Under fredagseftermiddagen kommer Jenny Wrangborg att läsa ur sina två diktsamlingar, och tala om arbetarlitteraturen som genre.
Jenny Wrangborg (f. 1984) är utbildad kallskänka. Hon är uppvuxen i Kristianstad tillsammans med tre syskon. Jenny har arbetat som kallskänka sedan gymnasiet. Hennes erfarenheter från arbetslivet har varit hårda, vilket fått henne att reagera på orimliga arbetsförhållanden; hon har både sagt upp sig i protest och blivit uppsagd på grund av att hon ställt krav. Efter att ha varit arbetslös under en period gav hon sig iväg till Kanada och arbetade där ett år, men arbetar nu halvtid i ett daghemskök i Stockholm. I debutboken, diktsamlingen "Kallskänken" (2010), förmedlar hon på ett enkelt och rakt språk tankar och bilder om klassförtrycket inom restaurangbranschen. Källa: Alex författarlexikon
Hennes andra diktsamling "Vad ska vi göra med varandra" (2014), är annorlunda. Här finns konkret poesi rotad i arbete och liv, men också mycket av en mer abstrakt, mer stereotypt poetiskt diktning som har ett mjukare tilltal och mer fokus på känslor och existentiella erfarenheter. Citat från Litteraturmagasinet, Sebastian Lönnlövs recension, 2014-02-13.
[Lyssna, stråkarna borta vid idrottshallen ...], av Jenny Wrangborg
(ur Vad ska vi göra med varandra. Stockholm : Ordfront, 2014.)
Lyssna
stråkarna
borta vid idrottshallen
pianot
över gräsmattorna
du ligger i en förstad till mitt augusti
pratar om livet som om allting redan var för sent
tittar på mig som om allting redan blivit sagt
ljuset rör sig bort
jag ställer mig på balkongen
sjuksköterskorna går av nattskiftet
någon spelar klassisk musik över
den här staden i natt
ingen sjunger i den här dikten
***
Under festivalens sista programpunkt (före efterfesten) äntrar Helena Boberg, Mara Lee och Helena Eriksson scenen i Litteraturhuset, för sina uppläsningar. Här följer bidrag från Helena B. och Helena E.
Helena Boberg kommer garanterat att läsa ur sin andra diktsamling "Sinnesvåld" (2013).
Helena Boberg är född 1974, bosatt i Stockholm, och verksam som poet och skribent. Hon debuterade 2011 med den hyllade diktsamlingen Repuls på 10TAL Bok. Så här beskriver hon sin andra bok:
Den är en medvetandeström, där våld och skönhet blandas i en drömlik väv, och en poetisk samhällskritik. Jag har arbetat med ett ganska brett spann i tonläget: brutalitet, suggestion, vrede, depression, humor. Den här boken är vildare än min förra.
Källor: Förlaget och bokhora.se
Det
alltför mjuka håret
som inte vill
En Botticelliängel
Ensam
som
en silkesstrumpa
i grynings-
gråten
Snuddar vid ett minne av en fågel
med utspärrade fjädrar
Rundade
som rosenblad
Vid roten
blekt röda
Jag ville inte förstöra
***
Och så Helena Eriksson (f. 1962) som är född i Nyköping och uppvuxen på landet. Hon har studerat filosofi och ägnat sig åt målning. Sedan jobbade hon på ett laboratorium för odontologi och var sångerska i rockbandet "Poppy Love". Musiken tog för mycket tid från skrivandet så hon slutade och nu skriver hon nästan på heltid med hjälp av ett stipendium. Hon har varit med i tidskriften Ord & Bilds redaktion och deltar i redaktionskommittén för kulturtidskriften OEI.
Den bokliga debuten kom 1990 med diktsamlingen "En byggnad åt mig". Hennes senaste diktsamling, den nionde i ordningen, "Täthetsteoremet" kom ut 2012. Den handlar om att läsa och om att skriva. Källor: Alex författarlexikon och Bonniers förlag
läsaren ger sig av med boken
kliver på ett skepp
det är natt och det går höga vågor
Vart far vi?
Vi far långt in i en skog
När kommer vi tillbaka?
Vi skall aldrig komma tillbaka
Skeppet verkar sjunka, det är hål i botten
nej, det sjunker inte, men behöver tätas, ge mig
boken
(ur Täthetsteoremet. Stockholm : Bonniers, 2012.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar