måndag 18 juli 2016

För ett litet förlag kan en åker bli ett hav

  Jag måste börja veckans måndagsinlägg med en liknelse: Om Rámus utgivning kan beskrivas som ett virrvarr av raster och komplicerade mönster så är Pequods böcker närmast att betrakta som oskyldigt (tänk: naivism) blå. Tack och lov så gav de ut en antologi med Malmöligan 1997 som hade en annan färg och riktning.


***

  Så här formulerar förlaget sina idéer på webbplatsen.

"Kapten Ahab hade bara ett mål för ögonen när han styrde skeppet Pequod. En val. Tidskriften med samma namn har flera.
Pequod är en oberoende kulturtidskrift som arbetar tematiskt inom ett brett fält av konst, musik, film och litteratur. Tyngdpunkten ligger på skönlitteratur av såväl etablerade som opublicerade favoriter, varvat med kvalificerade essäer, presentationer och intervjuer.

Exempel på teman är “Kaffe” och “Nostalgi”."

*

  Antologin jag nämnde i ingressen heter Stridselefanten nerför vägen igen och innehåller författarna: Clemens Altgård, Per Linde, Kristian Lundberg och Håkan Sandell.

  Malmöligan, litterär gruppering bestående av de då unga poeterna Clemens Altgård, Håkan Sandell, Per Linde, Kristian Lundberg, Lukas Moodysson och Martti Soutkari. Gruppen var aktiv i brytningen mellan 1980- och 1990-tal, men är idag upplöst. För eftervärlden är Malmöligan mest känd för scenframträdanden och manifestverksamhet, men medlemmarna gav även ut en antologi, Malmöligan, 1992. Källa: Wikipedia

Lyckan klockan sex, av Kristian Lundberg
(ur Stridselefanten nerför vägen igen / Clemens Altgård ... ; med förord av Erik Skyum-Nielsen. Malmö : Pequod press, 1997.)

Det är lyckan klockan sex på morgonen
när vi vaknar och du ropar på mig och golvet
är kallt under fötterna när jag låter dig lyfta mig
Det är en stad uppbyggd av vatten
inte ett bibliotek med böcker skrovliga som järnlöv
Det är ett träd som gräver ner sin krona
tung av vind och stel av krampen som håller
fast de döda på våra platser:
ordnade i led efter förtvivlan
Det är de här kvardröjande bilderna
som står stilla i mig:
som dörrar av natt och en lycka
den här morgonen som jag vet är bara min
prasslet av dagstidningar, apelsiner, randen av stjärnor
runt en medeltida världsbild
Och den här dagen så fylld till brädden
av sig själv att jag äntligen kan slippa
gå omkring och föreställa mig själv


***

  Pequod Press är ett helt litet förlag som startade 1992. Till att börja med gav de bara ut tidskriften, men 1996 kom förlagets första bok: André Bretons Nadja. Utgivningen utgörs av yngre svensk (nordisk) poesi, samtida fransk prosa och sparsmakade nedslag i världslitteraturen. 

  Jonas Brun är född 1979 och bosatt i Stockholm. Han debuterade 2004 med Den andra tiden. För sin senaste bok, romanen Skuggland, tilldelades han Sveriges radios romanpris. Gestaltlagarna är hans tredje diktsamling. Källa: Förlagsbeskrivning


Jag hann precis tänka mig livet jag kunde ha levat där, av Jonas Brun
(ur Gestaltlagarna. Malmö : Pequod Press, 2015.)

Det var gröna åkrar och grön
dunkel skog som plötsligt
bröts upp av ett litet samhälle
vid järnvägen. I några spridda
fönster var ljuset tänt. Inte en
människa syntes till. Jag hann
precis tänka mig livet jag kunde
ha levat där. Sedan kom fler
åkrar mer dunkel skog. Du är ofta
i mina tankar. Jag önskar att det
fanns något annat att skriva, något
som låter mindre banalt. Ibland
är det helt enkelt banalt. Jag har -
liksom du - en gång för alla inträtt
i språkets brist, den från vilken
ingen återvändo gives. Att sätta eld
på något är enkelt, att släcka
betydligt svårare.


***

  Det var verkligen välbehövligt att få in Circe Maia i lördagens läsning, för ordningens skull. Ibland blir det lite väl många påfåglar och grisknorrar i dikthögen.

(ur En liten bok om kött och chark, av Jenny Högström. Malmö : Pequod Press, 2016.)

Tåget far genom ett så gott som kompakt mörker
och bromsar in med ett långdraget gnissel.



Omgiven av kor och badkar.
Saltstenar. Gärdsgårdar. Kritter.
Hjortarnas flyende kroppar.

Ångande varma boskap och deras stora slemmiga mular.

Man vill gå därute och andas in förmultningens milda dofter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar