Ännu en gång är jag nöjd med bloggens tajming. Det har varit Prideparad i Stockholm idag och Regnbågsflaggan har sitt ursprung i San Francisco (1978).
 |
| Stockholm Pride, 2013 |
***
Sedan 4 december 2015, och för en period över två år, är Dana Gioia utnämnd till Poet Laureate of California.
"Det verkar nästan vara ett krav för en poet att ha en okonventionell resumé, men Dana Gioias är kanske anmärkningsvärd för att den är så konventionellt unpoetic. Han har en examen från Stanford Business School, och säger själv att han kan vara "den enda personen i historien, som gick från business-school till att bli poet"." Citatet (översatt) är hämtat från Poetry Foundation.
Jag har läst den nyligen utgivna boken 99 poems : new & selected. Den innehåller femton nya dikter medan de övriga är hämtade från hans fyra första böcker.
Jag tycker om den här samlingen, och för ovanlighetens skull har jag verkligen uppskattat prosadiktning. Till inlägget har jag dock valt lite kortare textexempel.
Insomnia, by Dana Gioia (f. 1950)
(from 99 poems : new & selected. Minneapolis, Minnesota : Graywolf Press, 2016.)
Now you hear what the house has to say.
Pipes clanking, water running in the dark,
the mortgaged walls shifting in discomfort,
and voices mounting in an endless drone
of small complaints like the sounds of a family
that year by year you’ve learned how to ignore.
But now you must listen to the things you own,
all that you’ve worked for these past years,
the murmur of property, of things in disrepair,
the moving parts about to come undone,
and twisting in the sheets remember all
the faces you could not bring yourself to love.
How many voices have escaped you until now,
the venting furnace, the floorboards underfoot,
the steady accusations of the clock
numbering the minutes no one will mark.
The terrible clarity this moment brings,
the useless insight, the unbroken dark.
***
Född i en förort till Los Angeles, Gioia minns sin mor, en mexikansk-amerikan som han säger hade ingen avancerad utbildning, men som läste och reciterade poesi för honom vid en tidig ålder. "Därför", säger han, "jag har aldrig övervägt att se poesi som en inneboende svår konstart vars mysterier endast kan uppskattas av en utbildad intellektuell." Källa: Poetry Foundation
Jag håller med Gioia fullständigt i hans beskrivning, och om ni minns Montevideo-inlägget så framförde Circe Maia en liknande deklaration kring sin syn på poesi.
Words, by Dana Gioia
(from 99 poems : new & selected. Minneapolis, Minnesota : Graywolf Press, 2016.)
The world does not need words. It articulates itself
in sunlight, leaves, and shadows. The stones on the path
are no less real for lying uncatalogued and uncounted.
The fluent leaves speak only the dialect of pure being.
The kiss is still fully itself though no words were spoken.
And one word transforms it into something less or other –
illicit, chaste, perfunctory, conjugal, covert.
Even calling it a kiss betrays the fluster of hands
glancing the skin or gripping a shoulder, the slow
arching of neck or knee, the silent touching of tongues.
Yet the stones remain less real to those who cannot
name them, or read the mute syllables graven in silica.
To see a red stone is less than seeing it as jasper –
metamorphic quartz, cousin to the flint the Kiowa
carved as arrowheads. To name is to know and remember.
The sunlight needs no praise piercing the rainclouds,
painting the rocks and leaves with light, then dissolving
each lucent droplet back into the clouds that engendered it.
The daylight needs no praise, and so we praise it always –
greater than ourselves and all the airy words we summon.
***
Han är gift med Mary Elizabeth Hiecke och de fick tre söner. Michael Jasper Gioia (som dog i späd ålder); Michael Frederick "Mike" Gioia; och Theodore Jasper "Ted" Gioia. Hans dikt "Planting a Sequoia" är baserad på hans erfarenhet av att förlora sin nyfödde son. Det är en mycket fin dikt.
Men jag väljer bokens avslutande dikt, en spegling av ett drömscenario som även jag önskade en gång.
***
Marriage of many years, by Dana Gioia
(from 99 poems : new & selected. Minneapolis, Minnesota : Graywolf Press, 2016.)
Most of what happens happens beyond words.
The lexicon of lip and fingertip
defies translation into common speech.
I recognize the musk of your dark hair.
It always thrills me, though I can’t describe it.
My finger on your thigh does not touch skin—
it touches your skin warming to my touch.
You are a language I have learned by heart.
This intimate patois will vanish with us,
its only native speakers. Does it matter?
Our tribal chants, our dances round the fire
performed the sorcery we most required.
They bound us in a spell time could not break.
Let the young vaunt their ecstasy. We keep
our tribe of two in sovereign secrecy.
What must be lost was never lost on us.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar