Åskan slår för älvor och småtroll

  Då har vi nått syndaflodens sista utpost, den 29:e bokstaven i alfabetet. Det är också avslutningen på mitt fjärde alfabet i bloggen. Tidigare har jag haft glasinspiration, EE-ord och ord från julköket som teman. Väderalfabetet kan bli mitt sista ABC. Inläggen är roliga att göra och kan planeras i god tid, men har få läsare. Jag behöver nog uppmuntran från er om jag ska bygga ett nytt alfabet i maj månad.

Å som i Åska - väderfenomen i atmosfären med elektriska urladdningar som yttrar sig i blixtar åtföljda av dunder. För att blixturladdningar skall inträffa krävs moln som innehåller både vattendroppar och iskristaller, dvs. har stor utbredning i höjdled och är av typen cumulonimbus, s.k. åskmoln. Under varma sommardagar kan man ofta se enstaka stackmoln (cumulus) torna upp sig till ett åskmoln och ge upphov till lokal åska, s.k. värmeåskväder, under en dryg halvtimme inom ett område på någon halvmil. Åska förekommer även vintertid, såväl i Sverige som vid Norges kust, på Island och även i andra länder. 
  Ordet är så klart från äldre fornsvensk tid, 'asikkia', och har sitt ursprung i asatron. Källa: NE

Åskan, av Wilhelm von Braun (1813-1860)
(från Samlade dikter. Stockholm : Bonnier, 1902.)

Må solsken, doft och västanväder 
Fritt vara älskares begär! 
Men åskan allra mest mig gläder, 
När hos min rädda mö jag är. 

I solen hör hon till de blyga 
Och undan som dess stråle far. 
Hur blickar och sefirer smyga, 
Med schalen stänger hon en hvar. 

Jag knappt får sitta henne nära, 
Dess hand jag sällan fatta får, – 
Och skulle jag en kyss begära, 
Hon rodnar, blir så stött och – går. 

Men åker Tor uti det höga, 
Och fästets blå i eld är bytt, 
Då minnes hon sin blyghet föga 
Och smyger till det bröst, hon flytt. 

Den höga, hvita oskuldspannan 
Hon lutar emot mig, så huld. 
Jag löser lockar från hvar annan 
Och leker fritt med deras guld. 

Och ömma blicken, som plär fara 
Liksom ett stjärnskott snabb förbi, 
Nu söker den mitt öga bara 
Att hämta styrka däruti. 

Jag känner, huru barmen svallar, 
Och hur mot mitt dess hjärta slår. 
Men komma där för täta knallar, 
Jag lika många famntag får.

***

Älvalek (1866)
Målad av August Malmström (1829-1901)
Nationalmuseum

Ä som i Älvdans - dimma som tycks bilda dansande figurer särsk. i skymningen el. gryningen el. under natten. Historiskt har ordet använts sedan 1914. Källa: NE

Älvdans, av Ylva Eggehorn (f. 1950)
(ur Havsbarn : dikter. Stockholm : Bonnier, 1963.)

Över sammetsgräs
och runda, släta stenar
Slingrande mellan månbelysta furor
och under dagglittrande grenar
Bland viskande blad
och runt bugande buskar och snår
virvlar en yster dans;
till musik av nattens orgel
Skriven av en skrattande vind
och belyst av en kopparröd måne.

***

Ö som i Översvämning - högvatten som utbreder sig över land. Översvämningar har en mängd olika orsaker, både naturliga och som resultat av mänskliga aktiviteter. Effekterna varierar från lindriga och säsongsbetingade till naturkatastrofer med stora materiella skador och mänskliga förluster som följd. Historiskt sedan 1788. Källa: NE

  Textbidraget till bokstaven Ö är hämtat från Tove Janssons första bok om Mumintrollen. Den första delen "Småtrollen och den stora översvämningen" är lite bortglömd hos läsarna. Kanske beror det på att det dröjde nästan 50 år mellan första och andra utgivningen.

Ur Småtrollen och den stora översvämningen, av Tove Jansson (1914-2001)
(Stockholm : Bonniers juniorförl., 1991. Faksimil.)

  Så stötte Mumintrollets mamma ut länstolen från land. "Ta det försiktigt!" sa det lilla djuret. Han satt på ryggstödet och tittade sig omkring, för han hade kommit att tänka på att de säkert skulle kunna hitta något dyrbart som flöt i vattnet efter översvämningen. Till exempel ett skrin, fullt av juveler. Varför inte? Han höll skarp utkik, och när han plötsligt såg något blänka i sjön ropade han högt av spänning. "Far ditåt", skrek han. "Där ligger något och lyser!"
  "Vi hinner inte fiska opp allting som simmar omkring", sa Mumintrollets mamma, men hon paddlade dit i alla fall för hon var en snäll mamma. 
  "Det är bara en gammal flaska", sa det lilla djuret besviket när han dragit opp den med svansen. "Och inget gott i den heller", sa Mumintrollet.
  "Men ser ni inte", sa hans mamma allvarsamt. "Det här är något mycket märkvärdigt, det är en flaskpost. Det ligger ett brev därinne." Och så tog hon upp en korkskruv ur sin väska och korkade upp flaskan. Med darrande händer bredde hon ut brevet i sitt knä och läste högt: "Snälla upphittare, gör vad du kan för att rädda mig! Mitt fina hus har blivit bortryckt av översvämningen och nu sitter jag ensam och hungrig och frusen i ett träd medan vattnet stiger högre och högre.

Ett olyckligt mumintroll."

  "Ensam och hungrig och frusen", sa Mumintrollets mamma och grät. "O, mitt stackars lilla mumintroll, din pappa har nog drunknat för länge sen!"