Stjärnbilden Pisces är en av de svagast lysande, och en mycket otydlig konstellation.
Myten säger att Afrodite och hennes son Eros blev en dag skrämda av monstret Tyfon. Då odjuret inte unde leva under vatten förvandlade sig de båda till fiskar och dök djupt ner i havet. För att de inte skulle tappa bort varandra knöt de ett band mellan sig.
*
Pisces Come Home, by Tim Ryerson
(Published in webbsite poetrysoup.com, 2013.)
On troubled, moonless nights
Restless journeys along her shores
Foaming and frothing her warning
Her heart beating the pounding surf
Her heart beating dark and dangerous
She broods, she beckons, she calls
Calls me to her cold, deep waters
Come, come home to me if you dare…
***
Stjärntecknet Fiskarna sträcker sig från 19 februari till 20 mars. Personer födda i tecknet sägs vara fantasifulla, lyhörda och ytterst mottagliga för intryck vilket gör att fisken har en djup förståelse och medkänsla för sina medmänniskor. Källa: astroguide.se
Det stämmer väl hyfsat väl för nästa poet, Naomi Shihab Nye. Hon har redan förekommit tre gånger i bloggen. Av det förstår ni att jag gillar hennes poesi.
Naomi Shihab Nye föddes den 12 mars 1952 i St Louis, Missouri, till en palestinsk far och en amerikansk mor. Under sina high-school år bodde hon i Ramallah i Palestina, och i Jerusalem, och i San Antonio, Texas, där hon senare tog en BA i engelska och världsreligionerna från Trinity University.
Nye är författare till ett flertal diktsamlingar, däribland Transfer (BOA Editions, 2011) ; You and yours (BOA Editions, 2005), som gjorde att hon fick Isabella Gardner Poetry Award. Hon är också författare till flera böcker av poesi och skönlitteratur för barn. Källa: Academy of American Poets
Two countries, by Naomi Shihab Nye
(from Yellow glove. Portland, OR : Breitenbush Books, 1986.)
Skin remembers how long the years grow
when skin is not touched, a gray tunnel
of singleness, feather lost from the tail
of a bird, swirling onto a step,
swept away by someone who never saw
i was a feather. Skin ate, walked,
slept by itself, knew how to raise a
see-you-later hand. But skin felt
it was never seen, never known as
a land on the map, nose like a city,
hip like a city, gleaming dome of the mosque
and the hundred corridors of cinnamon and rope.
Skin had hope, that's what skin does.
Heals over the scarred place, makes a road.
Love means you breathe in two countries.
And skin remembers - silk, spiny grass,
deep in the pocket that is skin's secret own.
Even now, when skin is not alone,
it remembers being alone and thanks something larger
that there are travelers, that people go places
larger than themselves.
***
Jag avslutar med en av de mer omsusade författarna inom litteraturhistorien.
Den amerikanske författaren Jack Kerouac, egentligen Jean-Louis Lebris de Kerouac, föddes i textilindustristaden Lowell i Massachusetts, 12 mars 1922. Föräldrarna var av fransk-kanadensiskt ursprung, vilket medförde att Kerouac inte lärde sig engelska förrän vid sex års ålder. Han undervisades bland annat av jesuiter, och började 1940 på Columbia University i New York. Han avbröt dock studierna och gav sig ut i världen, till att börja med som sjöman.
Jack Kerouac började redan i elvaårsåldern skriva små berättelser. Som författare tog han djupa intryck av framför allt Thomas Wolfe och Jack London. 1950 debuterade han med romanen "The Town and the City". Kerouac kom genom åren att publicera sig med en mängd romaner med resan och resandet som centralt motiv. Han skrev även poesi, bland annat haikudikter, vilket också kan ses som ett tecken på de förbindelser med österländsk kultur och litteratur som han intresserade sig för under sin karriär. Källa: Alex författarlexikon
Ur San Francisco blues, av Jack Kerouac (1922-1969)
(hämtad från Livet är min konst / Jack Kerouac ; översättning: Bernt Sandström. Lund : Bakhåll, 1989.)
13
Denna vackra vita stad
I landets andra ände
Kommer inte längre
Att finnas kvar för mig
Jag såg himlen öppnas
Sa: "Nu är slutet här"
För att jag var trött
På alla förebud
Och närhelst du behöver
mig
Lyft luren
Jag kommer att finnas
där
Väntande
vid den sista muren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar