Vattumannens stjärnor är ganska svaga. De som är lättast att känna igen är de som bildar "vattenkrukan". I bland tecknas stjärnbilden med den mytologiska floden Eridanus forsande ur krukan.
Ordet Aquarius innehåller latinets ord för vatten. De antika egyptierna förknippade stjärnorna med Nilguden och trodde att stjärnbilden gav upphov till den årliga livgivande översämningen.
För grekerna representerade stjärnorna Ganymedes. Han var enligt ryktena den vackraste av alla dödliga, varför Zeus blev förtjust i honom. När Ganymedes vaktade sin fars får svepte Zeus ner i form av en örn och förde honom till Olympen, där han tjänade som munskänk åt gudarna och serverade vatten, nektar och ambrosia. Källa: Astronomica (h.f. ullmann, 2012)
*
Självklart har jag hittat en dikt med koppling till stjärntecknet Aquarius. Den är författad av den australiensiska författarinnan, Fay Zwicky (f. 1933).
The age of Aquarius (three verses), by Fay Zwicky
(from Picnic. Artarmon, NSW : Giramondo Pub., 2006.)
She slumps in the disabled bay
clutching a waffle-cotton gown
around a spreading paunch,
shambling breasts.
Why not say ‘I’?
For that’s who sits at 6 a.m.
waiting for the health club
pool to open in the rain.
A grown woman, after all,
supposed to know her whereabouts.
Today’s my mother’s birthday,
a 1907 Aquarian of the self-
denying kind, ‘never say “I”’ her motto.
She had me nailed for years. Her voice
drowns out the radio’s chattering static.
Now I’m the same age she was, dying,
observing noble savagery:
a gathering knot of skinny women,
tight black butts in leotards,
regulation sneakers, Brazil-waxed calves,
gripping i-pods, mobiles, water bottles.
The men stand back, silent, sullen,
balding, bored and out of it. Health stalkers,
renouncers of smoke and flame,
deniers of brimstone.
One hell of a century:
between the holocaust and the atom bomb
who are these people?
...
***
Vattumannens stjärntecken sträcker sig från 20/1 till 18/2.
Personer födda i tecknet sägs vara uppfinningsrika och riktiga nytänkare och de älskar att prova på nya saker. Vattumannen är en individualist som går sin egen väg vilket gör att de inte alltid uppskattar andras goda råd. Vattumannen är mycket vidsynt och tolerant och det är få är så fördomsfria som en vattenman. Vattumannen är verkligen kunskapens tecken, de är oerhört kreativa med många idéer och bollar i luften. Källa: astroguide.se
Kvällens sista författare, Gertrude Stein, stämmer på pricken in i den beskrivningen. Men först en annan litterär storhet.
*
Under sin livstid var poeten Elizabeth Bishop (1911-1979) en respekterad men något obskyr figur i den amerikanska litteraturvärlden. Efter sin död 1979, har dock hennes rykte vuxit till den grad att många kritiker, liksom Larry Rohter i New York Times, betraktat henne som "en av de viktigaste amerikanska poeterna" under det tjugonde århundradet. Bishop var en perfektionist som inte skrev i överflöd, utan föredrog att tillbringa långa perioder med att putsa på sitt verk. Hon publicerade bara 101 dikter under sin livstid. Källa: Poetry Foundation
Förväxla inte kvällens dikt med Paisley Rekdals som publicerades den 22 januari i bloggen. Hon hade inspirerats av Elizabeth Bishops dikt, och därför har dikterna samma titel.
At the fishhouses (first part), by Elizabeth Bishop
(from The complete poems, 1927-1979. New York : Farrar Straus Giroux, 1983.)
Although it is a cold evening,
down by one of the fishhouses
an old man sits netting,
his net, in the gloaming almost invisible,
a dark purple-brown,
and his shuttle worn and polished.
The air smells so strong of codfish
it makes one’s nose run and one’s eyes water.
The five fishhouses have steeply peaked roofs
and narrow, cleated gangplanks slant up
to storerooms in the gables
for the wheelbarrows to be pushed up and down on.
All is silver: the heavy surface of the sea,
swelling slowly as if considering spilling over,
is opaque, but the silver of the benches,
the lobster pots, and masts, scattered
among the wild jagged rocks,
is of an apparent translucence
like the small old buildings with an emerald moss
growing on their shoreward walls.
...
***
Nästa författare sägs vara den enda kvinna som kunde sätta Ernest Hemingway på plats, under tiden som de umgicks i Paris.
 |
| Gertrude Stein, foto från 1934 |
Gertrude Stein, född 1874 i Allegheny (från 1907 en del av Pittsburgh) i Pennsylvania i USA, död 1946 i Neuilly-sur-Seine i Frankrike, var en amerikansk kulturpersonlighet, samlare av modernistisk konst samt en modernistisk och experimentell författare av både romaner, poesi och drama. 1903 flyttade Stein tillsammans med sina bröder Michael och Leo till Paris, där hennes hem under närmare fyrtio år skulle komma att bli den kända samlingspunkten varje lördagkväll för expatrierade amerikanska konstnärer och författare och andra framstående inom den avantgarde litteraturen och konsten. Att godkännas i Steins salong sågs som en eftersträvansvärd validering, vilket även visade Steins status som en talang värd att inkludera i en sällsynt grupp av talangfulla konstnärer. Hon blev både mentor, kritiker och guru åt dem som rörde sig kring henne. Stein, som såg sig själv som ett "geni", beskrevs som en imponerande person med ett ledarsätt vars överdrivna självförtroende avskräcka.
Gertrude Stein var en av Paris mest berömda personer i de konstnärliga salongerna, och hon umgicks i samma kretsar som bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse, och Ernest Hemingway. Förmodligen var hon en av de första som var öppet lesbisk i modern tid; hennes livskamrat Alice B. Toklas var även ämnet för den enda bok som spreds utanför den egna kretsen. Källa: Wikipedia
Sugar (first part), by Gertrude Stein
(from Gertrude Stein : selections. Berkeley : University Of California Press, 2008.)
A violent luck and a whole sample and even then quiet.
Water is squeezing, water is almost squeezing on lard. Water, water is a mountain and it is selected and it is so practical that there is no use in money. A mind under is exact and so it is necessary to have a mouth and eye glasses.
A question of sudden rises and more time than awfulness is so easy and shady. There is precisely that noise.
A peck a small piece not privately overseen, not at all not a slice, not at all crestfallen and open, not at all mounting and chaining and evenly surpassing, all the bidding comes to tea.
A separation is not tightly in worsted and sauce, it is so kept well and sectionally.
Put it in the stew, put it to shame. A little slight shadow and a solid fine furnace.
The teasing is tender and trying and thoughtful.
The line which sets sprinkling to be a remedy is beside the best cold.
A puzzle, a monster puzzle, a heavy choking, a neglected Tuesday.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar