***
I Landskrona-Posten förekommer det rikligt med poesi-inslag. De publicerar väldigt många recensioner och jag läser gärna vad Eva Ström tycker om sina kollegors verk.
Den 3 februari skrev hon om singaporianske Alvin Pangs bok När barbarerna kommer (i översättning av Henrik C Enbohm).
"Småförlagen förser oss med högkvalitativ poesi. Genom ambitiösa Rámus har jag kommit i kontakt med Alvin Pang, en drygt fyrtio år gammal poet från Singapore. Det visar sig vara en stimulerande bekantskap att döma av dikturvalet i "När barbarerna kommer". Pang skriver en internationellt orienterad, sinnligt närvarande poesi, kryddad med humor och ironier. Dofter, natur, trafik och människor träder emot läsaren ...".
Pang föddes 1972 och debuterade 1997, och denna bok innehåller dikter från fyra av hans böcker, samt åtta tidigare ej i bokform samlade dikter. Han skriver på engelska – Singapore var engelsk koloni fram till 1963.
Nu har jag läst boken och det var en höjdarupplevelse.
*
Aubade, av Alvin Pang
(ur När barbarerna kommer ; översättning & efterord: Henrik C. Enbohm. Malmö : Rámus, 2015.)
Min älskade, jag fruktar dina händers tystnad.
- Mahmoud Darwish
Över en natt, min kära, har skogen blivit kallare
och varje löv darrar inför vetskapen om sitt snara fall,
darrar av gult och lönnrött och mauve, minnet av sommar
förklingar i djupaste rött. När jag går längs floden nu
bär den knappt ens de lättaste fotsteg, min kropp vajar
för att balansera i den nyckfulla brisen. Jag tvingades lämna dig
på den fjärran stranden, en varm fägring i vassruggarna,
ett lösligt, skimrande öga. Hur vi skiljs åt
vet bara morgonen och allt vi sagt redan blivit dagg.
Morgondag efter morgondag kommer vi att finna ett språk
för att minnas våra tystnader, eller låna ord ur nattens
suckande vokabulär. Sorgen kommer att lära dig nya namn
och jag kommer att svara, ihåligt, med trumrytmer och ekon,
med fotsteg och försiktigt stängda dörrar, utan att titta
på dig, aldrig tillbaka. Jag placerar nu dessa ord i sömnens
kassavalv innan den anländer. Innan jordfästningen och blodet.
***
Vi lämnar den hyllade Alvin Pang för lite mer lokalt förankrad poesi. Två bröder är inblandade i utgivningen av boken "Digte - Blandede bolcher" ('Blandade karameller'). Dikterna är skrivna av danske Jan Riis Flor och sedan har hans halvbror Svend Alstrup översatt dem till svenska. Boken kom egentligen ut redan i januari 2015, men recenserades först i början av 2016. Trots att danskan och svenskan ligger nära varann tycker jag att översättningen haltar på sina ställen. Följande dikt har något speciellt, tycker jag.
Almen, av Jan Riis Flor
(ur Digte - Blandede bolcher. RANA, 2015.)
Almen står där
höstraseriets ackumulerade galla
generöst över klagomurar
Lövhögar ruttnar som de ska
Mildrar minnena av
hopplösa projekt
missade möjligheter
fåniga försvarsmurar
onämnbara svek
Det jäser igen
tavlan har aldrig varit ren
omstart
här är du
***
I maj porträtterades poeten och översättaren Barbara Kobos Kaminska i Landskrona-Posten. Det passar väl bra att avsluta med en av hennes dikter, en kväll som denna - även om jag nyss såg Polen förlora straffläggningen.
Hon beskriver sitt författarskap så här i intervjun:
"- Jag målar dikter med ord - om livet, om det förflutna, om träden, hösten, vinden, havet, stenar, musik och kärleken. Jag älskar havet. Det sufflerar mig och låter som om det säger vad jag ska skriva. Mina dikter är en del av mitt liv, önskningar och drömmar, samtal med mig själv. Mitt liv - som jag skriver - består av droppar. Droppar av sorg, droppar av hopp, droppar av glädje. Och dropparna blir allt fler." (Citat ur "Poesin binder ihop Sverige med Polen", Suzanne Frieberg. Landskrona-Posten 2016-05-17.)
*
Återspeglingen, av Barbara Kobos Kaminska
(ur Livets droppar : poesi. Bromma : Megilla, 2003.)
Den är början och slutet,
någonting nytt
i olika färger,
den är slät och mjuk,
lätt doftande,
förtjust och besviken
om vartannat,
ständigt elegant
och återkommande,
den utstrålar lugn,
komponerar klumpiga omskrivningar,
till ljudet av cellons strängar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar