***
Dessutom håller förlaget på att omstrukturera sin hemsida, så det är inte lätt att hitta information om deras utgivning.
Så här lyder texten som just nu ligger ute på den tillfälliga webbplatsen:
Sedan 2002 ger Rámus ut den översatta litteratur som vi på Rámus själva vill läsa inom såväl prosa som poesi. Tills idag har det inneburit kvalitetslitteratur av författare från ett 30-tal länder, främst i Europa, och bland dem Rosmarie Waldrop, Petra Hulova, Eirikur Örn Norddahl, Péter Nádas, Jacques Roubaud, Anja Utler, Terry Eagleton, Kristin Berget, Charles Reznikoff och Kristien Hemmerechts. Därtill
arrangerar förlaget uppläsningar, samtal och internationella utbyten mellan författare. Källa: Förlagets webbplats
*
Inte lika svår som de båda andra var Ursula Andkjaer Olsens bok "Lulus sånger och tal". Jag har publicerat ett utdrag ur den tidigare, men då hade jag inte läst hela boken.
Jag måste åter citera min favoritrecensent Tom Hedlund på Svenska Dagbladet som har skrivit en suverän text om "Lulus sånger och tal".
Trots att denna Lulu inte har någon historia att berätta, flödar texten - visserligen kanske vildsint och spretigt, men minst lika mycket prövande och precis. (...) I denna text som studsar mellan motsatser, associerar och preciserar, revolterar och docerar, finns det ideligen öar av fast mark - det vill säga när det gäller själva formuleringarna. Ibland tätnar det aforistiskt: ”Jag blev en tärning, men / jag har bara en sida. / Det kan knappast vara en tillfällighet.”
(Citat ur "Orden vänder tvång till frihet", av Tom Hedlund. Svenska Dagbladet, 2006-11-20.)
(Ur Lulus sånger och tal / Ursula Andkjær Olsen ; översättning: Marie Pettersson ; efterord: Catharina Gripenberg. Malmö : Rámus, 2006.)
I sju butiker på strøget köpte jag sju par kläder
för någon har sagt mig att jag kan lära mig dansa
så att varje man tror att jag dansar endast för honom.
Jag trippar och drömmer och snubblar ofta på mina mattor
och tunna gardiner och pappersark. Nu är den din tur.
Hysch, inte för högt, bara viska. En slöja i taget
försvinner, och om det jag säger är beslöjat, ta av mig det.
Ett efter ett, Jamen ser du något? Det är min förförelsekonst
som vet var du är. Som blinkar i mörkret.
***
Tomaž Šalamun (1941-2014) var en slovensk poet.
Šalamuns familj flyttade snart från Zagreb till kuststaden Koper i Slovenien, där han växte upp. Šalamun tog examen i konsthistoria i Ljubljana 1966. Samma år utkom hans första diktsamling, Poker. Med sitt nydanande språk revolutionerade han den slovenska litteraturen och öppnade för en större poetisk frihet.
Mellan åren 1971 och 1973 återfanns Šalamun på universitetet i Iowa inom ramen för universitetets internationella författarprogram. Šalamun mottog även ett Fulbright-stipendium från amerikanska staten för studier vid Columbia University i New York och var gästprofessor vid universiteten i Alabama, Georgia, Massachusetts och Tennessee. Källa: Wikipedia
Versailles, av Tomaž Šalamun
(ur När jag läser dig, simmar jag : [dikter i urval] / Tomaž Šalamun ; översättning av Sophie Sköld i samarbete med Jonas Ellerström ; efterskrift av Jonas Ellerström. Malmö : Rámus, cop. 2010.)
Ländernas gränser på jordskorpan håller inte
längre än rimfrosten på mitt fönster. Trädet
klär sig. Bryts. Du viskar och stänker ut is.
Jag kramar dig och borstar dig. Som pianotangenter
avlägsnar jag dina tänder. Sedan sätter jag in dem igen.
Nu är du annorlunda. Evolutionen har jämnat ut traumat.
De kommer att bita igen och blixtra till, de kommer att beröva dig
din sorg. Jag kommer att blåsa upp dig och smiska dig, om
och om igen, oroa dig inte, jag kommer inte att tröttna. Huden
behöver omsorg och uppmuntran. Och ibland har du tolv våningar och
vi måste omgående ta reda på om du passar. Att alltid
skära djupare in i din smak. Och dessutom: att ömt
leda tillbaka fotgängarna som snubblade ut ur din vinge
vid en mycket olämplig tidpunkt. Du är sloven, därför sorgsen.
***
Poeten, översättaren och redaktören Rosmarie Waldrop har varit en kraftfull närvaro i amerikansk och internationell poesi för över fyrtio år. Född i Tyskland 1935, Waldrop studerade litteratur och musikvetenskap vid universitetet i Würzburg och universitetet i Freiburg innan hon utvandrade till USA i slutet av 1950-talet. Hon tog en doktorsexamen vid University of Michigan, 1966. Under tiden vid University of Michigan gifte hon sig med poeten och översättaren Keith Waldrop. År 1961 började paret ge ut Burning Deck Magazine. Tidningen utvecklades till Burning Deck Press, ett av de mest inflytelserika förlagen för innovativ poesi i USA. Hon har bott i Providence, Rhode Island sedan 1968 och hon har undervisat vid Wesleyan University, Tufts, och Brown. Källa: Poetry Foundation
Jag måste erkänna att trilogin Äpplets vana att falla är en av de svåraste poesiböcker jag gett mig i kast med. Det handlar inte om några språkliga komplikationer utan enbart om graden av filosofiskt resonemang som löper genom de tre volymerna. Det här är en bok som kräver åtskilliga genomläsningar.
(Ur Äpplets vana att falla / Rosmarie Waldrop ; översättning: Ida Linde, Niclas Nilsson och Marie Silkeberg. Malmö : Rámus, 2011.)
Nagelklippning har, tack vare Sigmund Freud, blivit gåtfullt igen, fortsatte du, medan en sats stoltserar med varje logisk repa som följer på den. Jag kände mig sömnig, säkert för att jag har ett långt förflutet och inte talar främmande språk. Skuggorna fick marken att sjunka en beräknelig sträcka. Mörkret hjälper, sa jag. Öppna händerna så finns det tid i djupet av minnet - en spegel med ambitioner - som garanterar både intervall och kontinuitet genom att låta långsamma andetag stiga till ytan. Medan du fick en slät sten att studsa fram över vattnet svarade du att förhållandet mellan en polisman och ett brott som är på väg att begås inte kunde härledas ur förorenad luft. Kausalitet var endast ett sätt att förlora världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar