I mellanakten blir det Göteborgspoeten Anna-Karin Hellqvists senaste bok.
***
När det gäller Gunnar Brobergs bok Nattens historia : nordiskt mörker och ljus under tusen år, så hade jag fått den lite om bakfoten. Jag trodde nämligen att den skulle gå igenom hur natten skildras i litteraturen. Så var det inte alls.
Jag tycker snarare att de skönlitterära exemplen enbart utgör tillfälliga tumavtryck i en historisk och kulturell rapsodi. Boken har mer gemensamt med radions trendspanare än med källmaterialet som redovisas. Nåväl, jag hittade ett passande diktexempel ur boken - om snarkande.
Om det i natt nödvändigt snarkas skall i detta rum,
så vill jag hellre snarka själv än höra andra snarka;
ty då jag måste ligga vaken och dem sparka
i min förargelse i denna natt så skum.
Men det långt bättre är att låta folk på mig bli arga,
än att jag skulle själv det stora fel begå att mig förarga.
Jag vet ej vad som gör att nu jag ej kan somna,
då just jag önskar här med livligaste håg att sova få.
Hm! svarade jag mig: däri just själva saken låg:
Låt bara bli att hågfällas, och du skall snart få domna, och sluta så.
så vill jag hellre snarka själv än höra andra snarka;
ty då jag måste ligga vaken och dem sparka
i min förargelse i denna natt så skum.
Men det långt bättre är att låta folk på mig bli arga,
än att jag skulle själv det stora fel begå att mig förarga.
Jag vet ej vad som gör att nu jag ej kan somna,
då just jag önskar här med livligaste håg att sova få.
Hm! svarade jag mig: däri just själva saken låg:
Låt bara bli att hågfällas, och du skall snart få domna, och sluta så.
(Sesemana / Carl Jonas Love Almqvist ; utg. av Per Mårtenson ; efterskrift: Folke Isaksson. Stockholm : Gidlund, 1983.)
***
Den 26 mars intervjuades Göteborgspoeten Anna-Karin Hellqvist i GP. Det är en mycket intressant artikel om hur skrivandet och samhället har förändrats. Bland annat så har hennes senaste diktsamling portionerats ut i sociala medier långt innan boken förverkligats. Det var också så som artikelförfattaren Fanny Wijk blev nyfiken på upphovskvinnan.
"I början av 2000-talet växte en ny digital värld fram i takt med bättre internetuppkoppling. Bloggar förändrade i mångt och mycket hur unga människor både läste och skrev. I den världen skapade Anna-Karin Hellqvist bloggen Knivtid, som hade en ”hyfsat stor och väldigt trofast skara läsare”. I dag tror hon att läsarna har ett finger med i spelet i marknadsföringen av Det vita bläcket på sociala medier.
Boken rör många teman, som feminism, kärlek, sex och klass. Trots det korta formatet har Anna-Karin Hellqvist ambitionen att vända på perspektiven och få läsaren att tänka. Det blir personligt, väldigt nära." (Citat ur "Indielitteratur om tabun", Fanny Wijk. Göteborgsposten 2016-03-26.)
Jag hade inte hört talas om Anna-Karin Hellqvist förut, men Det vita bläcket var en grym fläkt i sommarnatten.
(Ur Det vita bläcket, av Anna-Karin Hellqvist. Göteborg : Anna-Karin Hellqvist, 2015.)
Jag vill vara själv. Så jag ser till att jag är det.
Jag får åska i munnen. Sedan regnar jag.
- Om du valt mig måste du orka, säger jag till dig.
Vinden flänger som en stor hård slängkappa. Fåglarna sjunger ännu inte om nätterna. Luften smakar gas och ljuset kommer dovt och grynigt genom det snöblandade regnet.
Brösten är hårda, revbenen och nacken stinker av hotelltvål och nattvatten. Det gör jätteont att älska mig.
Jag får åska i munnen. Sedan regnar jag.
- Om du valt mig måste du orka, säger jag till dig.
Vinden flänger som en stor hård slängkappa. Fåglarna sjunger ännu inte om nätterna. Luften smakar gas och ljuset kommer dovt och grynigt genom det snöblandade regnet.
Brösten är hårda, revbenen och nacken stinker av hotelltvål och nattvatten. Det gör jätteont att älska mig.
***
Jag spar det bästa till sist. Kristian Lundberg har gett ut en poetik, alltså en bok om konsten att skriva dikter, och den har recenserats i flera dagstidningar (inkl. JP och GP).
En av de bästa böcker jag läst i den genren är Om konsten att läsa och skriva, av Olof Lagercrantz. En riktig klassiker.
Jag vill hävda att Kristian Lundberg når upp jämsides med Lagercrantz. Det är en mycket lärorik bok för oss som både tycker om att läsa och skriva poesi.
I sin genomgång lägger han ett pussel av skrivstrategier, och blandar dem med egna upplevelser och nyskrivet material.
Boken innehåller gott om "hörnbitar", skrivna av framstående poeter, för att förklara resonemangen som förs.
Kommer ni ihåg att jag använde ordet "magisk" om Inger Christensens sonettsamling Sommerfugledalen för tolv dagar sen.
I avsnitt 23 i sin bok skriver Kristian Lundberg så här: "Vad är hemligheten med Inger Christensens dikter? Världen blir magisk när den framkallas genom hennes dikt, den blir tydlig och helt otydlig på samma gång.
Dikten är ofta så, en paradox.
Christensen reducerade omvärlden, destillerade den, återbördade orden till verkligheten. Tingen blev konkreta. Verkliga. Tingen ville träda fram."
Inger Christensens ord, i Marie Silkebergs tolkning:
Det som skrivs är alltid något annat
Och det som beskrivs något annat igen
Mellan dem ligger det obeskrivna
som så snart det beskrivs
öppnar för nya obeskrivna områden
Det är obeskrivligt
Även om mörkret definieras av ljus
och ljus av mörker
blir det alltid en rest kvar.
Och även om denna rest "definieras"
som de utplånade trädgårdarna
bakom de växande gittren
finns alltid logiken kvar
Och det som beskrivs något annat igen
Mellan dem ligger det obeskrivna
som så snart det beskrivs
öppnar för nya obeskrivna områden
Det är obeskrivligt
Även om mörkret definieras av ljus
och ljus av mörker
blir det alltid en rest kvar.
Och även om denna rest "definieras"
som de utplånade trädgårdarna
bakom de växande gittren
finns alltid logiken kvar
(Ur dikten Det. Gyldendal, 1969. Modernista, 2009. Övers. Marie Silkeberg.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar