its whining grey n' black
its warm green
curl,
like a slippery weed
around the dissolving figurine
of a ship-wreck,
around my limbs
around my desire for another world —
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar