onsdag 4 mars 2015

It is not the end of the world

  Jag fortsätter att presentera intressanta poesievenemang för mars månad. Den här gången håller vi oss i USA och England. 


  Jag vill framför allt göra er uppmärksamma på Women of the World Poetry Slam i Albuquerque, som är ett slags dam-VM i Spoken Word. Jag har kollat igenom anmälningslistan och hittat en mycket intressant deltagare. Jag publicerar ett enastående videoklipp med henne. Om hon blir "världsmästare" så vet ni var ni fick experttipset ifrån.

*

  Men först till Princeton University i New Jersey. Där arrangeras den årliga tvådagarsfestivalen, 13-14 mars, med flera starka internationella kort. Universitetet har dessutom en världspoet inom sin "staff", nämligen nordirländaren Paul Muldoon. Han kommer att figurera som moderator vid festivalen. Snacka om "äss i rockärmen"!
  Bland de inbjudna storheterna hittar vi: Ellen Bryant Voigt (USA), Kwame Dawes (Ghana), Kathleen Jamie (Skottland), Tomasz Różycki (Polen) och stjärnskottet Valzhyna Mort (Vitryssland). Jag är väldigt imponerad av vitryska Valzhyna's poesi.

Valzhyna Mort

    Valzhyna Mort, född 1981 i Minsk, Vitryssland, gjorde sin debut i engelsk översättning 2008 med diktsamlingen Factory of Tears (Copper Canyon Press), då fanns samma bok redan på svenska! (Tårarnas fabrik, 2007).
  Hon fick Crystal of Vilenica Award i Slovenien 2005 och Burda Poetry Prize i Tyskland under 2008. Under 2010 fick hon Lannan Foundation Literary Fellowship och Bess Hokin Prize från Poetry magazine. Källa: Arrangören

Ur Tårarnas fabrik, av Valzhyna Mort
(Umeå : h:ström - Text & kultur, 2007.)

...

var det ett hårstrå du miste ett
som slagit rot
när det låg på lakanets öken
två kroppar

föll som välkommet regn
eller blev dessa ormar
överraskade och vaknade i täckets grottor
ormar som stack ut
sina eldiga tungor
som en fontän av blod
luften dog

kvävd
mellan två kroppar
vitt havsskum det är vad det blivit av lakanen
och täcket slingrar sig hit och dit
två fiskar på golvet
vänder ut och in på sina munnar
och vad är det som hänger där
om inte en röd halvmåne
eller var det gud
som nedslungade sin röst
och rösten träffade mitt hus som åska
som en frusen blixt
från min säng
växer en ensam tulpan


***

  18-21 mars är det dags för åttonde upplagan av inofficiella VM i Poetry Slam för kvinnor. I år hålls mästerskapet i Albuquerque, New Mexico. Det är 72 förhoppningsfulla tjejer som ställer sig vid mikrofonen om två veckor. Bland deltagarna har jag hittat två intressanta poeter, den ena har redan några publiceringar bakom sig och den andra tog hela Austin med storm i samband med en kvaltävling (se klippet).

  Först Sophia Holtz från Boston som nyligen har fått dikter publicerade i litteraturmagasinen Palooka, decomP, Printers Devil Review och Electric Cereal (nätmagasin).

Apocalypse party, by Sophia Holtz
(Published in decomP magazine, 2014)

I spent the end of the world in Boston.
People were writing the writing on the wall
everywhere—not a bit of brick left uncovered.
Our planet was neon. Our planet was covered
in death spores you could see from space.
All of the astronauts knew not to come home
once that part started. They planted fungus farms
on moon rocks they kept in the space-station lab.
They made plans for other planets. The rest of us
were planning to wait the whole thing out. Somewhere,
we knew, a thousand jaws were hurtling towards us.
We chose to ignore this fact. It was the less stressful option.
We had dance parties on skyscraper roofs
and everyone drank too much. I was puking in a glowing alley
with half the other guests, next to a trampled paper party hat,
and a wall with THE END IS (NEAR), (DEAR) BEER
written in day-glo orange. I walked home
through the ocean of confetti left by the parade,
past the overturned cars and the roaming packs
of kids searching for a cellphone signal, to my house
where nobody was coming home unless we lived till morning.
The next morning, once everyone was sure they hadn’t died,
nobody claimed to remember the night before. The old folks
emerged from their fallout shelters to shovel the confetti
out of their driveways. We collected the empties into a grocery bag
and went to go find our cat, who was just hiding under the bed,
waiting till the whole human mess was done.

*

  Och så tjejen som jag hoppas tar hem tävlingen, Olivia Gatwood. Hon är född 1992. I videoklippet kan ni lyssna till hennes framträdande vid kvalificeringen till Women of World Poetry Slam, i Austin. Dikten heter "Directives".


***

  Vi avslutar med ett besök i Newcastle Upon Tyne. Även de har fått ihop ett intressant program till sin poesifestival. Den pågår 19-21 mars. Bland de inbjudna poeterna finns härliga Anne Stevenson, Michael Longley, Susan Stewart och Sujata Bhatt.

Sujata Bhatt

  Sujata Bhatt föddes i Ahmedabad, Indien, 1956. Hon växte upp i Pune, Indien, och i USA. Hon tog sin MFA vid Writers' Workshop at the University of Iowa, och bor nu i Tyskland med sin man och dotter. Hon har erhållit flera olika utmärkelser, bland annat Commonwealth Poetry Prize (Asien) och Cholmondeley Award. Källa: http://literature.britishcouncil.org/

Self-portrait with a sprig of camellia leaves, by Sujata Bhatt
(from A colour for solitude. Manchester [England] : Carcanet, 2002.)

I am Egyptian now -
darker than the sun can ever
                               make me -

Burnt umber, burnt sienna
                             under a pale blue sky -

And I hold this sprig of glossy leaves -

                         evergreen, glabrous -

I hold this sprig
             for Death -

Look, I will say, to Death
take these leaves
              and smell them -

        smell them -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar