I fristadens oas

  Sista titten i dagspressen sker i Linköping, en stad som jag bott 5½ år i. Jag trivdes utmärkt i Östergötlands största stad, fast just då var Norrköping större. Näst efter Skåne är nog Östergötland det landskap jag helst skulle vilja bo i. Linköpings-Posten har inte publicerat särskilt många poesiartiklar under året, men de jag fann har lokal prägel.

Trädgårdsföreningen i Linköping

***

  Jag börjar med att berätta om en artikel från december 2015. Under rubriken Personligt intervjuades författaren Stina Nilsson Bassell med anledning av hennes nya roman "I mjölnarens spår". Hon har liksom jag läst kurser om utvecklingsländer vid en folkhögskola. Jag studerade vid Valla folkhögskola i Linköping medan hon läste vid Färnebo folkhögskola. I båda fallen så slutade det med resor till Zimbabwe.
  Stina Nilsson Bassell drabbades av två stroke-anfall under tidigt 90-tal. Hon fortsatte att jobba som journalist ytterligare ett tiotal år innan hon blev sjukpensionär.
  Författarskapet har resulterat i tre romaner, två sagor, två diktsamlingar samt "Luftens sötma" som innehåller dikter och kortare prosatexter.

Att forma sig, av Stina Nilsson Bassell
(ur Luftens sötma : [dikter och korta berättelser / av]. Stockholm : Books on Demand, 2014.)

den vita stenen
som gräset skönjer
liknar en gåspenna
där vattnet runnit
som en böljande stad
dit fisken far
vilt plaskande som en
diamant i rullning
kastar sig hit och dit
rullar sig i leran
omfamnar världen
slänger ut sin krok
piskar vinden
och den vita stenen blir
den vita stenen

***

  I fjol utnämndes Linköping till författarfristad. I mars anlände den första författaren som fått stipendium för att kunna leva och utöva sitt författarskap i Sverige.
  Den 16 mars uppmärksammade Linköpings-Posten det genom en artikel om författaren och poeten Housam Al-Mosilli. Han kommer från Syrien men lämnade landet på grund av den politiska situationen. De senaste åren har han levt i Turkiet. Under sin tid i Sverige hoppas han kunna skriva en bok om politik och film, samt en roman. Linköpings-Posten 2016-03-16.

Diary of the silent (excerpt), by Housam Al-Mosilli
(Published in the Dissident Blog. September 2014.)

Bombs in Aleppo, Syria

(...)
In our land,
after every cell of our bodies goes numb,
we look at the sun’s goodbye,
our entire lives flash before us in mere seconds.
We grieve. Not because we are dying,
but because tears will carve their canyons
on the cheeks of our mothers and loved ones.
There,
the first kiss,
the first drunken daze,
took us by surprise.
And we ask: “Is there a way for us
to fill our lungs with nicotine one final time?”
We realize that life can be brief.
And when we listen to the wind,
we hear our dirt saying, “Live with dignity,
or leave with your eyes hugging the sun.”

***

  Martin Möldener (f. 1992) är en svensk poet och författare. Han är född och uppvuxen i Linköping. Han debuterade 2012 med diktsamlingen Gränslandet och var samma år en av vinnarna under Göteborgs unga poesifestival.
  I april var han tillbaks i Linköping för att ställa ut konst och prata poesi. 

  Jag har läst hans bok "366". Titeln anspelar på vad som sker om året ges en extra dag.

Lyckans display, av Martin Möldener
(ur "366". Norsborg : Recito, 2013.)

ur luftens mellanrum
växer människor

över gul asfalt och tomma skyltfönster
faller vårregnet ner

i kollektivtrafikens oaser
lyser vita ansikten

touchskärmarna strålar av spänning
kontrollpanelens knappar skriker av upphetsning
när fingrarna pillar och trycker

runt hörnet kommer bussen
den saktar in och dörrarna öppnas

tomheten kliver på