 |
| Skogsparti utanför Jönköping |
***
En av deras krönikörer är Värnamobördige Magnus Utvik. Den 22 januari skrev han en riktigt bra krönika om hur "Pappas pengar skapade en poet". I den går att läsa om pappans knep att erbjuda sonen pengar för varje bok han läste, men det fanns en hake:
"Jag måste recensera dem för pappa, visa att jag verkligen hade läst."
 |
| Magnus Utvik |
Poeten Magnus Utvik har gett ut fem diktsamlingar och fyra romaner. Jag väljer ett exempel ur diktboken från 2000.
(Ur Genom mörker går jag med dig tillsammans med ditt mörker : dikter / av Magnus Utvik. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2000.)
Jag hittade mitt mörker i dig
Det tog sig ut ur din hud och betraktade mig från djurets plats
Nu svävar ljuset över stenlandskapet
Sommaren är mild höst
I vinden ryms språket som bara de döda talar
Vi rör oss genom varandra
***
Det är inte så ofta jag tar med svenska antologier i bloggen men den här har fått lite uppmärksamhet. Det är inte bara Jönköpings-Posten som recenserat den.
Redaktörer för boken är två poeter som jag gillar, Charlotte Qvandt och Anna Jörgensdotter. Recensionen i JP är skriven av Björn Kohlström, mer känd som bernur i cybervärlden. Han inleder sin artikel så här:
"Det är en påtaglig tendens under 10-talet, den politiska poesin. Därför är det lyckosamt att denna rörelse samlas upp (...), genom en antologi som ger oss tillfälle att följa denna samhällets motröst. Det sker i antologin "Om detta sjunger vi tillsammans".
Jag har valt ett riktigt bra bidrag från Helena Boberg.
**
(Ur Om detta sjunger vi inte ensamma - Dikter till samtiden och världen. "Männen i staden ..." av Helena Boberg. Stockholm : ETC, 2016.)
Männen i staden
med stela ormar
i händerna
Vill ånyo göra jorden ren och skön
Med åtrån fladdrande omkring sig
söker de efter dolda rika mjölkådror
bland lemlästade kroppar
vars råa dunster hetsar dem
i allt vidare cirklar
Var har de lärt sig denna fördärvlighet
som är så djup och fördold?
De kaotiska kropparna
som ännu lever
- döljer de något i sina organs inre oordning?
Barnen krossar sina ögon med levande stenar
Kvinnornas bukar svällande
tångblåsor
i spåren av dessa driftiga riter
Till kött skall de åter varda
Bilderna stelnar vartefter och leken blir stillsam
Den elastiska tiden
komprimerar dessa skeenden
till meningstomma ramsor
Slår åter ut i klyvda tungor
Här inleds avförtrollningen av världen
och månen vacklar.
***
Slutligen tar jag upp ytterligare ett fint projekt som arbetats fram för flyktingbarn. Projektet Silent Books startade i Italien 2012 efter att de första strömmarna med flyktingar kommit i land på ön Lampedusa. "Tysta böcker" är sådana där bilderna och handlingen talar för sig själva. Utan text. Nu har projektet kommit till Sverige.
Inom samma tema, "Flyktingfrågor", tar även Jönköpings-Posten upp en ny barnbok från Italien i sin artikel från 15 april. Boken "Flykten" är en berättelse om människors flykt. Den började när författaren, Francesca Sanna, samlade på sig historier från människor hon träffade på flyktingförläggningar i Italien. När hon sedan i september 2014 började studera illustration vid universitetet i Luzern, ville hon skapa en bok om människornas historier.
Hennes illustrationer är riktigt fina, tycker jag. Boken är översatt av Lisa Bjärbo och boken är omnämnd på hennes blogg (http://onekligen.blogspot.se/). Där finns även nedanstående illustration ur boken.
(Ur Flykten / av Francesca Sanna ; översatt av Lisa Bjärbo. Stockholm : Rabén & Sjögren, 2016.)
Båten gungar och gungar och vågorna
blir större och större. Det känns som om havet
aldrig ska ta slut. Vi berättar nya sagor. Det är sagor
om landet vi ska till. Om stora gröna skogar
med snälla älvor som dansar och ger oss
magiska formler som kan stoppa kriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar