Fruktbara skuggor

  Faktiskt passar det bra att åter använda kompassen för att beskriva Utblickens innehåll. De senaste veckorna har bidragen kommit från öst och väst. I kvällens Utblick pekar nålen först mot norr och sedan mot söder, vi besöker Lappland och Stockholm innan vår färd slutar i Danmark.

Renracet under Jokkmokks marknad

  Under första veckan i februari pågick Jokkmokks marknad. Ett stort utbud av programpunkter erbjöds för såväl barn som vuxna, bl.a. hundspannsturer, vinterridning och renrace. Det fanns åtskilliga utställningar av konst och konsthantverk. Under torsdagen lanserades en antologi med åtta nya samiska författare, "Mån lav synonyma", samtidigt som det pågick diktuppläsning av Jokkmokkspoeten Maria Vedin.

  Maria Vedin (f. 1956) är en svensk lyriker, född och uppvuxen i ett arbetarhem utanför Jokkmokk. Maria Vedin gick på gymnasium i Malmberget, men flyttade sedan tillbaka till Jokkmokk där hon gifte sig och skaffade barn. Hon är verksam som universitetslektor vid Luleå teknisk universitet, Institutionen för språk och kultur.
  Maria Vedin började skriva först i 30-årsåldern och debuterade 1993 med diktsamlingen "En grupp av ögonblick", där en stark känsla av melankoli präglar dikterna. Även om hon också skriver noveller har hon själv sagt att det är lyriken som är den viktigaste delen av hennes författarskap. Maria Vedins lyrik har karaktäriserats som stilsäker, mångtydig och sparsmakat förtätad. Källa: Alex författarlexikon

Ur Rummet med den gula solen, av Maria Vedin
(Eslöv : Östlings bokförlag Symposion, 2005.)

Är det en stjärna jag lever för
ett signalskott i den förbannade kölden och snön
den löjliga illusionen av tid som hanteras
övervintrar i mitt eget röda lilla hjärta

allting rinner från oss och jag accepterar det
så långsamt natten går när man är ledsen

***

  Den 2 februari utdelades årets Katapultpris av Sveriges Författarförbund, och som tilldelas en debutant. Priset har delats ut sedan 1991. Syftet med det är enligt Sveriges författarförbund att ge den nya litteraturen större uppmärksamhet, samt att ge fler läsare möjligheten att hitta fram till nya författare. Årets mottagare blev Agnes Gerner.

  Agnes Gerner (f. 1984) är född och bosatt i Stockholm. Hon har en magisterexamen i litteraturvetenskap och en bibliotekarieexamen från Uppsala Universitet. Hon har också gått på folkhögskolan Biskops-Arnös skrivarlinje. Gerner arbetar som bibliotekarie på Kungliga biblioteket.
  Hon tilldelades Katapultpriset för "Skall" med motiveringen: "För det sätt på vilket Agnes Gerner i diktsamlingen Skall sjunger om sorg, födelse och död ..." Källa: Alex författarlexikon

Ur Skall, av Agnes Gerner
(Stockholm : Bonnier, 2014.)

En röd gestalt,
mitt i kurvan, vid brevlådan
där det vore så lätt att krocka
Räv och skymning, som det bör vara
Var jag där? Kan jag inte fråga, för du
är inte här
Det slanka djuret inlåst i din hjärna
som inte längre finns, som fyllts med mull
och luckrats upp
Ditt huvud ekar, stenen skyddar dig mot snön,
renare här än någon annanstans i stan

En gång möttes vi vid tåget, du var
vackrast på perrongen
Ditt hår samma nyans som djurets päls

Rävens korta skugga
svepte sekundsnabbt längs asfalten,
åts sedan upp av skogen
Jorden väntade, tålmodigt,
också på dig

***

  I förra veckan presenterade förlaget Modernista sin sommarkatalog. I maj månad utger de ytterligare en nyöversättning av danska Inger Christensens verk. Det är den sjätte boken i utgivningsserien, danskans vindlande diktverk Brev i april från 1979, som kommer i nyöversättning av Marie Silkeberg. Till denna utgåva har det även lagts till några Christensen-dikter som aldrig tidigare översatts till svenska: ‘Ludwig van Beethoven’ [1970] och ‘Dikt om döden’ [1989]. Källa: Förlaget
  I väntan på den boken får ni nöja er med ett utdrag ur samlingen Alfabet.

Ur Alfabet, av Inger Christensen (1935-2009)
(Alfabet : dikter / Inger Christensen ; översättning: Ida Linde & Marie Silkeberg. Stockholm : Modernista, 2014.)

mitt i november, en årstid då
människor drömmer likt,
ett likartat utplånat förflutet,
som liknar en soltorkad stens

där står ett par tysta föräldrar,
några barn springer runt med en hund,
en ankomst man försöker att skildra
som vatten lyft till min mun

jag sov i mitt rum på hotellet,
det var som en artfrämmande dröm
som en tidigare gäst måste ha ställt
åt sidan i sömnen och glömt

i drömmen fanns ingen jag kände,
jag fick bara en granskande blick
från ett vitt aprikosträd som vände
sig om, innan det plötsligt gick

kanske glömdes det kvar där en sommar,
när världen var vit som en fest,
och innan jag förstod att en drömmare
måste drömma som träden drömmer
om frukter till sist