Clematis - climbing the sky

  Blomningsperioden är snart över i bloggen. I kväll får ni säsongens nionde släkte. En växt som tack vare sin långa blomningstid är en populär prydnadsväxt.

Veckans blomma: Klematis

***

  Klematis (latin clematis, av grekiska klēmatiʹs, av klēʹma ’kvist’, ’gren’, ’vinranka’), är ett släkte i familjen ranunkelväxter med cirka 300-350 arter. Det består av buskar, oftast klättrande, eller perenna örter. Klematisar finns i världens tempererade områden, men de arter som är vanligast som trädgårdsväxter kommer framför allt från Europa, Japan och Kina. Skogsklematis (Clematis vitalba) förekommer förvildad i Sverige. Klematis är vanliga trädgårdsväxter. Källa: NE och Wikipedia

Song for a Viola d'Amore, by Amy Lowell (1874-1925)
(Published in Harper's Magazine, november 1922.)

Clematis Florida

The lady of my choice is bright 
As a clematis at the touch of night, 
As a white clematis with a purple heart 
When twilight cuts earth and sun apart. 
Through the dusking garden I hear her voice 
As a smooth, sweet, wandering, windy noise, 
And I see her stand as a ghost may do 
In answer to a rendez-vous 
Long sought with agony and prayer. 
So watching her, I see her there. 

I sit beneath a quiet tree 
And watch her everlastingly. 
The garden may or may not be 
Before my eyes, I cannot see. 
But darkness drifting up and down 
Divides to let her silken gown 
Gleam there beside the clematis. 
How marvellously white it is! 
Five white blossoms and she are there 
Like candles in a fluttering air 
Escaping from a tower stair. 

Be still you cursed, rattling leaf, 
This is no time to think of grief. 

The night is soft, and fire-flies 
Are very casual, gay, and wise, 
And they have made a tiny glee 
Just where the clematis and she 
Are standing. Since the sky is clear, 
Do they suppose that, once a year, 
The moon and five white stars appear 
Walking the earth; that, so attended, 
Diana came and condescended 
To hold speech with Endymion 
Before she came at last alone. 

The lady of my choice is bright 
As a clematis at the fall of night. 
Her voice is honeysuckle sweet, 
Her presence spreads an April heat 
Before the going of her feet. 
She is of perfectness complete. 
The lady whom my heart perceives 
As a clematis above its leaves, 
As a purple-hearted clematis. 
And what is lovelier than that is?

***

  Växtsättet varierar från små låga perenner på bara några cm, till klättrare på över 10 m. Klättrande arter klättrar genom att vrida bladskaftsklängena runt någon form av stöd. Blommorna är klocklika eller utbredda och har 4 vita eller färgade foderblad och de egentliga kronbladen är vanligen små och tillbakabildade. Blommorna kan sitta ensamma eller i stora blomställningar. Fröställningarna består av nötter som ofta har långa, fjäderlika pistiller. Källa: Wikipedia

Hédauville, by Roland Leighton (1895-1915)
(Poem once sent to Vera Brittain. Published in website University of Oxford.)

The sunshine on the long white road 
That ribboned down the hill,
The velvet clematis that clung
Around your window-sill
Are waiting for you still. 

Again the shadowed pool shall break 
In dimples at your feet,
And when the thrush sings in your wood,
Unknowing you may meet
Another stranger, Sweet. 

And if he is not quite so old
As the boy you used to know,
And less proud, too, and worthier,
You may not let him go---
(And daisies are truer than passion-flowers) 
It will be better so.

***

  Arterna är oftast lätta att odla. Några kräver kalkrik jord. De klättrande typerna bör planteras så att blad och blommor får sol och värme. Rötterna behöver sval och skuggig placering. En klematis som frusit ned under vintern kan vara mycket långsam på att växa upp igen, men ändå vara vid liv. Om man misstänker att en planta är död är det säkrast att inte gräva bort den förrän på sensommaren.

Klematis är, liksom många andra ranunkelväxter, giftig. I hela växten förekommer ett ämne som irriterar hud och slemhinnor. Källa: Wikipedia

Purple clematis, by Florence Peacock
(Published in website "Black Cat Poems".)

In purple splendour drooping,
The clematis by the gate,
Is the symbol of summer departing,
The summer which may not wait.

And autumn, with gifts so precious,
How soon it passeth away;
It crowneth the year with sadness--
It lingers, but may not stay.

Like old age, followeth winter,
And through its chilly breath
We dimly see in a mirror,
The misty face of death.

To the living spring returneth,
But what avails to the dead,
That the grass should be green above them
The primrose bloom o'er their head?

(...)